0:59

Efter reklamen: 5 av de mest omtalade sekterna i världen

(0:59)

Våren 2017 får Jenny Küttim en låda skickad till sig anonymt. Hon har tidigare varit med och avslöjat skandalerna kring fallet Thomas Quick tillsammans med Hannes Råstam, och är en framstående grävande reporter på SVT. Men innehållet i lådan har kopplingar till hennes förflutna, och kommer inte bara få henne att skriva en bok – den kommer göra att hon öppnar dörren till sin barndom, en dörr hon stängt för länge sedan.

***
Som sjätte barnet i en syskonskara på nio barn växer Jenny upp inom Jehovas vittnen, och den stränga sektens världsåskådning är den enda sanningen. Redan från tidig ålder är hon uppfylld av sin tro, och bara sex år gammal blir hon odöpt förkunnare – en av de yngsta i landet. I Jehovas vittnen döps man inte förrän i vuxen ålder, men som förkunnare får hon börja knacka dörr för att sprida församlingens budskap och försöka värva medlemmar.

När journalisten i dag tänker på sin barndom är hon besviken på att ingen vuxen i hennes omgivning utanför sekten reagerade på hur hon betedde sig.

– När jag ser tillbaka på det nu kan se hur liten och hjärntvättad jag var. Jag kan få ont i magen av att ingen vuxen i min omgivning reagerade. Jag var ett udda barn. Därför vill jag göra en bok, så att lärare och de inom socialtjänsten kan läsa och få perspektiv. Man kanske tänker ”det är okej att de är udda, de är ju Jehovas”, det finns en religionsfrihetsaspekt och man vågar inte lägga sig i, för att alla har rätt att tro. När jag var liten och började måla solen svart för att vi skulle måla asagudar i skolan, då borde man ha reagerat.

Jenny Küttim som treåring.

Privat.

Skräcken i familjen

Det är inte bara att Jenny är med i en sekt som gör henne till ett utsatt barn – innanför hemmets fyra väggar lever hon och hennes syskon i skräck för deras alkoholiserade och allt mer våldsamma pappa. Jenny har hela sitt liv fått lära sig att det är viktigare att älska Gud än att älska sin familj, men var är Gud när Jenny utsätts för sexuella övergrepp av pappan, eller när hennes äldre syster hotades att kastas i älven för att hon försökt larma om missförhållandena inom familjen till personer utanför församlingen?

Trots slagen och hoten mot hennes liv står storasystern på sig, och fallet tas till slut upp i rätten. Pappan döms, men på grund av flera tidigare självmordsförsök blir straffet villkorlig dom med krav på psykisk vård i stället för fängelse. Noomi flyttar till familjehem, men de andra barnen får vara kvar hemma med den fortsatt våldsamma pappan.

– Nu fattar jag hur viktigt det var att min syster drog och anmälde det till polisen, fast jag tyckte det var vidrigt när jag var liten. Jag tyckte att hon förstörde vårt liv. Hon var så otroligt modig, säger Jenny Küttim.

Jenny Küttim är en erfaren grävande journalist på SVT.

Pressbild.

Det ska dröja ytterligare en tid innan systerns val blir förståeliga för Jenny. I 10–11-årsåldern läggs hon in på sjukhus – hon har problem med att hon kissar på sig, men läkarna kan inte hitta någon förklaring till det. Eftersom hon har så många syskon som föräldrarna måste ta hand om kommer Jennys mamma och pappa bara till sjukhuset när det är läkarsamtal. Det blir starten på hennes väg ut ur sekten – för första gången i sitt liv tillbringar hon omfattande tid med personer som inte är med i Jehovas vittnen.

– Det var första gången jag separerades och var borta en längre tid från dem, och ifrån rörelsens litteratur. Jag tvingades prata med vanliga människor hela tiden, och var fri på något vis. Jag fick göra som jag ville.

Upptäcker världen utanför Jehovas

På sjukhuset börjar Jenny läsa böcker som inte hör till Jehovas-litteraturen, och en ny värld öppnar sig för henne. Genom att läsa Anne Franks dagbok inser hon att Förintelsen inte handlade främst om Jehovas vittnen, något hon fått höra hela uppväxten.

– Jag hade fått höra att vi var de viktiga, och att Gud ingrep för att rädda oss, att det var därför Hitler dog. De hade satt hela förintelsen i en sektdramaturgi. Det var samma sak med evolutionsteorin – man lever i en pseudovetenskaplig bubbla.

Fakta Jehovas vittnen

Jehovas vittnen grundades i USA under 1870-talet, och har sitt huvudsäte i New York. Rörelsen, som blev omnämnt som sekt svensk lagstiftning 1995, har 8,7 miljoner medlemmar världen över, och ungefär 22 000 i Sverige.

Sekten tror att jorden och mänskligheten som vi känner till den kommer förintas, och att bara Jehovas vittnen kommer få leva i Guds paradis. Man blir inte medlem på riktigt förrän man har döpts som vuxen. Personer som väljer att lämna Jehovas vittnen efter att ha döpts tar samfundet avstånd från, och inte ens familjemedlemmar får ha kontakt med avhoppare.

Medlemmar i Jehovas vittnen firar inte högtider som de inte tycker stöttas i bibeln, och firar därför inte nationaldagar, födelsedagar, jul eller midsommar. Det enda de firar är Minnehögtiden, för att hedra minnet av Jesus död.

