Bokredaktören: Det var höjdpunkterna på Bokmässan 2022
Så mycket böcker, så många människor (85 000 besökande räknades in, plus 7000 som tittat in digitalt), författare och samtal, efter några dagar vimlande och minglande var den arma hjärnan överlastad med ord, så också armarna med kassar fulla av inköpta böcker, resan hemåt antogs i ett tillstånd av litterär proppmätthet. Men roligt var det, och efter någon månad eller så kommer man förmodligen längta tillbaka.
Så var Bokmässan 2022
Några minnesbilder, vi börjar med entrén. För de som kom iklädda egna hemstickade Bokmössor, i design av författaren och stickningsprofilen Celia B Dackenberg (stickbeskrivning finns att tillgå på Bokmässans hemsida), utlovades fri entré. Feminas utsända maskade (bokstavligt) denna möjlighet, klar över att sin begränsade talang vad gäller stickning (med blott ett svagt minne av att ha virkat en lång tråd på syslöjden i mellanstadiet, oförmögen till att vända rät mot avig), då hade det trasslat till sig ordentligt med närvaron. Lyckligtvis erbjöds en pressackreditering, så det ordnade sig (nystade upp sig).
En stor händelse var när David Lagercrantz offentligt överlämnade stafettpinnen till Karin Smirnoff för fortsättningen på Stieg Larssons ”Millennium–serie”, som nu kommer med bok nummer sju i serien, ”Havsörnens skrik”. Hackern och alla skurkars skräck, Lisbeth Salander, har (som av en händelse) förflyttat sig till Karin Smirnoffs hemtrakter, Västerbotten, där den stora guldruschen tagit vid med jättelika batterifabriker och allt annat däromkring (skummisar som tjänar grova pengar på svart arbetskraft och annan kriminell verksamhet) – mer framöver om detta i en stor intervju med Karin Smirnoff i Femina no 14.
Fint var också att lyssna till göteborgsförfattaren Johannes Anyuru som pratade om nyutkomna romanen Ixelles, den första sedan han vann Augustpriset 2017 med ”De kommer att drunkna i sina mödrars tårar”. Ixelles är en spännande, gåtfull historia med unga kvinnan Rut i fokus, som har en anställning på ”Agenturen”, där man hjälper kunder att, som Rut förklarar för en kund, ”navigera i ett medielandskap där avsändaren ofta är lika viktig som budskapet.” Rut är ensamstående med en tioårig son. Fadern, Mio, är okänd för sonen, död sedan länge. Eller är han det? En dag dyker det upp en CD skiva med pappans röst.
Johannes berättar också om bibliotekens betydelse när han växte upp (den här romanen är också en kärleksförklaring till biblioteken), ”För mig är biblioteken mytologiska platser, nästan religiösa. De samlar så mycket av vår mänskliga strävan efter att veta saker, att dela med oss, att bli bättre”.
Nu är hösten är här, och snart är det vinter. En orolig tid väntar, med förfärlig inflation, hisnande elpriser och en galen diktator på andra sidan havet som alla fasar för vad han kommer att ta sig till framöver. Men av historien kan man lära, diktatorer komma och gå, litteraturen bestå. Bäst att försjunka i en bra bok, hålla modet uppe – och hoppas på ett nytt och bättre kapitel nästa år!
