Trolltider och Teskedsgumman – julkalendrarna vi aldrig glömmer
Femina har listat de kalendrar, som av olika anledningar, blivit mest ihågkomna, ikoniska och i vissa fall kritiserade.
1967 och 1976 - Gumman som blev liten som en tesked
Teskedsgumman är till denna dag en av de mest ikoniska julkalendrarna genom alla tider. Framgången var ett faktum redan första gången den sändes, 1967, och Gumman som blev liten som en tesked blev startskottet för populariserandet av julkalendern i tv.
När julkalendern – som handlar om en gumma som emellanåt och utan förvarning blir liten som en tesked – sändes om 1976 fanns det en oro för att barnen, som vid det laget vant sig vid färgtv, inte skulle tycka om den svartvita serien. Men oron var obefogad – Teskedsgumman blev en hit även då.
1977 – Fem myror är fler än fyra elefanter
Fem myror är fler än fyra elefanter med Eva, Magnus och Brasse blev ett populärt barnprogram som har underhållit flera generationer. Men trion var också julkalender 1977, med samma upplägg som för det vanliga programmet – med musik och rolig utlärning av bokstäver, ord och siffror i en salig blandning.
Själva papperskalendern såg dock lite annorlunda ut än vanligt – i stället för siffror för varje lucka så var det bokstäver. Brasse valde också att skoja till det och inte öppna luckorna i ordning från A till Ö. Första luckan var H och den sista var F.
1979 – Trolltider
Även om inte människor tror på vättar och troll, så tror vättar och troll på människor – det visade det sig i den ikoniska julkalendern Trolltider från 1979. I 24 avsnitt fick man följa Vätten, spelad av Håkan Serner, och småtrollen Daisy och Gloria, spelade av Birgitta Andersson och Eva Rydberg. Den fantasifulla julkalendern blev en hit hos både tittarna och skådespelarna: Rydberg har berättat att det är den roligaste julkalender-inspelningen hon gjort – och då har hon ändå gjort fem stycken.
1982 – Alberts och Herberts jul
I klassikern Albert och Herberts jul stod lumphandlarna Albert och Herbert och deras hem i Haga i Göteborg i fokus. Medan pappa Albert, spelad av Sten-Åke Cederhök, vill fira en traditionell jul med pepparkakor och sill, så vill sonen Herbert, spelad av Tomas von Brömssen, hellre sporta och åka skidor.
Julkalendern var baserad på tv-serien Albert och Herbert, som hade premiär redan 1974 och redan hade sänt fem säsonger när det var dags för julspecialaren. Julkalendern satte en framtida trend i att ta in humorprofiler som tidigare mest gjort tv för vuxna för att göra julkalendern. Senare exempel på samma sak var Julstrul med Staffan och Bengt 1984, Kurt Olssons jul 1990 och Skägget i brevlådan 2008.
1983 – Lille Luj och Änglaljus i Strumpornas hus
En julkalender med en strumpa i fokus – varför inte? I Lille Luj och Änglaljus i Strumpornas hus utspelar sig hela julkalendern i en byrålåda hemma hos Staffan Stalledräng (spelad av Staffan Westerberg), och kretsar kring en strumpfamilj som får tillskott i form av barnet Syster Yster, en grå och rosa strumpa. Staffan Westerberg spelar också huvudrollsinnehavaren, en strumpa vid namn Lille Luj.
På julafton 1983 satte dock tittarna glöggen i halsen när figurerna i julkalendern hittar meningen ”LUJ DOG”, skrivet i mjöl. Det hela förklaras dock snabbt när Staffan Westerberg håller upp en spegel, och meddelandet ändras till ”GOD JUL”.
1987 – Marias barn
Efter år av mer liberala julkalendrar om troll och strumpor kom svenska kyrkan med ett önskemål om en julkalender med mer kristen koppling. Resultatet blev Marias barn – en av de mest utskällda julkalendrarna genom alla tider. Kalendern tog tittarna igenom julevangeliet, berättat från Marias synvinkel. Allt gestaltades av stillbilder samtidigt som en berättarröst läste upp själva berättelsen. Emellanåt dök det också upp filmbilder för att visa miljön.
Anledningen till att Marias barn blev så bespottad var tudelad – många tyckte att den var alldeles för tråkig, medan andra ko med kritik mot att den var för brutal. Ett exempel är hur Kung Herodes beordrar sina soldater att döda alla pojkbarn. Det gestaltades med filmbilder med väggar fläckade av blod, och autentiska barnskrik.
1991 – Sunes jul
Familjen Anderssons minst sagt kaotiska december och försök till julmys i Sunes jul har minst sagt blivit en klassiker. Julkalendern, där Peter Haber och Carina Lidbom spelar föräldrarna till huvudpersonen Sune och hans lillebror Håkan-Bråkan (som fick en egen julkalender med andra skådespelare 2003), blev en sådan succé att den följdes upp med en minst lika populär film – Sunes sommar hade biopremiär på juldagen två år senare.
Inspelningarna kantades dock av kaos. Julkalendern skrevs snabbt, på bara en månad hade författarna Sören Olsson och Anders Jacobsson skrivit 24 avsnitt. Men när första inspelningsdagen kom hade de fortfarande inte hittat rätt skådespelare att spela Sune. Därför fick en statist spela in scenerna när Sune ”åker Vasaloppet”, medan produktionen letade rätt på en bra barnskådespelare.
1996 – Mysteriet på Greveholm
Mysteriet på Greveholm är en av de mest populära julkalendrarna i modern tid, och toppar ofta listorna över tittarnas favoriter. I julkalendern från 1996 flyttar en familj ut på landet till ett fint gammalt slott – som råkar vara bebott av både spöken och kanske en och annan robot.
2012 gjordes det en uppföljare till Mysteriet på Greveholm som hette Mysteriet på Greveholm – Grevens återkomst. I den är det en ny familj som flyttar till slottet, men samma gamla spöken och hot om Greve von Dy.
2002 – Dieselråttor och sjömansmöss
När det 2002 släpptes att årets julkalender skulle handla om råttor på ett fartyg var det säkert många som höjde på ögonbrynen, men den spännande berättelsen om hur syskonen Ofelia och Philémon blir kidnappade av råttor blev en populär julkalender, som det fortfarande pratas om. Nyligen bortgångne Sven Wollter blev en favorit för en hel generation barn i rollen som dieselråttan Mäster Estragon, som bestämmer över de andra råttorna och mössen på skeppet.
2015 – Tusen år till julafton
Efter flera lyckade säsonger med Historieätarna fick Erik Haag och Lotta Lundgren hålla i en egen julkalender. Resultatet blev Tusen år till julafton där de guidar barn genom olika tider i historian – från 1015 till 2015 – och tar reda på hur man åt under juletid då. De olika barnen visste inte vad de skulle få äta, och fick också prova på att gå klädda och leva som man gjorde på den tid de besökte.
Kalendern kritiserades för att rikta sig mer till vuxna än till barn, och blev en vattendelare i hushållen.
Källa: Julkalendern genom tiderna av Carolin Cabot.
Läs mer:
