Emma Hamberg om boken, drömmarna & det bisarra köpet

Hej,

1. Berätta om bakgrunden till din nya bok!

– Min killes franske morbror och hans livskamrat köpte ett gammalt nedgånget kloster i Provence på 80-talet som ett ”fuck off” till sina familjer och den politik som ställde dem utanför samhället för att de var homosexuella. De bestämde att portarna alltid ska vara öppna och att leken ska få råda. Det är ett gay­paradis som blev en huvudperson i min roman Je m’appelle Agneta. När den var skriven ville jag göra en bok utifrån klostret som var lite mer på riktigt. Det blev en fransk kokbok, som också är en hyllning till ett land där man är så öppen inför njutning.

2. I boken hyllar du njutning och långa middagar. Är vi för dåliga på det i Sverige?

– Jag tror egentligen att vi är bra på det men att vi prioriterar annorlunda. Jag läste den här undersökningen om hur länge man lever i olika länder. Japan vinner ju jämt, men det var så intressant att fransmän och svenskar lever ungefär lika länge fastän fransmännen röker och dricker och äter ostar samtidigt som de aldrig sportar. Det visar sig att det är för att de har prioriterat det sociala och de långa middagarna.

3. Vad betyder au pif?

– När min killes franska mamma lagade mat och folk var så här ”oj, hur har du gjort det här” så svarade hon ”nä, jag gjorde bara au pif”, vilket betyder lite från höften, lite på känsla. Jag tycker att det är en sådan fin titel på precis allt.

4. Det känns som att det har blivit en statusgrej att vara duktig på mat, nästan som att vi är rädda för att bjuda hem folk middag?

– Vi har fått något slags känsla av att det ska vara så fint hemma hos oss och vi måste bjuda så flott och vinet måste vara så dyrt. Det måste det inte alls vara. Om vi ska leva länge måste vi bjuda in varandra på middagar mest hela tiden! Då får det inte vara för dyrt och krångligt.

5. Vilken bok lät du dig senast svepas i väg av?

– Sara Lövestams senaste böcker, som är de två första delarna i trilogin om Monika. De är helt magiska. Jag sveptes med totalt, så där att man inte vill sova, man vill inte gå till jobbet, man vill inte umgås med sina vänner. Man vill bara läsa sina böcker.

6. Vilket är ditt sämsta köp?

– Jag ropade in en matta på nätauktion och den blev alldeles för dyr och jag var tvungen att åka och hämta den i en annan stad. När jag kommer hem känner jag att mattan inte bara var svindyr, den var inte särskilt rolig heller. Tills jag ser att det är fullt av små penisar över hela mattan! Ett dåligt köp blev plötsligt en rolig penismatta.

7. Vad var bättre förr?

– Det var bättre fokus förr. I samtal, i att vara närvarande i stunden – allt det var bättre innan mobilerna kom. Det kan vi inte komma ifrån.

8. Vad är det olagligaste du har gjort?

– När jag var i 20-årsåldern fick jag en prick i registret för narkotikasmuggling. Det låter förfärligt men det var det inte, det var en missuppfattning. Den kan jag bjuda på för pricken är borta nu och alla var väldigt förvånade över att jag fick den eftersom jag typ aldrig har knarkat i hela mitt liv.

9. När ville du stoppa tiden?

– Jag är dålig på en hel massa saker men är det något jag är bra på så är det faktiskt att vara i stunden.

10. Vilket råd skulle du vilja ge ditt 17-åriga jag?

– ”Kära, lilla Emma, det är framtiden som ropar. Lär dig ett språk, gärna franska, medan du är så smart och ung och pigg i köttet. Åk ner till Frankrike, bo där ett år, och grunda för ditt 50-åriga jag som kommer att bli extremt tacksam för det.”

11. Hur vill du bli ihågkommen?

– Jag skulle vilja att mina barn, när de är äldre och har en riktigt fet middag med massa spännande samtal och god mat och det är generöst och aldrig tar slut, säger: ”Åh gud, ska vi inte skåla för morsan? Hon skulle verkligen ha älskat det här, det här var Emma i en liten låda.”