I Jehovas vittnen är det förbjudet att delta i krig, göra abort och ta emot blodtransfusioner. Många medlemmar bär därför ett Sjukvårdskort där de avsäger sig blodtransfusioner, även om det innebär att de avlider. Organisationen försöker också utbilda läkare i alternativa behandlingsformer.

Jehovas vittnen ger ut tidskriften Vakttornet på över 210 språk, med en månadsupplaga på 44 miljoner.

När Jenny senare kommer hem från sjukhuset till sin dysfunktionella familj ställer hon ett krav på sin mamma – om hon inte lämnar sin make kommer Jenny ta sina småsyskon och flytta på egen hand. Men hon har ännu ingen tanke på att lämna religionen, det är bara våldet och övergreppen Jenny vill bort ifrån.

Att familjen faktiskt flyttar från pappan är dock det som gör att hon får upp ögonen för hur kontrollerande församlingen är. Som ensamstående kvinna bevakas Jennys mamma av äldstebröderna, och de destruktiva strukturerna finns kvar.

– Min mamma tillät min storebror att fortsätta slå oss som pappa hade gjort, så lagret av heder och kontroll var kvar. Det fick mig att förstå att jag inte kunde vara kvar i församlingen. Då skulle jag fylla 13 år.

Väljer du att lämna Jehovas vittnen får du räkna med att familjen som är kvar i sekten vänder dig ryggen – till och med dina föräldrar. Men eftersom Jenny inte hunnit döpa sig tillåts hon bo kvar hemma, och ha kvar kontakten med sin familj. Till och med storasystern har kontakt med sin mamma, då hon också lämnade odöpt.

Jenny Küttim som 16-åring.

Privat.

Släpper boken hon själv behövt

Den 28 april släppte Jenny Küttim sin bok Sanningsbärarna, där hon både tar itu med sin egen uppväxt, såväl som större systematiska problem inom Jehovas vittnen. Det är en bok hon själv hade behövt läsa när hon var barn, menar hon.

– Hade jag hittat en bok som gav mig perspektiv på den slutna miljön hade jag lättare kunnat ta mig ur. Många barn som lever kvar i sekten kan välja att låna den på biblioteket. De får inte läsa vad som helst inom organisationen, och framförallt inte se på vad som helst. Boken lever ett längre liv än en tv-dokumentär hade gjort.

I lådan skickad till ”journalisten Jenny Küttim” låg hundratals hemlighetsstämplade brev som skickats från Jehovas vittnens Skandinavien-kontor till ledare i de svenska församlingarna. Källan som skickat breven hade brutit mot alla regler inom Jehovas vittnen för att Jenny skulle kunna exponera de farliga strukturerna inom sekten. Men för att kunna göra det var journalisten tvungen att göra upp med allt hon trodde att hon vetat som barn.

– Jag insåg att jag var uppvuxen i en filterbubbla, innan filterbubblorna fanns. Det blev väldigt jobbigt. Jag var indoktrinerad när jag var liten och påverkad av det, och nu skulle jag komma tillbaka och faktakolla deras lögner. Det var väldigt tungt för mig.

I Sanningsbärarna gräver Jenny Küttim i hur barn som utsätts för sexuella övergrepp inom sekten lämnas utan hjälp, då det inom Jehovas vittnen finns en ”tvåvittnes-regel” – alla brott måste ha två vittnen för att medlemmarna ska kunna fördömas.

– Jag försöker förklara hela Jehovas vittnens absurda värld genom hur de här sexuella övergreppen hanterats, och visa hur hjärntvättade folk kan bli utan att ifrågasätta. I en sådan miljö slutar man tänka till slut och följer order, det är min slutsats.

Omslaget till Jennys Küttims bok Sanningsbärarna.

Vittnar om övergrepp

I arbetet med boken har hon intervjuat över 200 personer som berättat om egna erfarenheter av övergrepp och våld inom Jehovas vittnen. 79 personer vittnar om att de utnyttjats sexuellt som barn, och 40 av dem delar samma manliga förövare – en man som kunnat fortsätta år efter år inom sekten.

– Det är klart det inte är våld inom varenda Jehovas-familj, men det är en väldigt kontrollerad miljö där man kan komma undan med saker, och det aldrig är någon som bromsar en. Som barn och kvinna ska man aldrig ifrågasätta, säger Jenny och fortsätter:

– Det finns inga grader i helvetet, det är lika illa att svära som att utnyttja barn. Det är väldig svårt att växa upp i. Som vuxen kan man ju välja själv vad man vill vara med i, men inte som barn.

Jennys familjemedlemmar har erbjudits att läsa boken i förhand – en del av hennes syskon har gjort det, andra inte. Men hennes mamma har tackat nej. I dag är det bara journalistens föräldrar och hennes äldsta syster som är kvar i Jehovas vittnen, resten har tagit sig ur.

– Det är blottande att komma ut som sektbarn, men det är väldigt viktigt att inte tänka att de som är med är korkade varelser. Det handlar om grupptänksmekanismer som vem som helst kan fastna i och bli förblindade av.

Jenny Küttim

Namn: Jenny Küttim

Ålder: 39

Familj: Maken Alexander och döttrarna Nova och Vega

Bor: Stockholm

Gör: Grävchef SVT Nyheter