Vardagar med Ulf Lundell – allt du behöver veta om du inte hinner läsa böckerna

Här kan man räkna in 1433 sidor vardagar, och det är ganska många vardagar på en gång. Samtidigt är det gott om luft mellan raderna, ett år med Lundell kan man klara av över en helg med idogt läsande. Att det sedan blev två böcker i stället för en den här gången, har nog att göra med att förlaget kände att man inte kunde ge ut en bok på 1433 sidor. Arma läsare, att baxa en sådan klump till läsning skulle ge kramp i armarna.

Lundell skriver frenetiskt, fångar dagarna med text, kanske känner han att hans vardagar är räknade, ingen tid att förlora. Vi möter en man fyllda sjuttio som i allt högre grad börjar notera kroppens förfall, krämpor stöter på, det är någonting med hjärtat, doktor tillkallas, men än ingen fara (säger doktorn), goda kostvanor och motion påkallas. Patienten Lundell lyder, går sina promenader och äter allehanda nyttigheter, men oron finns där likväl.

Fyllekörning, körkort och terapi

Han har fått körkortet åter, det som gick förlorat på grund av en fyllekörning i en tidigare volym Vardagar, den fick vi dock inte veta så mycket om mer än att polisen dök upp på en liten avskild väg där en rejält rattfull Lundell körde fram, och att Lundell misstänkte en och annan i bygden för att ha tipsat polisen om hans framfart. Varför han drack sig full efter många år av nykterhet och sedan måttlighet ville han inte berätta, mer än att han förbannade sig själv för sin idioti.

Körkortet åter alltså, men krav på regelbundna kontakter med en terapeut för att samtala om missbrukarmentalitet samt mäta risken för återfall med skriftliga tester. Detta upplever han som en stor plåga och ganska så förnedrande, Lundell vill vara en fri man, men det här är priset han måste betala för att få behålla körkortet. Bilen är viktig, att bo ensam i ett stort hus på landet är svårt utan bil. Under tiden utan körkort cyklade han, ibland kom exfrun med bil och plockade upp honom för olika ärenden. Att cykla var tungt, backarna är många i Österlen, och att vara beroende av exfrun på det viset var inte roligt det heller.

Ulf Lundells exfru

Exfrun är fortfarande en del i hans liv, hon dyker upp här. Hon driver ett konstgalleri, där han ställer ut sina målningar, det går bra, tavlorna säljer fint, men ibland tvivlar han både på sitt måleri och på de konstköpare som dyker upp. Ett par, som köpt konst av honom tidigare har nu köpt en tavla till, men den är lite för stor till formatet för den vägg där de tänkt att hänga upp den, kunde möjligen konstnären tänka sig att kapa målningen en smula i nederkant och måla om lite? Sådant kan naturligtvis göra ont i en känslig konstnärssjäl, några sådana frågor fick aldrig Picasso.

Ulf Lundell och Janne Bark

Till det har gitarristen i bandet sedan trettiotalet år, Janne Bark, börjat måla tavlor, vilket gör Lundell ursinnig. Han tycker att Bark ”cashar in” på honom, på hans ”varumärke”, att Bark försöker tjäna en hacka på sitt måleri med kopplingen till Lundell – kanske enligt konceptet att har man inte råd med en målning av Lundell, så kanske man har råd med en av Bark. En ”Bark” är ju ingen ”Lundell”, men bättre än ingenting.

Så vad händer? Jo, Bark får sparken från bandet, inget mer spelande med Lundell. Det kan man som läsare och fan av Lundells musik tycka är tråkigt, de har ju gjort så mycket bra musik ihop. Kunde inte Lundell i stället ha sagt, ”kul Bark, måla på du, men lika bra konstnär som mig det blir du aldrig”. Men gamla gubbar tenderar ju att bli allt grinigare med åren – minns filmen ”Grumpy old men”, där två gamla vänner, spelade av Jack Lemmon och Walter Matthau, råkar i luven på varandra.

