23 tips för att minska ditt matsvinn

Det började med att han hamnade på ett föreläsningsforum om mat­svinn under gymnasiet. Där kom Truls Christenson i kontakt med Marmeladmakeriet, vars idé var att koka marmelad på svinn. Han blev inspirerad och involverad. Det blev startskottet för en juicetillverkning som i dag är i det närmaste historisk.

– De första 40 000 flaskorna gjorde vi med hjälp av familjen, tratt och decilitermått. Sedan packade jag ryggsäcken med flaskorna och tog tåget runt om i Sverige och knackade dörr på kaféer för att kränga dem, minns han.

Det var 2015. I dag kan Truls Christenson titulera sig vd och frukt­räddarkapten. Som medgrundare och delägare till succéföretaget Rscued räddar han årligen tonvis av frukt och grönsaker från att slängas. Tack vare snabba ingripanden, flexibilitet och en kreativitet utöver det vanliga lämnar numera hundratusentals flaskor med prima frukt och grönt företaget varje år.

– Förra året räddade vi 466 ton frukt och grönsaker. Och det finns hela tiden mer att göra. Mörkertalet är enormt, för det är helt klart att det kasseras otroliga mängder frukt och grönt i de olika leden innan de når konsument, konstaterar han.

Att han gör nytta genom sitt företag är uppenbart. För då, 2015, var det inga av de stora aktörerna som ens erkände att de hade ett svinn. I dag är det annorlunda, och Rscued får frukt och grönsaker från till exempel Axfood och Ica, men också från Danmark, Nederländerna och lokala handlare och odlare. För närvarande fokuserar Truls lite extra på de stora hamnarna i Rotterdam och Antwerpen, som dagligen tar emot enorma fruktleveranser. Det är där det största svinnet i grossistleden sker.

– Det är helt orimligt att till exempel 70 ton äpplen slängs bara för att 3 procent av äpplena i lasten är dåliga. Eller att hela asken jordgubbar kastas bara för att en enda jordgubbe blivit dålig. Men de stora aktörerna tycker sig inte ha råd att rensa ut dessa. Och det är där vi tar över. Vi rensar för hand, tar bort det dåliga och sparar det som är bra.

För att klara av att vända mat­svinn till matvinst gäller det att vara kreativ, snabbfotad och flexibel. Särskilt som entreprenör. Det blir uppenbart när Truls berättar om hur Rscued under pandemin plötslig fick 36 ton kokta rödbetor från Orkla. De hade gått direkt i soporna om inte Truls och hans kolleger hittade på något.

– Vi satte i gång att produkt­utveckla och jaga försäljningskanaler. Och tre månader senare kunde vi lansera vår rödbetshummus på hotell och 7-Eleven över hela Sverige.

Eller som den gången när polisen i Nederländerna i samband med ett narkotikatillslag blivit med 18 ton ananas. Truls adopterade ananasen och bara två veckor senare hade han och resten av gänget på Rscued tagit fram 25 000 flaskor ananasjuice.

– Av de 466 ton frukt och grönsaker som vi räddade förra året blev det 1,5 miljoner flaskor med juice och lemonad. Nu håller vi på att produkt­utveckla ytterligare, tar fram till exempel bakverk och annat.

Men att mäta matsvinn är inte helt enkelt. Mycket av det som slängs når aldrig ens ut till hushållen. I stället kasseras det i första ledet, hos odlare eller djuruppfödare. Därför går det inte att säga exakt hur mycket mat som skulle kunna ätas som varje år försvinner, mer eller mindre ut i tomma intet.

Enligt Naturvårdsverket står vår mat för 29 procent av hushållens konsumtionsbaserade växthusgasutsläpp. Och FAO, Food and Agriculture Organization of the UN, konstaterar att så mycket som en tredjedel av all mat som produceras slängs innan vi ens hunnit smaka på den.

Västvärlden slänger en tredjedel av all mat som produceras

Eftersom det vi äter spelar stor roll för miljön är det alltså ohållbart att fortsätta slänga mat.

Och samtidigt som vi i västvärlden slänger mer än en tredjedel av all mat som produceras finns det människor som svälter. Enligt siffror från FN svälter 963 miljoner människor och var femte sekund dör ett barn av svält eller av sjukdomar som direkt kan relateras till svält.

På samma gång som det faktiskt produceras tillräckligt mycket mat för att ingen ska behöva gå hungrig på planeten slänger vi i väst ut måltid efter måltid av ätbar mat i soporna.

– Maten som slängs skulle rent hypotetiskt räcka flera gånger om för att mätta dem som svälter, konstaterar Åsa Sandberg, matsvinnsexpert, som lanserade Too Good to Go i Sverige och som förra året projektledde och modererade Nordic Food Waste Summit, den nordiska mat­svinnskonferens där kronprinsessan Victoria närvarade och Danmarks prinsessan Marie, tillsam­mans med Danmarks och Sveriges jordbruksministrar talade.

Men det är naturligtvis skillnad på matsvinn och matavfall. Matavfall, som till exempel skal, ben, sump, är sådant som inte går att äta. Matsvinn är sådant som går att äta, som vi slänger helt i onödan. Och det är just den typen av mat som vi behöver fokusera på för att få vår planet att må bra.

