Boktips: Mannen som älskade Sibirien

Jag vet inte hur ni har det med reslusten, men här hemma i läsfåtöljen har börjat krypa förfärligt i kroppen. Jag längtar fjärran länder, blånande och varma hav att vällustigt tumla runt i, och har samtidigt med häpen förundran skådat den nya kallbadartrenden där normalt förnuftiga människor sitter i isvakar med mössa och vantar och visar upp termometrar på 0,5 C med leenden (som väl inte kan vara annat än stelfrusna?) och försäkrar att badande runt fryspunkten är Jätteskönt. Det tror jag dock inte en sekund på, jag tror mer det handlar om reslust som s a s gått ”bananas”.

Men i väntan på att även vi svenskar ska få vaccin mot covid och så småningom kanske kunna ta oss ut i världen igen – jag vet en och annan bekant som funderat på att söka asyl i Ryssland för att få en spruta Sputnik – en oavbruten kö sägs ringla sig dygnet runt in och ut ur varuhuset GUM (centralt beläget i Moskva) enligt reportage i Rapport , där både ryssar och turister kan låta sig bestickas utan några byråkratiska krusiduller – så får vi i stället ta till litteraturen som hjälp.

Och då rekommenderas, hör och häpna, en resa till Sibirien! Men då långt innan både covid 19 och Putins palats. Bara följ med den tyske vetenskapsmannen och äventyraren Fritz Dörries (1852–1953) när han uppsöker en av jordens mest ogästvänliga platser, där han fångar vilda djur och samlar växter och fjärilar. Det är en alldeles fantastisk berättelse och dokumentärroman, ”Mannen som älskade Sibirien”, författad av norske författaren Roy Jacobsen tillsammans med fru lingvisten Anneliese Pitz, om en tid och en värld då det fortfarande fanns vita fläckar kvar på kartan.

Bara svep yllefilten om er därhemma i stugvärmen, följ Fritz Dörries med knarrade kängor över Sibiriens väldiga tundror, hör vargarna yla på avstånd. Och kommer vargarna för nära, slå igen boken ett tag och gå ut i köket och koka kaffe, eller föralldel te. Eller kanske t o m fundera på ett vinterbad, den som vågar!
Du kan köpa boken här. (reklamlänk)