Eva Röse om sitt ohederliga förflutna: ”Jag hade brallan full av smurfar”

Tv-serien Heder som hade sin urpremiär i augusti 2019 bygger på en idé av Sofia Helin och har utvecklats av de fyra huvudrollsinnehavarna Alexandra Rapaport, Anja Lundqvist, Julia Dufvenius och Eva Röse.

Temat för serien är mäns våld mot kvinnor.

När tredje säsongen sänds på Viaplay hösten 2022 är det med uppskruvat tempo och en intensiv handling där hela samhället utsätts för fara och de fyra karaktärerna ställs inför prövningar.

Femina passade på att ställa 13 frågor till Eva Röse.

1. Varför har Heder en sån genomslagskraft?

– Jag tror att många har längtat efter en serie som belyser det tema som vi tar upp. Många av tittarna känner vårt djupa engagemang i berättelserna på riktigt. Dessutom tycker de att det är spännande att följa fyra kvinnliga huvudroller, det är inte supervanligt.

2. Beskriv dina motspelare (Anja, Alexandra och Julia) med ett ord vardera?

– Jag skulle säga engagerade, pålästa så in i helvete och väldigt smarta. Som vänner är de empatiska, roliga och supportive. Det har varit väldigt roligt att utveckla det här tillsammans och framförallt få känna att vi delar det uppriktiga engagemanget. Man kan få ett sms mitt i natten ”har du läst den här artikeln” eller ”du måste läsa den här boken”. Det pågår ett flöde i telefonen hela tiden. Det är högt och lågt. Otrolig låg nivå på skämten ibland.

3. I verkligheten är du ambassadör för Unicef – varifrån kommer ditt engagemang för utsatta kvinnor och barn?

– Delvis är jag fostrad i det. Men när jag blev äldre och öppnade upp persiennerna mot en omvärld och insåg hur det ser ut där ute, gick det inte att stänga ned persiennen, ta en macka till och tycka att livet är topp. Jag minns mycket väl när jag engagerade mig i Unicef. Jag var ung och satt hemma och såg ett inslag på tv från en del av världen som inte var min. Det gick rakt in i bröstet. Jag började gråta, blev så jävla förtvivlad och kände vanmakt. Men insåg att det hjälper ingen. Enda sättet att ta sig ur vanmakt är att göra det man kan där man står. Hoppet är min linje.

4. Vad är det mest ohederliga du har gjort?

– Ha ha, herregud, vänta, hur lång tid har vi? Jag har inte dödat någon. Jag har slagits, men det var längesen. Snattat har jag säkerligen gjort. Jag har nog gjort ganska mycket som man inte ska. Det riktigt grova kan jag inte nämna, för då kan man blir anmäld och det blir så jobbigt att sitta i fängelse, ha ha.

– En osmart grej jag gjorde när jag var liten och samlade på smurfar men inte hade några pengar, var att tycka att det var rimligt att ta med hem om någon annan hade en smurf. Jag var på en klassresa i första klass där vi gick tipspromenad. I stället för att hänga upp vimplar i skogen som skulle leda oss rätt så hade de hängt upp smurfar och jag tänkte ”fan toppen”. ”Gammelsmurfen, har jag inte, Smurfan på skridskor, har jag inte”. Alla smurfar jag inte hade tog jag vilket ledde till att det var väldigt lite barn som kom i mål. Skymningen föll, de vuxna blev oroliga, barnen hade gått vilse och jag hade brallan full med toppensmurfar.

– Det var inte superhederligt. Men ändå rätt smart. Jag har dem kvar, jag ska sälja dem dyrt sen på Ebay.

5. Vad har du alltid i din handväska?

– Telefonen såklart. Oftast plånboken om jag kommer ihåg den och airpods. Men det kan också vara sjukt konstiga saker. I går var det ett pistolhölster. Det kan vara en sko från ens barn som råkat följa med, en gammal macka, ett läppglans. I bland tolv i olika färger. Det är lite som att gå på upptäcktsfärd. Man vet aldrig vad man hittar. Egentligen föredrar jag fickor.

6. Vilken modetrend vill du aldrig ha tillbaka?

– Jag är öppen för mode, det får vara som man vill, men de här jeansen som ser ut att ha blivit attackerade av hela Kolmårdens tigerfarm är inte superspännande ändå. Det är varken praktiskt eller snyggt. Inte rock’n’roll och inte punk. Om det ändå vore punk, fine. Det är bara ett par trasiga brallor. Verkar kallt också.

7. Vilket telefonsamtal förändrade ditt liv?

– Jag minns ett jag fick när jag var elva år och erbjöds min första filmroll. Vi satt hemma och åt frukost när telefonen ringde. Jag hade varit på massa provfilmningar på eget bevåg och försökt övertala mina föräldrar om att jag skulle provfilma, fast de inte tyckte det. När jag hade fått rollen var det gött att komma tillbaka till gröttallriken och säga, ”hörrni, jag fick rollen, jag ska inte med till landet”. Det kickade mig i en riktigt som jag inte hade vågat tro på på riktigt. Det förändrade mitt liv.

8. Vilket är ett envist rykte om dig?

– Typ att jag bits. Många som jag jobbar med säger ”jag har varit lite rädd för dig”. Det har jag hört ganska ofta, att folk tror att jag är hård. Men det är jag inte, jag är bara väldigt rak. Jag är rätt snäll faktiskt.

9. Hur tjänade du dina första pengar?

– Med filmen jag berättade om. Innan dess hade jag bakat frallor och sålt vid dörr. Nu fick jag 2 500 kronor och pengarna använde jag till mitt livs första ridläger. I min familj hade vi inte råd att låta mig rida, men det var mitt stora intresse. Det var en härlig känsla att tjäna sina egna pengar och bestämma själv vad jag skulle göra för dem när man inte hade det så fett ställt hemma. Jag fick min egen bankbok när jag var 12, då började man mer eller mindre försörja sig själv så mycket man kunde. Det man ville ha fick man jobba för och so I did.

– Jag sålde ballonger, jobbade på Volvos lager, serverade på vidrig räkfrossa på en båt och jobbade som statist när jag var yngre. Jag har slitit på.

10. Vilken är din skämslåt?

– Ha ha, okej. Jag kanske inte har den på min lista men sen jag var liten tycker jag väldigt mycket om Mio min mio med Anders och Karin Glenmark. Den är grym. Panflöjt, cheese och socker och lägereldarnas tid. Den fick mig alltid i en viss sinnesstämning. Det är nåt med panflöjt som kanske är lite lökigt men den går rakt in i bröstkorgen.

11. När grät du senast?

– I går.

12. Bästa fredagsdrinken?

– GT funkar alltid bra, då blir jag glad. Det var längesen jag fick en riktigt bra caipirinha, det skulle vara trevligt. Nu har jag hört om en ny drink som heter aviation, med viol. Den kan vara värd att testa.

13. Du är president för Jämtland – vad ska man inte missa när man är där?

– Det finns otroligt mycket. Sommaren skulle jag slå ett slag för fjällvandringen, det är magiskt. Vi har inte så mycket vildmark kvar. Vintern är det givet med skidåkning. Om du är i Östersund ska du absolut besöka Jamtli, ett av de finaste utomhusmuseerna vi har. Sen kan man träffa älgen Eva som är döpt efter mig på Moose garden i Orrviken.