Sofie Sarenbrant om livet som författare och orden från maken som ändrade allt

Efter reklamen: Vad har du i bokhyllan? #3 – Emma Hamberg

Deckardrottningen Sofie Sarenbrant, 47, tar emot i sin berömda skrivarstuga på Södermalm – ett gulligt rött trähus med en hisnande utsikt över Gamla stan och Djurgården.

Här har hon suttit de senaste sju åren och författat en lång rad böcker, bland annat i den populära serien om kriminalinspektör Emma Sköld.

– Men jag brukar ha rullgardinen mot gatan neddragen, annars står turister och tittar in och man känner sig som ett djur på Skansen. Alla blir ju jättenyfikna på det här lilla huset och vill ta bilder, säger Sofie Sarenbrant.

Hon är aktuell med Följeslagaren, den tolfte boken om Emma Sköld, och passar samtidigt på att fira sina första 15 år som författare. Framgångsrika år, kan tilläggas – Sofie Sarenbrant har skrivit 22 böcker som sålts i 6,5 miljoner exemplar och hon har flera gånger utsetts till årets deckarförfattare.

Karriären har dock inte varit spikrak – snarare tvärtom.

Faktum är att Sofie Sarenbrant började skriva på sin debutroman, Vecka 36, redan 2004 när hon var gravid med sitt första barn. Men det kom att dröja hela sex år innan den såg världens ljus.

Sofies debut refuserades

Under många år kämpade hon med sitt manus, som refuserades av förlag efter förlag. Hon skrev om och ändrade – och det dröjde lång tid innan hon ens vågade berätta för sina vänner att hon jobbade på en bok.

– Jag fick ibland höra att ”du är så envis”. Det kan låta som en komplimang, men det var nästan också lite underförstått att ”du kanske borde fatta att du ska sluta”, säger Sofie Sarenbrant och skrattar.

– Men jag kunde inte släppa det. Jag ville inte misslyckas.

Till slut nappade två förlag – samtidigt.

– Så då hade det uppenbarligen hänt något med manuset. Men det var en väldigt lång graviditet för ett boksläpp, om man säger så. Många år, säger Sofie Sarenbrant.

Men bara för att Vecka 36 gavs ut var inte lyckan gjord. Deckaren sågades – bland annat av Expressen, där Sofie Sarenbrant tidigare hade jobbat. Det gjorde henne ledsen – samtidigt hade hon fått blodad tand. Sedan debuten 2010 har nya Sofie Sarenbrant-böcker landat i boklådorna varje år.

Det dröjde dock innan det stora genombrottet kom. Sofie Sarenbrant fortsatte jobba som frilansjournalist, samtidigt hade hon två småbarn hemma och försökte skriva böcker när barnen sov.

– Det var så stressigt. Allt kring barnens liv samtidigt som jag jobbade heltid – och satsade på böckerna, där jag skulle vara tillgänglig för författarsamtal, intervjuer och signeringar. Det blev för mycket, berättar hon.

Då grep maken Tommy Sarenbrant in.

– Han sa: Satsa nu, sluta med det andra jobbet. Det var fint att få höra, jag hade aldrig gjort det annars. Jag är alldeles för mycket duktig flicka, och jag var ju osäker på om jag skulle kunna bidra med något ekonomiskt, säger Sofie Sarenbrant.

Sofie Sarenbrants relation till kända brodern: ”Rätt lika”

Samma år, 2012, gav hon ut den första boken i Emma Sköld-serien och det dröjde inte länge innan Sofie Sarenbrant var en av Sveriges bäst säljande deckarförfattare. I dag behöver hon inte oroa sig för hushållsekonomin – ändå fortsätter hon att jobba lika hårt som alltid, i fjol gav hon ut tre böcker.

– På något sätt kan jag inte släppa den där personen som inte lyckades få sin bok utgiven. Det lever kvar i mig och jag tar inget för givet. Det är inte så att jag känner mig stressad och jagad, men på något sätt är jag fortfarande den personen. Jag tror också att jag är lite rädd för att stanna upp och ta en paus. Tänk om kreativiteten dör?, säger hon.

– Jag är tacksam men jag går inte runt och tänker på att det går bra. Det kanske finns lite jante där bakom också.

En del har hon dock sett till att unna sig.

– En stor dröm för mig har varit att köpa en häst, så när böckerna började gå bra gjorde jag det. Stallet gör att jag kommer bort från allt, hästar kräver ju att man verkligen är här och nu. Man tvingas in i det på ett sätt som är jättebra för mig, som annars inte är så duktig på det. Det blir som en aktiv vila, säger Sofie Sarenbrant.

Men smakar det så kostar det.

– Hästar är ju kanske den sämsta investering jag har gjort, säger hon och skrattar.

– Ekonomiskt alltså, inte emotionellt! Men som någon sa: Om du vill bli miljonär på hästar måste du börja som miljardär ... vilket jag inte är.

Efter reklamen: Vad har du i bokhyllan? #2 – Jens Lapidus