Kenneth Gysing: Zweigbergk skriver vackert om åldrande
Tiden tickar på, människor runt omkring en blir äldre, det är oerhört märkligt. Jag ser mig själv i spegeln, ställer mig frågande – vem är det där som tittar tillbaka?
Den egna självbilden är kvar någonstans på nittonhundratalet. Detta apropå Helena von Zweigbergks fina självintrospektion, ”Mitt liv som dront” (Norstedts).
Helena har fyllt sextioett år, skriver, ”Jag har blivit utsläppt ur ett hägn som en världskonspiration anser vara den viktigaste. Den där man är produktiv och fertil och expansiv”. Hon skriver också att när hon ser tillbaka på sitt liv, ser hon sig som en dront, ”en sedan mer än trehundra år utdöd fågel utan någon som helst förmåga att skydda sig själv”.
Det är Helenas självbild, själv minns jag Helena (en gång i urtiden), vi var båda på väg till en föreläsning i litteraturvetenskap på Stockholms universitet, och Helena (då obekant för mig) skred in i föreläsningssalen iklädd en ballerinakjol, modell Svansjön. Det gjorde ett outplånligt intryck både på mig och ett antal andra unga manliga litteraturnördar, där garanterat ingen gjorde jämförelsen med en dront.
Nu skriver Helena vackert och insiktsfullt om åldrande, relationer, vikten av vänskap och att leva utan masker. Kan med fördel läsas till musik ur Svansjön!
Läs mer: