Flavia levde mitt i kriminaliteten – pojkvännen dödades

Vi ses hemma hos familjen Perez i Älvsjö. Härifrån till Jordbro norr om Stockholm är det bara två mil. Men det trygga liv Flavia lever i dag känns oändligt långt borta från den tillvaro och miljö hon växte upp i.

Den 43-åriga kvinnan beskriver en barndom i miljonprogrammet där alla hennes närstående mer eller mindre var kopplade till olika kriminella nätverk.

– Jag tänkte inte så mycket på kriminalitet som något dåligt, jag var ju omringad av människor som agerade och betedde sig kriminellt. Jag visste inget annat. Att ha polis och socialtjänst ständigt involverad i familjen hörde till vardagen, säger Flavia Perez.

Många pappor i fängelse

Hon bodde till en början med sin storebror och sin mamma, pappan var konstant frånvarande då han åkte in och ut ur fängelset, dömd för narkotikabrott och grova rån.

– Några barn i skolan retades, men mina närmaste vänner hade själva pappor som satt i fängelse eller hade en kriminell bakgrund så det var inte speciellt utmärkande. Men jag minns att jag som barn kände mig väldig osäker, stressad och orolig. Jag blev tidigt expert på att läsa av allt och alla, förklarar Flavia.

När hennes mamma, som kämpat på med jobb och för familjen, blev gravid igen och födde Flavias lillebror, orkade hon inte längre ta makens ständiga svek. Hon trillade ned i psykisk ohälsa och missbruk. Med en förälder i fängelse och den andra på sjukhus efter upprepade allvarliga självmordsförsök, fick sociala myndigheter till slut upp ögonen för barnens misär.

Men innan man hann reagera och ingripa var Flavia och hennes lillebror satta på ett plan till släkten i Uruguay.

– Jag ville inget annat än att stanna kvar i Sverige. Även om det var en miserabel miljö så var det mitt hemland och min plats. Jag ville tillbaka mina kompisar, men kunde inte bara dra. Jag kände sådant enormt ansvar för min lillebror.

Först när Flavia Perez var ung vuxen och hennes pappa hade utvisats till Uruguay klarade hon att återvända till Sverige. Hon fick jobb, skaffade körkort och träffade en kille, som hon flyttade till Spanien med. Kanske var det törsten efter trygghet och bekräftelse som gjorde att hon hade blundat, men hon upptäckte snart att pojkvännen hade en beroendeproblematik och var destruktiv. Han utsatte henne för psykisk misshandel, var kontrollerande och yrkeskriminell.

– Jag kände mig besviken på så många i min omgivning, men även på mig själv som drogs till den här typen av människor. Allt oftare kände jag att jag inte längre ville leva, berättar Flavia.

Fick packa ihop och fly

Hon hade aldrig varit så rädd som när hon på några få minuter rafsade ihop sina tillhörigheter och flydde pojkvännen och den destruktiva relationen, hem till Sverige. Men hon kom inte bort. Pojkvännen hade ett nätverk i Stockholm som "hade koll på henne" och en dag var han tillbaka i egen hög person.
Han ansåg att hon tillhörde honom och Flavia spelade skräckslaget med och låtsades, tills hon en dag tog ett beslut som skulle bli helt avgörande för hennes liv. Hon förklarade att hon behövde resa till Uruguay för en kusins bröllop och åkte.

Väl på plats i Sydamerika nåddes hon av nyheten att pojkvännen hade blivit mördad i Stockholm.

– Jag gick in och läste om mordet på nätet och även om jag många gånger hade önskat livet ur honom var det en chock. I en så destruktiv relation går hat och kärlek hand i hand, så jag hamnade samtidigt i sorg, berättar hon.

”Jag har levt i samma värld”

Sedan mordet 2008 har mycket hänt. Efter att ha omgetts av kriminalitet och destruktiva relationer i hela sitt liv och med ett sargat hjärta, korsades hennes vägar med Leo. Ögonen lyser när Flavia pratar om förvandlingen.

– Leo är kristen och levde ett liv som var långt ifrån det jag kände till, men ett liv jag önskade mig mest av allt. Här fanns en man som respekterade och bekräftade mig och som jag kunde berätta allt för.

I dag har de varit gifta i 13 år och har tre barn tillsammans. Flavia Perez utbildade sig till socialpedagog och jobbar idag med avhoppare från olika kriminella gäng samt med skyddsplaceringar. Med sin erfarenhet i bagaget känner hon att hon kan möta dessa människor med en superkraft.

– De här personerna känner att jag ser dem, på riktigt. Jag har levt i samma värld och kan relatera till vad de genomlider. Jag kan förstå deras ångest och rädsla. Min förhoppning är att kunna hjälpa dem att hitta nya sätt att tänka, att vända sina negativa spiraler till positiva, säger Flavia Perez som också har skrivit boken Flavia - i skuggan av kartellen om sitt dramatiska liv.

Har försonats med sina föräldrar

Hon är både nedstämd och oroad över nyhetsrapporteringen om ökad kriminaliteten och dödsskjutningar i landet.

– Vi behöver vara närvarande i de utsatta områdena och börja jobba förebyggande i skolor, fritidsgårdar och i centrum där alla hänger. Lyssna på våra ungdomar och på riktigt hjälpa dem i alla sina trauman. Vi måste in i roten, riskfaktorerna, och sluta klippa grenarna och tro att det är lösningen, säger hon och tillägger:

– Barn lär sig genom att titta, snarare än att lyssna på oss vuxna.

Har du kunnat prata med dina föräldrar om uppväxten?

– Ja, jag har förlåtit dem. Jag har försonats med hur min barndom blev och jag vill inte gå runt och bära på bitterhet utan hoppas kunna vara en positiv inspiration för dem. Jag älskar dem för dem de är, vilket är grunden till den fina relation vi har numera.

Hur ser du på framtiden?

– Jag vill få göra skillnad i vårt land. Ingen vaknar och väljer att bli kriminell. Det händer saker i en människas liv som gör att man någonstans väljer att ta det beslutet. Jag vill vara en röst för dessa människor och påverka dem till att ändra riktning i livet.