Apan i mitten

Fotbollsfansen jublar nu när kulturministern tillika idrottsministern Amanda Lind tillkännagivit att 500 åskådare kan komma att tillåtas på idrottsevenemang från tidigare gräns 50 personer.

Samt att 200 middagsgäster på restaurang kan få stanna kvar även när en trubadur stämmer upp en sång mitt i maten, till skillnad från tidigare då 150 personer nödgades lämna lokalen vid första tonen (påminner lite om den där trubaduren Troubadix i tecknade serien Asterix, som fick alla att fly fältet när han tog till lyran, men där var det mer toner som fick såser att skära sig och öron att sluta sig i förtvivlan över akustiska dissonanser, än påkallad maxgräns för publik).

Med detta sagt (och för att komma fram till målet), man behöver inte älska fotboll för att uppskatta en berättelse där fotboll har en central roll (sedan rullar förstås berättelsen utanför spelplanen då och då, men så är det ju också med fotbollar, när man sparkar på dem kan man aldrig riktigt vara säker på vart de tar vägen …).

Stephan Mendel–Enks roman ”Apan i mitten” handlar till en del om den judiska fotbollsklubben Maccabi: ”Maccabi hade visat Göteborg att judar inte alls bara är en samling överbelästa astigmatiker, odugliga på all annan idrott än schack”.

Tonårige Jacob har fått en plats i laget, nu ska hans avgudade storebror som just kommit hem från militärtjänst i Israel, också vara med. Men främst handlar det om en judisk familj i Göteborg där pappan tagit livet av sig för att mamman lämnat honom för en annan man. Sorgligt så det förslår, samtidigt skriver Enk underbart underhållande – är lika bra på skruvar på fotbollsplanen, som i språket! Och i det här fallet är de publika möjligheterna också gränslösa.

Alla får läsa, alla får heja på Stephan Mendel–Enk. Det är han mycket värd!

Läs mer:

Kenneth Gysing: Därför lär det bli rubriker från bokmässan

Kenneth Gysing om hatet mot Alex Schulman efter nya boken

Se mer inspirerande innehåll från oss på Femina: