Hitta din stil – bli klimatsmart på köpet!
Själva poängen med mode är förändring. Att det finns åtminstone någon liten detalj på klänningen eller kostymen du köpte i somras som innebär att det nästa sommar kommer att märkas att det var just sommaren 2025 du köpte plaggen.
Det spelar ingen roll hur klassiskt och tidlöst du än tänker att inköpet är – lik förbaskat kommer den där lilla detaljen att medföra att det syns att det inte är säsongens plagg.
– Så det snabba svaret på om det ens finns hållbart mode är nej. För begreppet ”hållbart mode” säger emot sig självt. Det som skiljer mode från kläder är dess föränderliga natur. Förändring skapar avfall – och därmed kan mode inte vara hållbart, säger Elizabeth Castaldo Lundén, professor i modevetenskap vid Stockholms universitet.
Även om modeindustrin accelererat rekordsnabbt på senare år, och uttrycket fast fashion blivit ett allmänt vedertaget begrepp, har affärsmodellen alltid handlat om att lansera något nytt, konstaterar Elizabeth Castaldo Lundén:
– Det kommer alltid nya trender som gör tidigare inköp ”ute” och erbjuder ett alternativ för att hålla konsumtionen i gång. Modets själva essens är inte hållbar, oavsett om modets cykel är snabb eller långsam.
Diskussionen har pågått i årtionden
Diskussionen om hållbarhet inom mode har funnits i årtionden, men själva grundproblemet finns ändå kvar.
– Redan på 1990-talet pågick samtal om hållbart mode, men trots det har läget bara förvärrats i och med fast fashion. Mode betyder förändring, och förändring skapar avfall. Avfall är inte hållbart, säger Elizabeth Castaldo Lundén och citerar hur The Dictionary of Fashion History beskriver mode (fashion):
”Från franskans façon, vilket betecknar processen att skapa något, att forma en specifik stil eller form. Bland dess olika användningar och betydelser blev det alltmer förknippat med kläder och ständiga förändringar inom personlig utsmyckning.”
Och eftersom det inte ens finns någon definition som fastslår vad hållbart mode egentligen innebär, blir det också svårt för oss konsumenter att göra så bra val som möjligt.
Rent generellt brukar hållbarhet beskrivas med att det råder balans mellan tre faktorer: det sociala, miljön och ekonomin.
– Hållbart mode är dock ett luddigt begrepp eftersom hållbarhet handlar om mycket mer än enbart klimatpåverkan. Det handlar ju också om under vilka sociala förhållanden kläderna har tillverkats och om vilka villkor de som jobbar i fabrikerna arbetar under. Det handlar även om huruvida priset på kläderna inkluderar alla kostnader, som exempelvis miljöpåverkan, säger Yvonne Augustsson på Naturvårdsverkets resurseffektiviseringsenhet.
Hon får medhåll av Elizabeth Castaldo Lundén som konstaterar att vi som konsumenter har en tendens att bara tänka på en aspekt i taget, när vi i stället behöver se hållbarhet som en helhet.
– Hållbart mode handlar om att skapa och använda kläder på ett sätt som minskar miljöpåverkan och samtidigt stödjer rättvisa arbetsvillkor. Det handlar om att fatta medvetna beslut om material, tillverkningsprocesser och hur plaggen används och återanvänds – men det innebär också att sätta människor och planeten i centrum.
Genom att faktiskt definiera vad hållbart mode betyder och innebär blir det enklare att ställa de rätta frågorna till företagen och också att ställa krav på dem. För en sak är säker, menar experterna: Så länge det inte finns någon tydlig definition av begreppet kommer företagen att dra nytta av vagheten kring vad hållbart mode egentligen innebär och i praktiken ägna sig åt greenwashing, det vill säga att genom otydlig kommunikation försöka framställa sitt märke som mer klimatsmart och miljövänligt än vad det egentligen är. Allt för att ge oss konsumenter en bättre känsla i magen så att vi kan rättfärdiga det där köpet av tröjan, byxorna, skjortan, kjolen som vi egentligen inte alls behöver – eftersom vi redan har mängder av kläder hängande i garderoben.
Så, hur ska vi göra då? Vi som tycker att det är roligt med mode, men som ändå vill agera ansvarsfullt mot vår omvärld?
