1:15

Efter reklamen: 5 saker om Melissa Horn som du vill veta

(1:15)

Sedan Så mycket bättres begynnelse har programmets succékoncept varit att hitta rätt mix och balans bland artisterna – de folkkära namnen ska blandas med bortglömda rävar och rutinerade ynglingar. När premiärsäsongen sändes var det kanske Lasse Berghagen och Lill-Babs som initialt drog publik, men det var Petra Marklunds tolkningar som blev snackisar och radiohits.

Samma mönster har återkommit genom åren – för Miriam Bryant, Little Jinder, Stor och till och med Benjamin Ingrosso har medverkan i Så mycket bättre varit språngbrädan från en slumrande karriär till en sprudlande sådan, och i vissa mån även folklighet.

TV4 har gått vilse

Kanske är det med det i åtanke som produktionen valt ut årets artister, men på vägen verkar de ha gått lite vilse i begrepp om balans. ”Ju mer desto bättre” är tyvärr inte en devis som fungerar särskilt bra i praktiken – muskot må vara gott i mat, men blir giftigt om man äter för mycket av det.

Lite samma effekt blir det i höstens Så mycket bättre-säsong. Hade Thomas Stenström, Melissa Horn, Moonica Mac, Cherrie, Maxida Märak och Daniel Adams-Ray varit med i olika säsonger hade det inte varit något problem. Men nu när de är med i samma två avsnitt, och dessutom i flera fall tolkar varandras låtar, förvandlas programmet till en P3-soppa. Bristen på mångfald bland artisternas åldrar riskerar också att exkludera en stor det av TV4-programmets trogna miljonpublik.

Oväntat nog är det Popsicle-artisten Andreas Mattsson som klivit fram och blivit årets wildcard och stjärna. Den lågmälda norrlänningen bjussar på sig själv, fäller roliga kommentarer och gör genomarbetade, berörande tolkningar. Det är nog inte vad TV4 hade väntat sig.

5:14

Efter reklamen: The Storytellers – Lyssna med Markiz

(5:14)