Jag var bara 21 år när jag gifte mig första gången. Jag hade hoppat av Jehovas vittnen, familj och vänner hade tagit avstånd från mig och jag kände mig som en ensam svikare. Min man var tio år äldre än jag och stod för all den trygghet jag sökte. Han tröstade mig om nätterna när jag vaknade kallsvettig av mardrömmar för att jag trodde att jag skulle dö i Harmagedon, och tack vare honom kunde jag bygga upp ett nytt självförtroende.

När jag varit gift i ungefär ett år gick jag ut på krogen tillsammans med en väninna, och i vimlet dök det upp en snygg och charmig man från Göteborg som uppvaktade mig intensivt. Att han tyckte att jag var så attraktiv kunde jag inte hantera – när jag kände mig sedd var det som att jag släppte allt konsekvenstänk. Jag berättade inte att jag var gift och vi hamnade i säng på hans hotellrum. Jag hade druckit och vaknade med en enorm ångest över vad jag hade gjort mot min man. En ångest jag skulle få bära med mig i många år eftersom jag valde att lägga locket på, försöka förtränga, och se det som en engångsgrej.

Läs även: ”Min man kommer snart att glömma vem jag är”

Några veckor efter snedsteget märkte jag att jag var gravid. Min man och jag hade försökt länge utan resultat, vilket genast fick mig att undra vem som faktiskt var pappa till barnet.

Under hela graviditeten var jag fruktansvärt nojig för hur barnet skulle se ut. Min man var ljus och blåögd, medan Stefan från Göteborg var mörk och snarare såg italiensk ut. När min son var född liknade han min man, inte minst eftersom han hade blå ögon. Men jag var inte säker. Alla nyfödda har väl blå ögon?

När det hade gått två år och min ångest fortfarande var enormt stark tog jag kontakt med Stefan igen. Jag ville se honom för att läsa av eventuella likheter med min son, och vi bestämde att vi skulle ses på en fika. Det slutade med att jag bodde hos honom i fyra dygn. Jag började få starka känslor för honom men jag berättade varken om min make eller min son.

Jag menade av hela mitt hjärta att jag älskade min man, men spänningen och passionen fanns inte i äktenskapet. Det behovet fyllde däremot min älskare, med råge. Sexet var vilt och passionerat, och jag kände mig åtrådd och sedd.

DET VISADE SIG att min man kände mig bättre än jag trodde, och kunde se på mig att något var fel. En dag förklarade han plötsligt att han ville göra ett faderskapstest – och det räckte att se mitt ansiktsuttryck för att han skulle förstå att jag varit otrogen. Sanningen kom fram. Jag storgrät och kände så mycket skuld och skam.

Testet visade att min man faktiskt var pappan till vårt barn, men att fortsätta kämpa gick inte för mig. Det var jag som ville skiljas eftersom jag inte kunde leva med mig själv och vetskapen att jag sårat en man som jag älskade så djupt. Detta var år 2004 och vi hade varit gifta i ett och ett halvt år.

Några månader passerade innan Stefan dök upp igen, på en krog här i Örebro. Eftersom jag var singel tog jag tillfället i akt och frågade om han var intresserad av en seriös relation med mig, men det var han inte. Därefter släppte vi kontakten och jag levde ensam i några år.

Läs även: Här går svenska kvinnors gräns för otrohet

Så småningom träffade jag killen som skulle bli make nummer två. Han bodde i Stockholm och jag flyttade dit. Jag blev gravid redan efter två månader och även om det var en aning chockartat bestämde vi oss för att gifta oss och satsa.

När min andra son var omkring ett halvår så hände det märkliga: Stefan dök återigen upp på ett uteställe. Det visade sig att han också hade flyttat till Stockholm och då berättade jag allt: om sonen som kunde varit hans och om att jag hade varit gift. Han förstod hur tufft jag hade haft det under alla år och vi blev väldigt viktiga för varandra. Det var som om det hade vuxit fram ett band mellan oss under de år vi trots allt känt varandra.

”Det var spännande att tro att jag kunde leka med elden”

Den livsfarliga attraktionen lurade under ytan, men vi lyckades länge hålla den i schack och umgås som vänner. Ända tills Stefan en kväll bad mig att komma hem till honom efter en möhippa.

Innerst inne visste jag att jag var ute på hal is, samtidigt som det var spännande att tro att jag kunde leka med elden. Men som alkohol fungerar för en alkoholist fungerade Stefan för mig. När han väl kysste mig skrek min kropp efter mer och jag kunde inte stå emot längre.

