Trendar: BokrecensionerKändisarMusikFilm och tvLitteraturMelodifestivalen 2024

Skådespelerskornas känga till SVT och SFI

23 jan, 2018 
AvSofia Börjesson
I ett nytt manifest, som publicerades efter Guldbaggegalan, beskriver skådespelerskorna ojämställdheten i film- och tv-branschen. "Vi måste börja prata om makten och pengarna", skriver de.
Annons

Hand i hand, iklädda svart och till ljudet av trummor vandrade skådespelerskorna bakom #tystnadtagning in på Guldbaggegalan. De gick under tystnad och stannade inte för några intervjuer. Många bar tröjor med trycket #tystnadtagning.

Precis som Golden Globes kom Guldbaggegalan till stor del att handla om metoo. Mia Skäringer höll till exempel ett brandtal där hon sa så här:

– I dag är det fortfarande science fiction att en kvinna ska kunna röra sig tryggt. Är det så här det ska vara? Vi vill gärna ta nästa steg nu. Vi tar det steget tillsammans, för de som har gått före och för de som kommer efter. För våra bröder och för våra systrar.

Efter Guldbaggegalan publicerade #tystnadtagning ett tredje manifest i en debattartikel i Svenska dagbladet. Där pekar de på statistik som visar hur män premieras i filmbranschen genom att tilldelas pengar och makt.

Annons

”Alla har vi vittnat om trakasserier på grund av kön. Men vill vi komma till rätta med övergreppen måste vi börja prata om de skadliga strukturer som möjliggjort dem. Vi måste börja prata om makten och pengarna.”

I debattartikeln skriver de hur Svenska filminstitutet har tilldelat manliga regissörer dubbelt så stor budget som kvinnliga regissörer under de senaste sex åren.

”De kvinnliga konstnärerna håller alltså enligt filmbranschen samma kreativa höjd, men tilldelas bara hälften av produktionsmedlen”, skriver de.

Men det är inte bara Svenska filminstitutet som får sig en känga. Artikelförfattarna rabblar även upp statistik som visar på den bristande jämställdheten och mångfalden inom SVT.

”SVT har under en sjuårsperiod (2010–2017) med 65 dramaproduktioner enbart haft en fjärdedel kvinnliga regissörer och manusförfattare och en femtedel kvinnliga upphovspersoner. Ser man till mångfaldsperspektivet har endast tre huvudroller spelats av icke-vita skådespelare som rasifieras. När det gäller skådespelare med gränsöverskridande könsuttryck är representationen nästan lika med noll.”

Artikeln publicerades först på ELLE.

 

Annons