Det är tuffa tider i författarbranschen. AI:s (artificiell intelligens) står och stampar i de litterära marginalerna och hotar med att ta över både översättning av böcker, författande och inläsning av böcker.
Men det ska nog mycket till för en robot att lära sig skriva som Hans Gunnarsson, på desillusionerat topphumör i nya romanen ”Död mans skugga”, om en författare i fritt fall. En robot med kolsvart galghumor kan väl ändå aldrig bli en ekvation som går ihop?
Död mans skugga, Hans Gunnarsson (AB)
Det ska faen vara författare! ”De flesta författares banor är väl närmast att likna vid häxpipor, en hastig tillika publiklös händelse under radarn, ett avlägset tjut i mörkret, en liten knall och sen utslocknande”. Eller manusförfattare, ”Att i ensamt majestät tömma papperskorgar och dammsuga filtmattor på ett tyst bankkontor kändes som att andas ren luft i jämförelse med den svenska film- och tevebranschen”.
Hans Gunnarsson är på desillusionerat topphumör i nya romanen ”Död mans skugga” där en vit, medelålders författare med karriären i fritt fall hamnar på psyket. Där möter han en gammal journalist, Per Boman, vars livsbana också dalat betänkligt. Boman berättar märkliga saker om en gemensam bekant, en före detta golfstjärna som drabbats av yips (ryckningar i händerna vid puttning, mental åkomma), som för att kompensera inkomstbortfallet spelat in en porrfilm, ”Muffen i ruffen”. Golfstjärnan är nu spårlöst försvunnen, så också en gemensam författarbekant med koppling till golfstjärna.
Gunnarsson skriver fram ett kriminaldrama kopplat till mörka krafter i ”dödshjälpsbranschen” samtidigt som han nagelfar författarbranschen och filmens dito med en svart humor – som ger hopp om (åtminstone) Gunnarssons fortsatta författarskap!