VI BÖRJADE SMUSSLA och träffas för hett sex, och detta pågick i över ett år, även sedan han flyttade tillbaka till Göteborg. Jag ljög för min man och sa att jag skulle på kurs, men åkte i stället till Stefan. Jag var med tiden inte bara attraherad av honom. Jag var kär. Trots att han berättade att han hade träffat en tjej, och min värld tillfälligt rasade samman, så fortsatte vi att ses.

Det går inte att förklara varför jag inte klippte banden, trots att ångesten plågade mig dag och natt och trots att skulden stressade hela min kropp. Jag fick psykiska besvär och sömnproblem, samt fysiska symtom som eksem och hudutslag.

Men så hörde jag talas om en självutvecklingskurs i London som skulle vara något utöver det vanliga. Jag åkte dit för att göra upp med mitt förflutna och tvingade mig själv att berätta öppet för alla vad jag sysslat med. Och för att kunna vända blad fick jag därefter göra det allra svåraste – ringa min man. Jag öste ur mig allt, avslöjade att jag egentligen aldrig varit honom trogen.

Läs även: 7 tecken på att din relation håller på att ta slut

Min man tyckte, precis som min första man, att vi ändå hade så mycket att bygga på. Vi fortsatte ett tag till, men samma sak upprepade sig: jag flydde. Klarade inte av att se honom i ögonen. Efter sju års äktenskap och två gemensamma barn gick även vi skilda vägar.

Jag har gått i terapi i flera omgångar och har frågat både terapeuter och mig själv om jag är sexmissbrukare, men vi har kommit fram till att jag snarare lider av bekräftelsemissbruk.

I dag tar jag hand om mina tre barn varannan vecka och jag och min nya pojkvän har köpt hus ihop. Jag har inte litat på mig själv tillräckligt för att gå in i en ny relation tidigare. Egentligen hade jag ställt in mig på att leva som singel för alltid, så när jag träffade denna kille blev jag tokskraj och försökte mota bort honom. Men han var för bra för att släppa. Jag har berättat om hela mitt förflutna för honom och jag har brutit all kontakt med Stefan.

JAG KAN INTE LOVA min kärlek 20 år framåt, men jag kan lova honom i dag och i morgon. Skulle jag känna mig frestad att snegla åt andra håll lovar jag att prata med honom – innan jag gör något idiotiskt. Min pojkvän är mitt allt. Han älskar mig och bekräftar mig trots allt jag gjort.

Och jag älskar honom. Jag var hemskt rädd för att uttala de orden i början, men jag känner verkligen så. Relationer skrämmer mig fortfarande mer än något annat, men jag kan inte låta en rädsla styra resten av mitt liv. Och framför allt måste jag våga tro att jag kan göra andra val den här gången.

Jag ser mig inte som ond, men jag har sårat många i min väg

Jag litar fortfarande inte på mig själv till 100 procent. Men efter så många år av skuld, ångest och svärta har jag lovat mig själv att aldrig hamna i otrohetsträsket igen. Min skam har byggt upp ett skydd.

Läs även: Kan parterapi rädda ert äktenskap?

Än i dag jobbar jag ständigt med att förlåta mig själv. Jag ser mig inte som en ond människa, men jag har sårat många i min väg. Ända sedan jag lämnade Jehovas vittnen har jag sett på mig själv som en svag och dålig människa och detta är tankar jag måste komma ifrån.

En stor hjälp genom allt det här, vid sidan av träning, har varit mitt skrivande. Min senaste bok Valet bygger på det jag berättat här. Det unika med boken är att den har tre olika slut, beroende på vilka vägar som huvudpersonen väljer. Alla val vi gör får konsekvenser och att jag gjorde som jag gjorde har inneburit en stor sorg för mig, en sorg som jag bearbetar varje dag.

Fotnot: Stefan heter egentligen något annat.

 

ELISABETH AKTEUS REX

ÅLDER: 36 år
YRKE: Författare och föreläsare
BOR: I Örebro
AKTUELL: Med boken Valet (Ordberoende förlag).
FAMILJ: Tre barn och pojkvän.

Valet_framsida %281%29

Elisabeths budord

Till dig som är frestad att vara otrogen.

·      Gör det inte! Gräset är inte grönare på andra sidan.

·      Upplever du slentrian, väck då passionen i din befintliga relation. Sök den inte någon annanstans!

·      Måste du mot alla odds vara med någon annan än den du är tillsammans med – gör slut först.

 

Artikeln publicerades ursprungligen i FEMINA nr 07/2016.

AV FRIDA FUNEMYR

Utvald läsning

Femina