På ett övergripande plan handlar det om att använda kläder av så giftfria och skonsamma material som möjligt. Att försöka tänka på att de kläder vi köper lämnar så litet avtryck i form av avfall som det bara går. Att fundera ett varv extra på om de som jobbar i något av alla de produktionsled som plagget befunnit sig i innan det hamnar i din garderob haft rättvis lön och jobbat under bra arbetsvillkor. Men också att tänka på att plagget har så pass bra kvalitet att det klarar av att användas under en längre period utan att tappa formen och färgen eller gå sönder.
”Du använder bara 20 procent av din garderob 80 procent av tiden”
Den enkla lösningen är naturligtvis att faktiskt köpa en mindre mängd kläder, men också att försöka shoppa så lokalt och småskaligt som möjligt, eftersom du på så sätt kommer närmare produktionen. Då kan du känna dig säkrare på att göra rätt val.
– Köp det du gillar, men behåll det, laga det, använd det så länge det håller. Sluta följa trender och sträva i stället efter att hitta din egen stil, säger Elizabeth Castaldo Lundén.
Elisabeth Byström, som driver bloggen Minimalisterna, är inne på samma spår och förespråkar en så kallad kapselgarderob, det vill säga ett koncept med en begränsad, men noga utvald garderob.
– Ett vanligt förekommande antal plagg i konceptet är 33 plagg under tre månader (projekt 333). Men jag tycker inte man ska hänga upp sig på ett specifikt antal plagg eller en exakt period, poängen är att begränsa antalet klädesplagg och välja ut favoriter i garderoben som går att matcha kors och tvärs. Samt att inte shoppa något under perioden utan använda det du valt ut, säger Elisabeth Byström.
33 plagg kan tyckas vara lite, men faktum är att de allra flesta av oss har en stor mängd kläder hängande i garderoben som vi faktiskt inte använder. Kläder som bara tar plats och som ställer till det för oss.
– Förmodligen är det för dig precis som för de flesta andra, att du ändå bara använder 20 procent av din garderob 80 procent av tiden. Då är det ju främst dessa 20 procent du kan fokusera på och behöver ha kvar i garderoben, säger Elisabeth Byström, och tipsar om ”galgtricket” för att man ska ta reda på vilka kläder som faktiskt används.
Kapselgarderobens fördelar
Börja med att hänga alla plagg i garderoben så att galgens krok pekar åt ett och samma håll. När du sedan använt ett plagg hänger du tillbaka det men vänder så att galgen hänger åt andra hållet.
Efter ett par månader har du fått koll på vilka plagg du inte använder: de som fortfarande hänger med kroken åt fel håll.
Att använda sig av en kapselgarderob har flera fördelar. Genom att köpa en mindre mängd kläder av högre kvalitet lämnar vi ett mindre klimatavtryck, men inte bara det. Genom att hitta en egen stil förenklar vi också tillvaron rejält.
– Om du vet vad du gillar och varför så blir det enklare att komplettera garderoben med ”rätt plagg” framöver i stället för att enbart köpa allt som är snyggt, vilket är lätt hänt, för det finns otroligt mycket snygga plagg där ute. Att det är snyggt är dock inget som automatiskt passar med dina verkliga behov, din garderobs övriga plagg eller din stil, säger Elisabeth Byström.
Den genomsnittliga svensken har dock ännu inte tagit till sig konceptet med en kapselgarderob. Enligt Naturskyddsföreningens rapport Monstret i garderoben köper vi nämligen i snitt 25 nya plagg om året – och då är strumpor och underkläder inte inräknade. Inte heller är de kläder vi köper på nätet från andra länder inräknade. Samtidigt låter vi, enligt Naturskyddsföreningens beräkningar, 30 procent av alla kläder i garderoben hänga oanvända.
För att vara så hållbar som möjligt, skriver författarna, bör ungefär 74 plagg ingå i garderoben. Vi behöver dra ner rejält på klädshoppingen och i stället för att köpa 25 plagg är det max 5 plagg om året som gäller. Dessutom måste varje plagg ha en livslängd på 15 år och hålla för 270 användningar. Färre plagg, men med högre kvalitet alltså.
Så är det inte i dag. En vanlig t-shirt används 30 gånger och många av de billigaste plaggen inte mer än fem gånger.
