Abortdoula Anna Tallwe stöttar kvinnor i behov av trygghet

Anna Tallwe, 47, är beteendevetare i grunden, och driver ett företag där hon utbildar doulor och föräldrar inom förlossningsstöd. Men hon verkar också som abortdoula, och stöttar kvinnor som av olika anledningar går igenom en abort. Hon berättar nu om yrket och hur hennes arbete går till.

Vad innebär det att vara abortdoula?

– Det är ett känslomässigt och till viss del praktiskt stöd genom hela abortprocessen. Man finns där genom beslutsprocessen, men även när aborten utförs och med uppföljande samtal efteråt.

Hur insåg du att det var något du ville göra?

– Jag är beteendevetare i grunden. När en klient till mig, som jag hade varit doula åt vid en förlossning, fick veta att hon skulle göra abort ringde hon mig och frågade om jag kunde vara med. Det var utifrån den frågan som jag förstod vikten av det. Vi fick stor respons på sociala medier, där kvinnor berättade att de kände sig ensamma och hade känslor av skuld och skam. Då förstod jag att det fanns ett behov.

Vilka är det som söker sig till dig?

– Det är främst de i tvivel som vänder sig till oss. Många är mellan 30- och 40-årsåldern, där man känner att man kanske skulle kunna ta hand om ett barn men inte vet om man vill. Vissa känner att de inte vill ha fler barn, och andra är i en relation som de inte trivs i av någon anledning. Det finns också de som får veta att barnet är allvarligt sjukt och väljer att göra abort. Då kan det vara i vecka 17-18, och kan påminna om en vanlig förlossning.

Hur stöttar du som abortdoula?

– Till att börja med stöttar vi i beslutsprocessen. Vi har aldrig några åsikter, men man kanske behöver bolla med någon. Det kan bli existentiella frågor också. Vi är mer tillgängliga än vad vården kan vara, man kan prata med oss på telefon eller zoom även på kvällen.

– Vi finns också där när själva aborten utförs, och kan stötta med både information och betryggande beröring. Det handlar om att normalisera och få personen att känna sig trygg. Om det är en sen abort på sjukhus kan man stanna kvar så de får landa i det, och så hörs vi någon dag eller vecka senare. Då känner de ofta att de har landat i det hela, att det är genomlevt och att de fått ställa sina frågor.