Gulistans föräldrar kan inte läsa eller skriva: ”När jag var 13 fick jag betala alla räkningar”
I dag är hon tacksam för sina lärare och handläggare på socialtjänsten.
– Det är mycket tack vare dem som jag klarat mig, säger Gulistan.
Under uppväxten i Åkersberga fick Gulistan Kavak, 34, och hennes fem äldre syskon ta ett ovanligt stort ansvar. De fick boka läkartider, signera viktiga papper och översätta sina egna utvecklingssamtal. Detta eftersom föräldrarna är analfabeter – och varken kan skriva eller läsa.
– När det var föräldramöte gick jag själv. Det var inga andra barn där, bara föräldrar. Det var alltid någon kompis mamma eller så som frågade var mina föräldrar var och då brukade jag hitta på att de var förkylda och inte kunde komma.
Flydde till Sverige för ett bättre liv
Gulistans mamma och pappa är uppvuxna i ett jordbrukssamhälle i norra Kurdistan. Där fanns det ingen skola, och de fick aldrig någon utbildning.
Hennes fem äldre syskon är också födda i Kurdistan, och själv låg hon i magen när familjen flydde oroligheterna för ett nytt liv i Sverige.
I hemlandet hade hennes pappa utsatts för tortyr som satt djupa spår. Gulistan berättar att han spenderat mycket tid på sjukhus på grund av fysiska och psykiska men. Den dåliga hälsan gjorde också att han behövde hoppa av SFI efter bara ett par månader.
– Han har varit sjuk under hela mitt liv. Han fick bland annat skallskador som gjorde att det blev väldigt svårt att ta till sig ny information och lära sig. Det är orsaken till varför han inte kan läsa och skriva, eller prata svenska.
Hennes mamma ställdes inför ett dilemma – att lära sig Svenska eller ta hand om sin sjuka man.
– Socialtjänsten föreslog att mamma skulle bli anhörigvårdare för pappa. Och när hon fick det uppdraget fick hon inte heller gå kvar på SFI för att hon ansågs ha ett jobb.
Gulistan Kavak
Ålder: 34.
Från: Uppvuxen i Åkersberga, bor nu i Solna i Stockholm.
Gör: Arbetar som skolkurator, författare och föreläsare.
Böcker: Analfabetism: det osynliga funktionshindret och Min mamma kan inte läsa och skriva.
De äldre syskonen lärde Gulistan allt hon behövde veta för att ta hand om sina föräldrar. Hon var 13 år gammal när den sista av dem flyttade hemifrån och det blev hennes tur att ta hand om familjens ekonomi.
Det var också i tonåren som hon började förstå att klasskompisarna inte behövde oroa sig för samma saker som hon själv.
– Jag minns ett tillfälle när min kompis pratade om att det var den 25:e och att hennes bror fyller år. Då sa jag ”Va den 25? Då måste jag betala alla räkningar.” Kompisarna frågade vadå, vad menar du? Och jag svarade ”Ja? Ska inte ni betala räkningarna?”. Båda sa nej det där gör våra föräldrar.
”De var otroligt strikta med att vi skulle utbilda oss och bli någonting”
Föräldrarna kunde inte hjälpa till med läxläsning, men uppmuntrade alltid sina barn till att studera hårt och skaffa sig ett välbetalt jobb trots att, eller kanske just på grund av att de själva inte haft möjligheten att utbilda sig.
– Mina föräldrar uppfyllde egentligen alla kriterier för att vi barn skulle hamna snett, men de var otroligt strikta med att vi skulle utbilda oss och bli någonting. I dag har alla sex har minst en kandidatexamen. Nästan alla har dubbla faktiskt.
Andra vuxna blev också avgörande för att de klarade sig så bra som de gjorde. Under hela uppväxten hade de samma lärare, handläggare och läkare som var medvetna om deras situation och därför kunde hjälpa dem.
– Jag hade jättebra grundskolelärare som gav mig sina privata nummer som jag kunde ringa när som helst. Bibliotekarier som jag gick till varje dag för hjälp med skolarbete. Det är mycket tack vare dem som jag klarat mig.
Vad är analfabetism?
Analfabetism innebär oförmåga att läsa och skriva. I Sverige pratar vi ibland om funktionell analfabetism, vilket betyder att man kan läsa och skriva men har svårt att fröstå texter och instruktioner.
Exakt hur många som är analfabeter i Sverige vet vi inte. Enligt en undersökning saknar 780 000 personer mellan 16 och 65 år tillräckliga läskunskaper på svenska. Det innebär att man inte kan läsa svenska på den nivå som krävs för att klara sig på exempelvis ett jobb.
Källa: SCB
Gulistan har utbildat sig till både journalist och socionom. Tidigt i sin karriär arbetade som skolkurator, och under ett elevhälsomöte dök det upp ett ärende som fick henne att inse hur stor okunskapen kring analfabetism är i Sverige.
En lärare hade larmat till rektorn då en elevs föräldrar inte svarade på mejl eller sms. Rektorn ville att Gulistan skulle göra en orosanmälan om bristande föräldraskap till socialtjänsten.
– Jag kände bara men vad pratar de om, och sa att föräldrarna kanske bara är analfabeter. Det blev knäpptyst i lokalen och folk kollade på mig som om jag var konstig.
Kollegorna, som bestod av skolpsykologer, läkare, specialpedagoger och lärare förstod inte vad Gulistan menade. En påstod att analfabeter inte finns i Sverige, och en annan frågade vad det ens innebär att vara analfabet.
– Jag var yngst på arbetsplatsen och tänkte, här sitter akademiker som ska påverka barns liv, och de vet inte ens vad analfabeter är. Mina föräldrar kunde ju inte vara de enda, det måste finnas fler.
Hennes misstankar visade sig stämma. Efter ett samtal med eleven fick hon veta att mejladressen som läraren skrev till var barnets egna. Föräldrarna kunde inte läsa, men gick att kontakta via telefon hur enkelt som helst.
Gulistan behövde inte göra en orosanmälan eftersom hon tog sig tiden att ta reda på mer om situationen.
– Som pedagog kan jag tycka att man måste ha i åtanke att om vi ska nå föräldrar måste vi använda oss av olika kanaler. Var medveten om att det kan se olika ut.
I dag sprider Gulistan kunskap genom att föreläsa om analfabetism. Hon har också skrivit två böcker om ämnet, barnboken Min mamma kan inte läsa och skriva, och den självbiografiska boken Analfabetism – det osynliga funktionshindret.
I den senare berättar hon om uppväxten, pratar med experter och har även intervjuat sina föräldrar.
– De är jätteglada och stolta, även om det är tråkigt att de inte kan läsa den.