Johan Asplunds mamma om den eviga sorgen efter sonens försvinnande

I mars 2022 rapporterade en rad lokala medier i Ångermanland om att en tidigare utpekad misstänkt gärningsman skulle ha erkänt mord på Johan Asplund och att Sundsvallspolisen börjat titta på den 40 år gamla utredningen.
För två föräldrar som aldrig gett upp jakten på sanningen väcktes nytt hopp igen.
– Man börjar bli luttrad och det här har hållit på i så många år. Men jag har alltid trott att vi någon gång kommer att få en förklaring till vad som hände och att den som gjorde det kommer att förmedla det till omvärlden på något sätt, uttalade sig Johan Asplunds pappa, Björn Asplund, för Tidningen Ångermanland.

Fallet Johan har gäckat polisen i över 40 år

Efter fyra decennier har frågan om vad som egentligen hände i Bosvedjan i Sundsvall den där kylslagna fredagsmorgonen den 7 november 1980, fortfarande inget svar. Elvaårige Johan Asplund hade fått smörgås och varm choklad på sängen av sin mamma, som köpt en ny skjorta som sonen skulle ha på sig i skolan. Men Johan kom aldrig till skolan den dagen. När hans mamma kom hem låg den nya skjortan kvar på sängen och sonen var spårlöst borta.
Johan Asplunds försvinnande är en av landets mest omskrivna kriminalgåtor som aldrig fått något svar eftersom kroppen aldrig påträffats. Fallet kom att leda till flera långa polisutredningar och rättsprocesser – och genom åren har två olika av varandra oberoende misstänkta gärningsmän dömts i Sundsvalls tingsrätt för att ligga bakom bortrövandet.

Fem år efter försvinnandet väckte Johan Asplunds föräldrar med hjälp av advokaten Pelle Svensson enskilt åtal mot en tidigare partner till mamman som i mediarapporteringen kom att kallas ”Johan-mannen”. Han fälldes i tingsrätten och dömdes för olaga frihetsberövande till två års fängelse, men friades året efter i hovrätten i brist på bevis. 1993 tog utredningen ny fart när Thomas Quick, sedermera Sture Bergwall, uppgav att han kidnappat och dödat Johan Asplund.

Thomas Quick tog tillbaka erkännandet

Quick åtalades och dömdes 2002 för mord på Johan trots att det inte finns annan bevisning än hans erkännande.För Johan Asplunds anhöriga blev Thomas Quicks erkännande en tyngd och "ett spektakel" de tvingades hantera och leva med ända fram till 2012 när åtalet mot Quick lades ner och han frikändes i hovrätten.
– I den vevan berättade åklagaren Christer van der Kwast att Thomas Quick hade ätit av Johan. Det var många konstiga saker som kom fram då.
– Redan efter ett par dagar så förstod vi vem vi hade att göra med. Det fanns ingen logik i något. Det var en otroligt lång resa innan vi blev av med honom, som var vårt mål hela tiden, sa Johans mamma, Anna-Clara Asplund, i en intervju med Falu Kuriren i samband med 40-årsdagen av sonens försvinnande, där hon också uttryckte sin tacksamhet mot journalisten Hannes Råstam som fick Quick att erkänna att han hade ljugit.

Fallet är fortfarande olöst men Johan Asplunds mamma har genom åren uttryckt att hon varit ”säker på" vem som låg bakom försvinnandet. Det tips som cirkulerade i media i mars tidigare i år om ett påstått erkännande, handlade om den så kallade "Johan-mannen" som redan under natten mot den 8 november 1980, bara 16 timmar efter Johan Asplunds spårlösa försvinnande, förhördes första gången.

Tänker på sonen varje dag

Den 7 november 2005 blev ett eventuellt mord på Johan Asplund preskriberat och 2018 tog föräldrarna beslutet att dödförklara sin son. Men det var bara officiellt.

I tanken hade Johan varit död i många år, medgav Anna-Clara Asplund i en större intervju med Hemmets Journal 2021, där Johan Asplund mor öppenhjärtigt beskrev hur det fortfarande inte gick en dag utan att hon tänkte på sin pojke och på vad som hände.

Att sonen i dag skulle ha varit en medelålders man på dryga 50 år, var inget hon kunde se framför sig visuellt, utryckte hon.
Bilden hon bär inom sig är fortfarande bilden av den glada 11-årige pojken som drack varm choklad den där sista morgonen när han skulle gå till skolan och aldrig kom tillbaka hem.
– Den som tog Johan ifrån mig, berövade mig också möjligheten att bli farmor, vilket som jag förstås saknar. När jag hör arbetskamrater berätta om att de fått barnbarn smärtar det inom mig. Inte så att jag går därifrån, men jag funderar alltid på hur det skulle ha varit att få egna barnbarn, hur Johan skulle ha varit som pappa, sa Anna-Clara Asplund till Hemmets Journal.