Tiktok-trenden var början på mitt helvete

Själv fick jag upp den första videon när jag dumskrollade i telefonen en kväll. Hon kan inte ha varit mer än 16 år. I en före- och eftervideo visade hon upp sin kropp till tonerna av Rodrigos hit och med meddelandet till omvärlden:

”I started to skip lunch”

Jag förstår varför det dök upp

Hur tonårstjejen opåkallat hamnat i mitt flöde var inte svårt att räkna ut.

Jag har som många andra sökt på träningstips och nyttiga recept på sociala medier, vilket räcker för att mina algoritmer ska veta precis vilket innehåll de ska visa för att få mig besatt av ett ouppnåeligt skönhetsideal.

Jag kollade på videon säkert fem gånger innan jag stängde ner appen.

Skakad. Det var ju precis det här som var början till mitt helvete.

Det började med lunchen

Det var på jullovet 2009, jag gick i sjätte klass och hade ägnat ledigheten åt att titta på Victoria Secret Fashion Show. Storögt, fascinerat och avundsjukt började jag googla för att se hur långa modellerna var och hur mycket de vägde. Jag insåg att jag både behövde växa på längden och gå ner i vikt för att bli som dem och eftersom det ena var lättare att direkt själv påverka började jag där. 

Jag började skippa lunchen i skolan.

En dag, två dagar, snart hela veckan. Och när jag väl hade hoppat lunchen kunde jag hoppa middagen också.

Ett halvår senare fick jag min ätstörningsdiagnos

Anna Larsson

Ett halvår senare satt jag på Akademiska sjukhuset i Uppsala och fick min ätstörningsdiagnos. Jag hade gått ner nästan 40 procent av min lilla tonårskropp. Mensen, som jag fått i femman, hade försvunnit. Håret var strävt och undernärt och i stället för att bli längre som de snygga modellerna på tv-skärmen, hade jag stannat i växten.

Jag tvingades tillbringa ett år på sjukhus – under en tid och i en behandling där jag tappade nästan ytterligare 10 kilo i vikt och blev ännu sjukare i min ätstörning. Till slut hade jag så lite muskler i kroppen att jag inte klarade av att hålla huvudet upprest.