Eva adopterades bort i tidning – återföreningen med pappan
Årets lyssnarvärd i Sommar i P1 berättar om hur livet som adopterad påverkade hela hennes uppväxt – och den efterlängtade återföreningen med sin pappa.
– Jag hörde inte dit, jag var min egen och skulle skapa mitt eget liv. ”Jag är adopterad” blev min identitet, säger hon i sitt sommarprat.
”Baby som väntas 10 till 20 september av unga friska föräldrar av god familj, söker gott adoptivhem, helst direkt från BB”.
Så gick att läsa i en annons i tidningen Husmodern 1946 – och annonsen berörde Eva Armini, nu 76 år. Framröstad till Lyssnarnas sommarvärd 2023 berättar hon på onsdagen sin livshistoria, om att växa upp som adoptivbarn i Sverige på 40- och 50-talet.
De biologiska föräldrarnas önskan om att Eva skulle adopteras bort direkt efter förlossningen gick inte i uppfyllelse. I stället fick bebisen vänta 21 dagar i en resväska, som fungerade som provisorisk vagga, innan hennes adoptivmamma kom med tåget och hämtade hem henne till hennes nya hem i Örebro.
Uppväxten hos adoptivfamiljen blir tumultartad – föräldrarna bråkar och mår inte bra. Bara fem år gammal får Eva veta att hon inte är deras biologiska barn.
– När jag var tillräckligt gammal för att förstå, kanske fem, sex år, berättade min adoptivmamma att jag legat i en annan tants mage. En mamma som inte ville ha mig, berättar hon i Sommar i P1.
Får kontakt med sin pappa efter alla år
Via sin adoptivmamma får Eva dock ett gott intryck av sin förstapappa, och drömmer hela uppväxten om att träffa honom. Hon vet vilka hennes föräldrar är, och kan till och med följa deras liv på håll i tidningarna – han en journalist, och hon modell.
När hon som ung vuxen studerar i Göteborg tar hon mod till sig och hör av sig – och mottas med öppna armar av pappan i Stockholm. Eva får veta att hennes föräldrar levde tillsammans i tio år utan att få något mer barn, men att de sedan skilt sig, och att hennes pappa nu gift om sig och fått sju barn.
Eva märker att hennes pappa inte vill höra om hennes tuffa uppväxt hos adoptivföräldrarna, och även om de håller kontakten resten av hans liv så rinner den ut i sanden mot slutet.
– Vi höll kontakt så länge han levde, den glesnade och mot slutet blev det vykort från olika ställen ute i världen, berättar Eva Armini.
Eva, som under sin karriär som lärare blev en profil i skolvärlden, som grundaren till en av de första friskolorna, reflekterar över hur hon som barn hela tiden ville bort, och saknade ett tryggt hem.
– Jag börjar nu förstå att jag som barn inte hade tid att vara barn. Hemmet var en station där jag gick av tåget, en tillfällig besökare som av en slump hamnat där. Jag hörde inte dit, jag var min egen och skulle skapa mitt eget liv. ”Jag är adopterad” blev min identitet, säger hon i Sommar i P1.
Eva Arminis sommarprat sänds onsdagen 12 juli 13.00 på P1, och kommer ut som podcast samma dag 07.00.
