Evas man dog plötsligt – två dagar efter begravningen födde hon sonen

När Eva Glimsand och Henrik träffades på Göteborgskalaset 2002 var det kärlek vid första ögonkastet. Det var som att de redan hade känt varandra under lång tid, och de två blev snabbt ett par. Efter ett halvår bodde de ihop, och två år senare föddes deras första barn, dottern Wilma.

Några år till passerade, och Eva och Henrik hann både gifta sig och bli föräldrar igen, den här gången till Alfred. Men 2009 händer något som vänder deras liv upp och ner. En morgon när Henrik är på väg till jobbet hör Eva plötsligt en duns, och hon upptäcker att maken fallit ihop och krampar på badrumsgolvet. Samtidigt som hon försöker hjälpa honom vaknar barnen, då fem och två år gamla – och telefontäckningen är så dålig att 112 inte hörde vilken adress de skulle åka till.

Eva listar själv ut hur hon ska utföra hjärt- och lungräddning på maken, som varken andas eller har puls, och lyckas rädda hans liv. När ambulansen kommer fram efter många om och men så har Henrik vaknat till liv igen, och minns ingenting. Läkarna på sjukhuset kunde inte hitta vad som var fel, men misstänkte ett mindre hjärtfel och gav Henrik hjärtmedicin.

Efter en period mådde han bättre och kunde sluta med medicinerna, och i samband med det blev Eva gravid för tredje gången.

Får ett hjärtstopp till

Men åter igen vaknar Eva till en mardröm. En natt i november 2010, när Eva är höggravid, så väcks hon av att Henrik ligger bredvid henne i sängen och har kramp. Hon ringer 112 även denna gång, och lyckas nu ha kontakt med sjukvårdare över telefon som hjälper henne i hjärt- och lungräddningen medan ambulansen är på väg.

När Henrik körts iväg med ambulans tar Eva hjälp av en granne som passar barnen, innan hon följer efter till sjukhuset. Där får hon det fruktansvärda beskedet – Henrik har gått bort, bara 31 år gammal.

– Jag bara skrek rakt ut. Nu var mina barns pappa död, barnet jag bar på skulle aldrig få träffa honom. Henrik skulle aldrig få hålla i honom. Nu var det Wilma, Alfred, magen och så jag, mamman, säger hon.

Stöttad av familjen så styrs det upp en begravning för Henrik, som hålls samma dag som Eva är beräknad att förlösa deras barn.

– Jag hade en inre känsla av att jag ville begrava Henrik innan barnet kommer, och eftersom jag hade gått över tiden med de andra barnen trodde jag att jag skulle göra det igen.

Efter begravningen ville Eva att förlossningen skulle sättas igång, men från läkaren fick hon höra att ”kvinnor i kris har fött barn förut, så det ska du nog också klara av”.

– Min kropp började bli ganska sliten, för jag hade svårt att äta och dricka i sorgen. Kroppen gjorde inte längre som jag ville, och ibland kunde jag inte styra ben och armar. Då kan det vara svårt att föda barn. Till slut gav läkaren med sig.

Nyfödda sonen kom med hopp

Två dagar efter begravningen föds sonen, som skulle hetat Nils, men fick namnet Nils-Henrik som en hommage till sin pappa. Den oskyldiga nyfödda bebisen blev ett viktigt glädjeämne och hopp för både Eva och alla sörjande familjemedlemmar.

– Det fanns en oerhörd längtan efter honom, efter begravningen. Han kom med hopp, och var en del av Henrik, säger Eva och fortsätter:

– När man är så där jäkla ledsen kan det vara svårt att le, men har man en liten bebis i famnen som söker kontakt så är det oundvikligt att le. Det var så mycket kärlek.

Det har nu gått över tio år sedan Henrik gick bort, och för Eva Glimsand har det varit viktigt att visa både för sig själv och sina barn att det går att bli lycklig igen trots sorgen.

– Tiden läker inte alla sår, men med tiden blir allt lättare och efter tio år har jag fått mycket distans. Jag känner att jag vill dela med mig av hur det har varit, och hur bra det kan bli. Fast man har varit i bottenlös sorg och förtvivlan så går det att sig upp igen.

Gift om sig och bytt karriär

Efter att ha arbetat som förskolelärare i 20 år har Eva nu utbildat om sig till samtalsterapeut, men inriktning på HSP-terapi. HSP står för ”highly sensitive persons”, eller högkänslighet, och det är något som Eva känner har hjälpt henne i sorgeprocessen.

– Det var en styrka att känna mycket och gå på djupet i känslorna. Jag kunde använda mig av min skapandeförmåga för att skapa en ny framtid och se många möjligheter.

I dag är hon gift med en ny man, Martin, som hon fått en dotter tillsammans med. Att välja att leva med en annan person var inte helt lätt, Eva brottades med tankar kring huruvida hon ens fick vara lycklig igen. Men till slut landade hon i att man kan ha flera stora kärlekar under en livstid – och att Henrik hade velat att hon var lycklig.

– Jag vet att Henrik inte skulle vilja att jag var olycklig resten av mitt liv, och tog på mig offerkoftan. Om jag hade försvunnit i stället så hade jag önskat att han skulle ha det bra.