Att skapa en så hållbar garderob som möjligt handlar alltså till stor del om att dra ner rejält på inköpen. Och som konsument har man faktiskt större inflytande än vad man kanske kan tro, också när det gäller själva inköpen.
Genom att bli den där jobbiga kunden som ställer frågor till butikspersonalen om produktionskedjan ökar sannolikheten för att butikskedjorna ska inse att de måste tänka om. Och genom att hålla koll på plaggens olika märkningar, som till exempel den europeiska EU Eco Label, den svenska miljömärkningen Svanen och den internationella motsvarigheten GOTS (Global Organic Textile Standard) som visar hela kedjan från råvara till färdig produkt, kan vi göra så bra val som möjligt.
Är naturliga material bättre än plastbaserade material?
– Nej, så enkelt är det inte. Naturliga material som bomull kräver också mycket vatten och – om det inte är ekologiskt – stora mängder bekämpningsmedel. Ekologisk bomull är dessutom ett skörare material och bryts ner snabbare vid tvätt, vilket skapar en annan form av avfall, även om det är biologiskt nedbrytbart. Samma sak gäller linne, säger Elizabeth Castaldo Lundén.
Det innebär att just materialvalen är lite av en djungel. Att försöka köpa sig till gott samvete genom att shoppa plagg märkta med ekologisk bomull är alltså ingen lösning. Det säger bara något om hur bomullen är odlad, inte om hur den har färgats eller vilket slags energi som använts vid produktionen av tråd och tyg – eller hur länge tyget håller.
– Man måste titta på hela livscykeln, från utvinning och produktionen av tyget till klädernas sömnad till transporten ut till butik. Det är viktigare hur plagget har tillverkats än vilken fiber det är tillverkat av, säger Yvonne Augustsson.
Det som har störst inverkan på vilket klimatavtryck det du har på dig har medfört, hela 80 procent, är vilket energislag som använts vid produktionen.
– Även om många företag börjat gå över till bättre energikällor, används fortfarande vanligen kol, som orsakar stora utsläpp, vid produktionen av kläder tillverkade i till exempel Asien, säger Yvonne Augustsson.
Länge har debatten kretsat kring syntetiska kontra naturliga fibrer. Men det går inte att påstå att det ena är mer hållbart än det andra.
Argumentet för polyester och syntetmaterial i stort är att det skulle vara mer hållbart.
– Men det betyder inte mycket i en kultur där kläder kasseras i snabb takt när de inte längre är trendiga. Polyester är plastbaserat, alltså fossilt, och tar därför upp till 200 år att brytas ner. Andra syntetfibrer, som ecovero eller lyocell, marknadsförs som ”mer hållbara”, men dessa kräver fortfarande kemisk bearbetning. Och viskos kräver stora mängder vatten vid tillverkningen, säger Elizabeth Castaldo Lundén.
I en studie som Naturskyddsföreningen gjorde visade det sig att just syntetmaterial kan vara problematiska för miljön eftersom de släpper ifrån sig mikroplaster när de tvättas: En tvätt bestående av sex kilo akryltyg släppte 700 000 plastfibrer – som riskerar att hamna i vattendrag och på åkrar.
Numera finns det ju både återvunna tyger och veganskt läder och andra spännande konstmaterial. Är dessa hållbara?
– Det är sällan någon som nämner miljöpåverkan från mikroplaster och energikrävande återvinningsprocesser. Så när det gäller material finns det inget som är helt hållbart – särskilt inte med tanke på den industriella skalan och produktionstakten i dagens modeindustri. Det handlar snarare om att välja det minst dåliga alternativet, säger Elizabeth Castaldo Lundén.
Och när det gäller veganskt läder är det ofta tillverkat av plastbaserade material som PVC eller polyuretan, material som kräver kemiska behandlingar med hög energiförbrukning. Dessa material är inte heller biologiskt nedbrytbara och släpper ut mikroplaster – och bidrar därmed till långvarig plastförorening som skadar både människor och djur genom att förorena ekosystemen.
