”Eat, pray, love”-författarens mörka tid efter stora succén

5 hollywoodkändisar som inte dricker alkohol

Journalisten och författaren Elizabeth Gilbert fick sitt stora genomslag när hon skrev självbiografin Eat, pray, love – på svenska Lyckan, kärleken och meningen med livet.

I boken berättar Elizabeth om hur hon efter ett sårigt uppbrott ger sig ut på en ettårig resa till Italien, Indien och slutligen Indonesien. Alla som har läst den eller sett succéfilmen med Julia Roberts i huvudrollen vet att hon under sitt sista stopp på Bali träffar en brasiliansk man som hon blir upp över öronen förälskad i.

Jose Nunes, som han heter i verkligheten, och Elizabeth blev ett par och gifte sig senare. Äktenskapet varade i nästan ett decennium innan hon 2016 avslöjade att de gått skilda vägar, något som chockade fansen.

Det många inte visste då var att stjärnförfattaren hittat en ny kärlek som hon ville spendera resten av livet med.

Lämnade sin man för dödssjuka vännen

Det var ingen mindre än Rayya Elias, hårstylisten och musikern, som Elizabeth Gilbert lämnat sin man för.

Kvinnorna träffades redan i början av 2000-talet när Rayya jobbade som frisör. Elizabeth började klippa sig på hennes salong, och genom åren lärde de känna varandra bättre.

Vid den här tiden hade Rayya varit nykter narkoman i många år, efter att ha kämpat med drogberoende i stora delar av sitt vuxna liv. Till slut blev de så goda vänner att Rayya började följa med på event, filmpremiärer och andra publika framträdanden.

Det hela tog en vändning 2016 när Rayya fick ett tråkigt hälsobesked – hon hade drabbats av obotlig cancer och hade bara några månader kvar att leva. Då insåg Elizabeth att hon i själva verket var förälskad i sin bästa vän. Känslorna var besvarade och de blev officiellt ett par.

Relationen var fantastisk, åtminstone till en början. Elizabeth hade lämnat sin man för sin dödssjuke väninna, och hon var villig att göra allt för att hon skulle vara lycklig under sina sista månader i livet. Elisabeth försörjde Rayya till hundra procent, och stod för boende, sjukvård och allt annat.

Det var en svindlande romans, och Elizabeth som själv beskriver sig som kärleksberoende, blev besatt av sin nya partner.

Mörka vändningen – missbruket tog över deras liv

Månaderna blev fler, och snart hade det gått år. Rayya påbörjade cancerbehandling, och för att hantera smärtorna rekommenderades morfin. Ingen var orolig trots att hon tidigare varit opioidmissbrukare, hon var ju döende.

Men efter den första tabletten startade helvetet på riktigt igen. Varje vaken sekund blev en jakt på mer droger, och eftersom Rayya var så sjuk att hon inte kunde göra något annat än att ligga i sängen var det Elizabeth som fick hjälpa henne.

Flickvännen hade blivit någon helt annan, men det fanns inte på kartan att lämna henne. Elizabeth var svårt medberoende, och registrerade sig till och med som aktiv missbrukare för att kunna hämta rena sprutor till sin partner.

”Allt hon ville göra var att konsumera så mycket kokain, alkohol, receptbelagda läkemedel och cigaretter som hon kunde få tag på /…/ Och eftersom hon inte ville sova, kunde jag inte sova. Varje gång jag slöt ögonen, skakade hon om mig och krävde att jag skulle ge henne uppmärksamhet”, skriver hon i The Guardian.

Ville inte leva

Det gick så långt att Elizabeth inte kunde se någon annan utväg än att ta Rayyas liv – eller sitt eget.

”Jag vill göra något extremt tydligt här: när jag säger att jag en gång planerade att mörda Rayya, menar jag inte att tanken bara slog mig att mitt liv skulle bli lättare om hon var borta. Jag menar att jag absolut hade för avsikt att döda henne. Och jag berättar den här historien i all sin råa ärlighet, för att jag vill att folk ska förstå hur vansinnig en person kan bli av medberoende”, skriver Elizabeth.

I slutändan blev det inte så. Elizabeth insåg att hon behövde be om hjälp, och Rayya vårdades av närstående fram till sin död i januari 2018.

I sin nya bok All the Way to the River: Love, Loss and Liberation skriver Elizabeth ärligt om relationen och hur hon efter Rayyas död genomgått 12-stegsprogrammet för sitt medberoende och egna svårigheter.

”Det tog mig sju år efter hennes död att äntligen kunna berätta vår historia – inte minst för att det tog mig så lång tid att ens förstå allt som hände mellan oss”, skrev hon på Instagram tidigare i år.

”Det här är en bok för alla som någon gång har blivit förälskade, eller som har varit vid någons sida hela vägen fram till deras död – och sedan varit tvungna att lista ut hur man ska leva, i efterdyningarna. Det är den mest intima, ärliga, svåra och, tror jag, viktigaste boken jag någonsin har skrivit. Jag tror att Rayya skulle ha tyckt om den. Hon gillade verkligen att vara intim, ärlig, svår och viktig!”