Jultraditionerna vi glömt: ”Det var ett himla hallå”

Folk på stan avslöjar sina julklappsönskningar

Julen är en av våra viktigaste och äldsta högtider, och precis som andra traditioner har formats och stöpts om genom åren har ritualerna kring jul förändrats.

Nu kan vi se julpynt i butikerna redan i september och klapparna handlas i oktober – men om du tror att vi är ute i god tid nu för tiden är det inget mot förr.

Idag kan vi springa ner till ett öppet Ica på självaste julafton och inhandla en extra påse vörtbröd eller burk senapssill, men för tvåhundra år sedan pågick planeringen för julhelgen året runt.

– Även om man kanske inte riktigt hade råd till vardags skulle det ändå vara extra mycket av allt till jul. Man fick se till att spara julgrisen så man hade en att slakta. Man skulle stöpa ljus, sätta en extra god julöl. Gjorde man inte det stod man utan. Så det gällde att planera i god tid, säger Eva Knuts, lektor i etnologi och forskare vid Göteborgs universitet.

Det finns många traditioner som en gång var viktiga och betydelsefulla i samhället, men som vi på senare dar glömt bort eller helt enkelt bytt ut.

Anders och Annadagen – mix av påsk och halloween

Känner du till Anders och Anna-dagen? Om svaret är nej så är det inte konstigt. Dagarna har sitt ursprung i Dalarna, närmare bestämt Leksand, där de varit mycket viktiga. Det är inte helt klart var de kommer ifrån, men antagligen har det att göra med att namnen var mycket vanliga där.

Andersdagen inträffar den 30 november och kvällen före brukade skolbarn och ungdomar klä ut sig med masker, dra runt i byn och be om godsaker.

– För barnen var det en slags upptakt inför julen, säger Eva Knuts.

”Namnsdagshögtiden verkar vara något som många längtade efter eftersom det under dessa kvällar fanns möjlighet att vara ute sent på kvällen och att utklädningen spelade en stor roll”, skriver Dalarnas Museum.

Liknande ståhej var det kvällen före Annadagen den 9 december. Dagen brukade också kallas för Anna med Kanna eftersom det var då man började förbereda julölen.

Den skulle sedan brygga fram till den 21 december.

– På Thomasdagen skulle man smaka julölen. Det skulle vara extra starkt och gott. Nu går vi på ”Systemet”, och behöver inte tänka så långt i förväg, säger Eva.

Kossorna blev galna på årets längsta natt

Lucia var speciellt av många anledningar. I det gamla bondesamhället under 1700- och 1800-talen ansågs natten till den 13 december vara årets allra längsta och på luciamorgonen skulle julgrisen slaktas – två saker som inte alltid gick ihop.

– Med det kom också jättemycket föreställningar om att Lucifer, djävulen, var i farten. Lucianatten var en magisk natt, och den var ju så lång att man behövde äta – eller rättare sagt dricka – massa frukost. När det var dags att slakta grisen var folk nog inte helt nyktra, säger Eva Knuts.

– Man föreställde sig också att kossorna kunde prata och klaga över att de var så hungriga.

Att grisen skulle slaktas just på luciamorgonen berodde ju såklart på att man behövde ha tillräckligt med tid för att hinna göra alla syltor, korvar och pastejer. Varje liten del skulle tas tillvara på – men det var särskilt en som man längtade efter.

– Idag kopplar vi julskinkan till en rimmad skinka, men den stora poängen med julen ”förr” var att man fick äta färskt kött för en gångs skull. Man såg fram emot revbensspjäll, korvar och allt möjligt.

Men den som var sugen på kött fick vänta långt in på julaftonskvällen. Det var nämligen många kristna som fastade.

– Den längsta fastan under året är innan påsk, men även julfastan kunde man hålla ganska hårt på.

– Dopp i grytan räknades inte riktigt som kött, så det kunde man få, och lutfisk, sillar och laxen. Egentligen först på juldagen, eller sent på julaftonskvällen, bröts fastan och man fick stoppa i sig kött.

”Ett himla hallå”

Nu för tiden går många och ser en film på bio på juldagen, och ger sig kanske sedan ut på stan för att festa på den så kallade ”hemvändarkvällen”. Men förr i tiden innebar juldagen vila.

– Då skulle man vara i stillhet hemma. Man gick inte runt och hälsade på varandra. Man fick inte mocka i stallet eller jobba.

Efter att ha tagit det lugnt var det dags för fest och kalas.

– På annandagen smällde det till. Det var då julen verkligen kom igång.

Annandagen firas till minne av den första kristna martyren, Sankt Stefanus, som i Sverige har kallats för Staffan. Han kom också att bli hästarnas skyddshelgon, och förr i tiden var det vanligt att ”gå staffan” bland grannarna.

– Det finns uppteckningar av vad man nästan kan likna vid halloweenbus. Drängar tog ut hästen och red in i stugorna hos folk och begärde supar. Ungdomar träffades, hittade på upptåg och festade. Det var ett himla hallå som vi inte skulle känna igen idag.