Recension: Så bra är Torbjörn Flygts uppföljare Slugger

När Torbjörn Flygt belönades med Augustpriset (2001) för romanen Underdog, mötte läsaren Johan Kraft, en ung man på väg ut i livet med stora förhoppningar inför framtiden.

I nya romanen Slugger har det gått ett par decennier, Johan har blivit pappa två gånger om, fått en son och en dotter, håret har tacklat av med åren, midjan vuxit och arbetet som familjejurist med stökiga skilsmässor och snåriga bodelningar på agendan var väl inte riktigt vad han tänkt sig att livet skulle bli som ung. Till det har älskade systern Monica, ”hjärnan” i familjen, hon som blev läkare, gått bort i cancer, saknaden efter henne gräver djupt i själen.

En sprucken spegel förlandets medelåldringar

Torbjörn Flygt skriver fram en man som blickar tillbaka på det liv som varit och begrundar det liv som är; sorger, självtvivel men också glädje över det som ändå blev. Han berättar om Malmö, den plats på jorden som blev Johan Krafts (och Flygts egen), med lika delar kärlek som förfäran, beklagar sig över nyrika statusjägare och fyrkantiga stadsplanerare, skriver lustfyllt och med stor humor om märkliga, egensinniga karaktärer. Det är existentiell underhållning på hög nivå, en sprucken spegel för landets medelåldringar (inklusive undertecknad) – man behöver definitivt inte vara en småfet familjejurist för att känna igen sig!