Hanterar svartsjukan

Det är också lite jobbigt med exet, Lundell har tidigare förklarat att det är slut med kvinnorna i hans liv, men när exet emellanåt dyker upp i olika ärenden vaknar känslor till liv igen. Han vet ju att hon har en annan man nu, han råkade en gång träffa på dennes skor i hennes tambur, de skorna var riktigt stora, och det vet man ju vad stora skor indikerar (det visste redan August Strindberg, som var framme med linjal och mätte både det ena och andra, och kom fram till ett resultat som inte var bra för den manliga självkänslan).

Lundell vill inte tänka på exet, vill inte tänka på hennes nye man, men ibland slår svartsjukan klorna i hjärtat, och då vill han dricka vin. Men det går ju inte, då kommer han att förlora körkortet igen. Han funderar över om han kanske ska stänga galleriet för att slippa träffa exet, men vad ska hon då leva av?

Livets vardagar

Livet är inte enkelt, men det måste levas vidare. Han följer nyheterna på TV och radio, tittar på sport–TV dagar i sträck, betraktar årstidernas växlingar, ser olika fåglar landa i trädgården på fågelbordet och flyga iväg igen.

Han läser massor av böcker, funderar över filosofer, citerar Diogenes från Sinope, ”Att bota ett lik och att tillrättavisa en gubbe är samma sak”. Han är mycket rolig, full av självironi och visdom. Men det är inte alltid så enkelt, att få ihop känsla och förnuft.

Han funderar på att bygga ett litet hus på tomten, där barn och barnbarn kan bo om de kommer och hälsar på. Men hur jobbigt skulle inte det bli när man tänker efter närmare? Han vet ju vad han är, en solitär, en ensamvarg som mår bäst när han får rå sig själv. Samtidigt längtar han efter gemenskap, det är faen inte enkelt att vara människa och konstnär.

Framtiden då? Kanske en ny kvinna ändå?

Men det har ju aldrig funkat tidigare.

”Mina kvinnoförhållanden, förhållanden med kvinnor/ Min yttre glans har jag använt för att dra till mig/ kvinnor och kvinnor har dragits till den/ När den sen genomskådats och det blivit vardag/ har dom blivit besvikna”

Musiken?

”Jag kan fortfarande sjunga. Jag har minst 7 plattor i mej till. Om jag vill. Kanske 10”.

Författandet?

”Författaren ska vara en schaman, man eller kvinna/ Är man inte det, är man inte villig till ett stort offer”.

På nyheterna talas det om en ny händelse i världen, ”Ett Coronavirus har börjat härja i Kina, kommer från någon fiskmarknad. WHO har mobiliserats. Säjs inte vara så väldigt dödligt, men folk har dött”

Med tiden oroar han sig alltmer för pandemin, isolerar sig än mer i huset.

Han drömmer om att göra sig av med huset, sälja det och köpa ett nytt någon annanstans där solen skiner, där vintrarna inte är så jävliga som de kan vara i Skåne.

”Jag kollar hus i Toscana. Ja, eller Sardinien”

Sammanfattning av Lundells Vardagar

Det är fint att följa Lundells vardagar, men efter volym nummer fyra och fem kan man nog med Lundell också känna behov av någon slags förändring inför framtiden. Jag hoppas på många fler vardagar med Lundell, men hoppas också att han kommer till skott, vågar ta steget. Jag vill uppleva lundellska vardagar i Toscana – ja, Sardinien går också bra – möta en Uffe i stekande sol vid en vit gnistrande strand framför ett azurblått hav (dit man han ta sig till fots från huset där han bor) – och att han lämnar den gamla skruttiga BMW:n bakom sig i ett garage på Österlen. Det är den gamle rockaren, författaren och konstnären mer än väl värd!

Vardagar 4, Ulf Lundell

Vardagar 4 är Ulf Lundells dagboksurval från 2019 och 2020. Köp den här. (reklamlänk)

Vardagar 5, Ulf Lundell

Vardagar 5 är Ulf Lundells dagboksurval från 2020. Köp den här. (reklamlänk)