Molly Nutleys kamp med panikångest – beslutet med familjen
För Femina berättar skådespelaren om terapin för panikångest, framtidsplanerna och relationen till familjen.
– Först var det väldigt mycket skam, jag kände att jag var trasig och att jag inte förstod varför, säger Molly Nutley.
I höst har miniserien Tystnaden premiär på SVT, där Molly Nutley spelar en av huvudrollerna i ett kompisgäng där en av killarna försvinner spårlöst.
– Den tar upp psykisk ohälsa och tystnadskulturen som män ofta har kring ämnet. Men det är också en serie om att sluta samman, det mänskliga i att leva – både det fina och det jobbiga och det svåra. Den är varm, viktig och kul också, säger Molly Nutley till Femina.
Skådespelaren kallar serien ”det bästa hon gjort”, och trycker på hur viktigt det är att bryta tystnadskultur kring psykisk ohälsa – och ta ner det på vardagsnivå.
– Psykisk ohälsa låter så tungt och stort, men det är också väldigt vardagligt, något vi alla kan känna på olika sätt. Jag har haft jättemycket problem med panikångest. Att i början inte veta vad som är fel, men att komma till en plats där man inser att det är inget fel eller farligt. Det gör dig inte heller till en mindre kapabel eller värd person.
Molly har kunnat använda sig av sina egna erfarenheter när hon arbetat med serien, då hon under flera års tid har kämpat med sin mentala hälsa på olika sätt.
– Jag fick en panikångestattack för sex-sju år sedan, en fysisk verkligen, och trodde jag skulle dö. Det är ett av de värsta minnena jag har, och det fick mig att bli så jävla rädd, vilket skapar sina problem i sig. Först var det väldigt mycket skam, jag kände att jag var trasig och att jag inte förstod varför. Sen gick jag i KBT för att bemöta rädslan. Jag har tagit hjälp av medicin i perioder för att klara av det. Jag har också insett att det hjälpt mig jättemycket att dela med mig.
Stödet från Helena Bergström och Colin Nutley
Molly Nutley gjorde sin skådespelardebut som 14-åring i mamma Helena Bergströms film Så olika, och året därpå fick hon en större roll i Änglagård – tredje gången gillt. Sedan dess har hon haft en lång rad roller i både film och tv, och det senaste året har hon vidgat sina vyer ytterligare med en manuskurs.
– Jag älskar att skådespela, men jag vill också satsa på min andra del – regi. Jag älskar det. Jag vill hitta det jag vill berätta, vilket är svårt. Men psykisk ohälsa är väl en sådan sak.
Hur mycket hjälp och stöd får du av dina föräldrar?
– Det är konstant mitt dilemma. Herregud, jag vet att jag är en sådan där nepo baby och har full respekt för det, och vad det tillför till ens liv. Men det har också varit en jättekämpig grej att förtjäna sin plats. Också att känna i en själv, att jag är värdig att göra det jag gör fö att jag kämpar för det. Så jag försöker nog separera mig med mina föräldrar mentalt, säger Molly Nutley och fortsätter:
– När jag frågar de om saker så är det verkligen min mamma och pappa jag frågar. Sen har de ju erfarenheter jag gärna tar del av. Men jag har haft lyxen att göra det för att vi har jobbat ihop.
Hösten 2024 drabbades pappa Colin Nutley av en stroke, som gjorde att han inte kunde prata på flera dagar. I dag mår dock regissören bra igen.
– Han mår bättre. Det är fruktansvärt såklart när en förälder blir dålig, det är hemskt. Men han mår bättre, och det är en del av livet att hantera. Jag är bara glad att han mår bra, säger Molly Nutley.