– I Norden slänger vi drygt 3,7 miljoner ton mat om året, räknat på hela livsmedelskedjan. Nu behöver vi samarbeta för att tillsammans ändra på det och nå de mål som FN satt upp, säger Åsa Sandberg.

Klart är att matsvinnet måste minska, och att ett av FN:s mål i Agenda 2030 är att halvera det globala matsvinnet.

– Det är också något som vår svenska regering har fattat beslut om, och Livsmedelsverket, Jordbruksverket och Naturvårdsverket har ett pågående regeringsuppdrag inom livsmedelsstrategin, säger Åsa Sandberg.

I åtgärdsplanen har Livsmedelsverket, Jordbruksverket och Naturvårdsverket tagit fram 42 konkreta förslag till åtgärder för att målet ska kunna nås.

En av punkterna är att samtliga aktörer i livsmedelskedjan själva börjar följa upp det matsvinn de orsakar.

En annan punkt är att så kallade flerköpskampanjer, det vill säga kampanjer av typen ”köp 3, betala för 2” begränsas. Det i sig är en åtgärd som också butikerna tjänar på, enligt en undersökning som gjorts i Storbritannien: För i och med att kundernas matsvinn minskar får de mer pengar i plånboken, vilket medför att de kan handla mer genomtänkta och dyrare matvaror av högre kvalitet.

Men det handlar också om att få oss konsumenter att agera annorlunda, genom att till exempel använda mindre tallrikar på restaurangerna, eller erbjuda mindre förpackningar i butikerna.

Att slänga fullt ätbar mat är naturligtvis helt vansinnigt. Men ändå fortsätter vi att göra det. Trots att matpriserna ökat och vi fått mindre pengar att röra oss med. Och trots att vi vet att det råder en klimatkris.

Orsakerna till det är flera, menar Helén Williams, doktor i miljö- och energisystem vid Karlstads universitet, som forskar i matsvinn.

– Det är något många av oss gör av gammal vana. Det är först nu som matpriserna höjts, men under en lång period har maten helt enkelt varit för billig. Det i sig har gjort att vi inte värderar maten tillräckligt.

Har du sått egna tomatfrön, vattnat och sett skotten titta fram och så småningom kunnat skörda de där fem ynka tomaterna. Har du suttit i en eka timme ut och timme in med fiskespöet i handen, för att slutligen få glädjen att känna hur gäddan nappar, och för att sedan, en timmes rensande senare kunna lägga in gäddfilén i ugnen. Har du suttit på älgpasset sedan gryningen i hällregn, lyckats fälla älgen och sedan ägnat en dag åt att flå, stycka och frakta hem köttet. Då ser du på maten med helt andra ögon. För då vet du vilken ansträngning det ligger bakom det som slutligen hamnar på tallriken.

Men så är inte fallet för de flesta. Majoriteten av oss som lever i västvärlden är vana vid att traska in i närmaste snabbköp där berg av matvaror ligger upptravade i evighetslånga diskar. Där lockas vi till onödiga merköp av typen ”köp två gurkor för 23 kronor” (och på så sätt spara 3 kronor, bara för att en vecka senare behöva slänga en mosig gurka, eftersom vi inte gör av med två gurkor på en vecka …).

– De flesta matvarubutikerna omkring oss har länge enbart pratat pris – ”Köp mycket, köp billigt” – i stället för att fokusera på matens värde, säger Helén Williams.

Att locka till merköp på det sättet är numera förbjudet i Frankrike, och snart även i flera andra länder. Men inte i Sverige. Där uppmanas i stället handlarna att själva ta ansvar för sitt sätt att kommunicera, något som uppenbarligen inte lyckas fullt ut.

På individnivå finns det fler saker vi gör av gammal vana. Vi luras inte bara att köpa hem mer mat än vad vi behöver genom att köpa storpack och gå på de olika extraerbjudandena. Vi lagar också ofta mer mat än vad som går åt och lägger för oss mer mat på tallriken än vad vi äter upp, utan att ens tänka på det. Mat som ofta går raka vägen ner i återvinningen.

Att i stället ta till knep som att en dag i veckan göra en form av buffé­middag då det bjuds på rester, eller att ha ett lager av ”resträtter” där olika råvaror åker ner, som till exempel pyttipanna, eller att vara duktig på att frysa in, minskar svinnet markant.

– Men för att dra nytta av frysen krävs struktur! Annars blir frysen snabbt fylld av det vi kallar UFO:n, unidentified frozen objects, påpekar Helén Williams.

Och, handen på hjärtat: Att ta sig samman och ta till sig de råd som experterna ger för att minska mat­svinnet är en handling som varken är särskilt jobbig eller kräver stora uppoffringar. Det är egentligen bara att planera sina inköp och inte bära hem för mycket mat från affären.

Det bästa av allt är att det inte bara har en enorm effekt på våra plånböcker. Det har en ännu större effekt på vår planets välmående.

För matavfallet står för 8–10 procent av de globala utsläppen av växthusgaser. Det är mer än dubbelt så mycket utsläpp som all världens flygresor orsakar.

23 tips för att minska matsvinnet