Småbarnsmamman Margareta: ”Fikat till fotbollen blev min undergång”

Efter reklamen: 10 svenska kändisar med deras okända föräldrar

Dag sex av åtta utan barnens pappa vid min sida startar.

Det ena barnet pratar inte med mig. Anledningen? Oklart. Tydligen sprang jag för snabbt mellan köket och soffan.

Och tydligen gosade jag något mer med hennes bror än med henne när de vaknade.

Ett misstag jag ska sota för hela morgonen.

Jag gör hennes perfekta blandning av te. Varmt vatten. Mjölk. Stora mängder honung. Ett kallbadskort dopp av tepåsen i vattnet. Hon mjuknar och jag gårspringer med höfter likt en OS-medaljör i gång mellan rummen för att inte orsaka ett nytt utbrott, det hinner vi inte med, samtidigt som jag äter min macka av samma kritvita sort som barnens. En nyttig frukost är inte heller det något jag hinner med en skolmorgon. Framförallt inte när barnens pappa är på semester.

Hur lyckas alla ensamstående?

För första gången denna morgon, och för tusende gången de senaste sex dagarna, tänker jag: hur orkar de ensamstående mammorna? De som har ensamt ansvar över barnen vareviga sekund, förutom möjligtvis varannan helg? Och hur skickar jag en burk Nutella till var och en av dem? För det är precis vad jag skulle behöva i detta nu. Jag skulle vilja peppa dem med det godaste jag vet. Och uppmana dem att äta direkt ur burken med en soppsked. För hur klarar de av maj och juni månad? De stressiga månadernas stressigaste månader.

Fikaförsäljning med dotterns klass, och hembakt ska det vara! Sommarpresent till sammanlagt tio lärare och pedagoger. Sommaravslutning på förskolan – det hela drar igång klockan 15.15, vilket betyder att jag snällt måste lämna jobbet, med filt under armen och hembakt fika redo, klockan 14.20. Alla barn utom ett har sina föräldrar där. Mitt hjärta brister för barnet utan föräldrar, och jag är chockad över hur vi andra lyckats lämna våra jobb och dyka upp i tid. Det hela känns orimligt.

Malin Wollin: Här är vinet jag tar med mig till skyddsrummet

Malin Wollin: Här är vinet jag tar med mig till skyddsrummet

Men det var inte då jag bröt ihop av stress. Det var när det skulle ordnas fika till fotbollslagets kassa. Som den väna moder jag försöker vara bakade jag dumlekakor. Min syster svänger ihop dem i ett nafs. Vackra och ofantligt goda. Tyvärr misslyckades jag fatalt med uppgiften. I ugnen skapades ett mayhem utan dess like.

Till förskolans avslutning fick det därför bli ett paket ballerina som packades ner i väskan innan min morgon fortsatte. Morgonen utan maken och med de två kränkta barnen.

Klockan 07.20 måste jag hinna trycka in en viktig jobbuppgift hemma innan lämningen. Och jag ligger bra till. Sminket åkte på i rekordfart. Barnen är påklädda. Medan jag jobbar i fem snabba minuter ska de bara borsta tänderna.

”Bara och bara” tänker alla rutinerade föräldrar som läser detta.

Att borsta tänderna är inte så bara.

Tänk om det ena syskonet stirrar på det andra? Tänk om det andra syskonet inser att hon egentligen hade velat ha kjol på sig. Ja då bryter helvetet lös. Igen.

Och det är precis vad som händer.

Årets dittills viktigaste arbetsuppgift utförs med två gråtande, och kränkta, barn som precis just nu inte vill ha något annat än sin mammas kram.

Med dåligt samvete forsandes över mig publicerar jag artikeln, hoppas rubriken är rättstavad och får oss sedan, mot alla odds, ut genom ytterdörren.

De ensamstående mammorna ska få en privat massör också, tänker jag, medan jag springer in med barn nummer ett på förskolan. Skyndar in till hans hylla eftersom jag precis just i dag skulle leverera återvunna förpackningar till barnens framtida kiosk de bygger tillsammans. En idé ingen mamma kan vara emot, även om klockan är 7.58 och skolstarten för barn nummer två närmar sig likt den där stenen som jagade Indiana Jones, i filmen då han fortfarande var spänstig nog att springa på ett övertygande sätt.

För att spara tid tog jag denna morgon bilen. Nu skrattar väl alla rutinerade mammor högt. Bilen?! Hur ska du hitta parkering? Det är ju städdag just på den gatan som ligger vid pendeltåget.

De ensamstående mammorna ska även få en privatkonsert av Adele medan de blir masserade och mumsar Nutella med soppslev, tänker jag medan jag höftgår mot pendeltåget. Ja, för till och med jag är rutinerad nog att veta att jag inte kan springa. Efter två vaginalt födda barn och utan trosskydd skulle det förstöra hela dagen. En dag som jag från och med nu vill göra till de ensamståendes dag.

Och det ska bli en nationell högtid.

Vem är med mig?