”Saltkråkan hade glömts bort utan en ny version – nu slipper barnen (och jag) somna till Tjorven”

Pernilla Wahlgren om Pippi och Astrid Lindgren

Efter reklamen: Pernilla Wahlgren om Pippi och Astrid Lindgren

Jag älskar allt som Astrid Lindgren skapade. Från kända favoriter som Ronja Rövardotter till den vackra (okända?) boken I skymningslandet.

Därför har jag serverat varenda tv-serie och bok med stämpeln Astrid till mina barn. Och de har slukat dem. Barnen har blivit lika stora fans som jag länge varit.

Förutom när det kommer till två klassiker.

Emli i Lönnerberga (barnen är livrädda för pappan som hotar sin son till skräck dag efter dag) och Vi på Saltkråkan.

Allra mest har de ogillat Saltkråkan.

Och jag förstår dem.

Jag är själv född 1987, och även jag tycker att Saltkråkan är seg och trist. Inte konstigt att mina 30 år yngre barn får dåndimpen av Tjorven som hoppar runt där på ön i sakta mak, pratandes med en Stina vars tal är så otydligt att man knappt hör vad hon säger samtidigt som Malin sitter på en klippa uppmålad som en kärleksfull snygging.

Såg nya Saltkråkan – och skrattade högt

När min man som söndagsmys därför ville sätta på nyversionen av Saltkråkan blev det protester både från barnen och mig. Men min äkta hälft vann diskussionen – och han fick vatten på sin kvarn!

Vi älskade den nya tv-serien!

Nya Saltkråkan har behållt den gamla musiksättningen och idylliska omgivningen som bara en skärgårdsö kan ha, men borta är personligheterna som många av dagens barn inte känner igen. Farbror Melker (som nu heter endast Melker) är inte konstant irriterad. Han är en kärleksfull och modern pappa som oroar sig för sina barn och ber Stina vara tyst på ett mer förstående vis. Stinas manus är roligt och fyllt av mörka kommentarer som får både mig och mina barn på åtta och fem att skratta rakt ut. Samtidigt är serien en del i en nutida samhällsdiskussion som vi föräldrar tampas med. Hur mycket kan vi våga släppa våra barn, och hur mycket ska vi kontrollera dem? Pelles bröder letar mottagning på mobilen medan Tjorvens systrar lämnar sina hemma när de ska ut med båten, för att slippa bli störda. Vi vill att våra barn ska känna frihet, samtidigt som varenda unge springer omkring med spårbara GPS-klockor.

När det beslutades att en ny version av Vi på Saltkråkan skulle göras var de kritiska rösterna många och höga:

”Låt ’Vi på Saltkråkan’ vara orörd”

”Varför ska de förstöra en klassiker?”

Av kritiken förstår jag faktiskt inget. Om vi vill att generation efter generation ska kunna ta till sig Astrid Lindgrens makalösa världar, där tuffa ämnen som döden avhandlas utan bomullshandskar, då måste klassikerna också göras om för att passa dagens barn. Inte ens jag, 38 år gammal, orkade med den gamla versionen. Än mindre mina barn. Men tack vare Saltkråkan från 2025 kommer denna mysiga historia få nytt liv och överleva.

Jag är nämligen säker på att utan denna remake hade Saltkråkan dött ut. Försvunnit in på SVT:s öppna arkiv för att glömmas bort och aldrig mer streamas. Nu har den fått liv igen och en ny generation barn har börjat skratta åt Stinas kommentarer.