På senare år har det dykt upp nya material i till exempel skor och väskor, material som ser ut som läder, men som marknadsförs som klimatsmarta eftersom de är gjorda av ananas- eller äppelskal. Hållbara val, tänker vi. Men tyvärr inte. Ofta används ändå giftiga ämnen som kemiska vaxer i tillverkningsprocessen. Ännu en anledning till att själva hållbarhetsbegreppet omvärderas alltså.
Då kanske ändå vanligt hederligt läder och skinn är det bästa alternativet, eftersom djuren som skinnen kommer ifrån ändå slaktats för köttproduktionens skull.
Men det går inte att per automatik slå fast att naturligt material är bättre än till exempel syntet eller konstmaterial tillverkat av återvunna plaster, eftersom det finns så många parametrar att ta ställning till.
En sådan parameter är också vad som händer när plagget du köpt spelat ut sin roll. Oavsett om du har tröttnat på det eller om det har blivit utslitet kommer det klädesplagg du köpt på det ena eller andra sättet att fortsätta göra avtryck.
Att lämna kläderna till välgörenhet eller till en vän är ofta det mest hållbara alternativet.
Ett annat alternativ är att försöka sälja kläderna vidare på någon av alla sajter som numera finns, där till exempel Sellpy är en enkel affärsmodell.
Och handlar det om att plagget blivit slitet är lappa-och-laga-konceptet strålande att damma av. Att blicka bakåt, på hur våra föräldrar och farföräldrar agerade.
Framför allt handlar det om att hitta sin egen stil. En garderob som du känner dig bekväm med, där du har många kombinationsmöjligheter. Att shoppa smart, gärna second hand, och att handla mindre, men mer genomtänkt.
Och sedan då?
När kläderna är så utslitna att det inte går att laga dem behöver de kunna återvinnas. Den 1 januari i år blev det inte längre tillåtet att slänga textil i hushållssoporna, ett direktiv som gäller över hela EU. Kommunerna är ansvariga för att textil samlas in och behandlas.
– Det är upp till varje kommun att avgöra hur insamlingen av textilavfall från privatpersoner ska gå till. Många gånger anlitar kommunen ideella aktörer som tar hand om textilavfallet, och antingen kan man då lämna det utslitna plagget i en textilbehållare eller på kommunens återvinningsstation, sa Jon Djerf, rådgivare i materialåtervinning på Avfall Sverige, när Femina intervjuade honom i maj månad.
För att allt tyg som slängs och inte kan återanvändas ska kunna materialåtervinnas måste det som lämnas till återvinningen vara torrt, rent och förpackat i en påse.
Den nya bestämmelsen ställde dock till stora problem för Sveriges kommuner, och de ideella organisationer som skulle ta hand om textilierna översvämmades av trasiga och smutsiga plagg och tygstycken som varken kunde säljas eller skickas vidare.
Därför är det från och med den 1 oktober återigen tillåtet att slänga trasiga och smutsiga plagg i hushållssoporna.
– I nuläget är systemen för materialåtervinning ganska begränsade i Europa, säger Jon Djerf.
Ett annat EU-direktiv som är på gång är ett producentansvar som säger att alla som sätter textil på marknaden ska betala för att systemet med återvinning ska ta fart, ett system som beräknas vara i gång någon gång under hösten 2028.
Fast fashion-företag som Shein och Temu skickar hisnande tolv miljoner paket om dagen till konsumenter i EU. Dessa företag omfattas varken av EU:s kemikalielagstiftning eller något annat direktiv om återvinning.
– Men nu diskuteras det främst om hur även dessa direktimporter ska begränsas genom avgifter och att även dessa producenter ska omfattas av producentansvaret, säger Jon Djerf.
Vad händer med plaggen du lämnar till återvinning?
I Sverige slänger vi mellan 60 000 och 80 000 kilo tyg per år. Ungefär hälften av detta går att använda längre, och de i runda slängar 30 000 kilo textilier som återstår går i realiteten att materialåtervinna genom att man tar ut tygfibrer som blir nytt tyg.
Samtidigt lämnades förra året 40 000 kilo kläder och hemtextilier till ideella organisationers insamlingar för att återanvändas. Det innebär att det plagg som lämnas i en container avsedd för återanvändning antingen kan säljas vidare i Sverige eller utomlands, beroende på vilken aktör som ansvarar för containern.
– I de flesta fall skickas textilen som ska återvinnas till någon av de stora anläggningarna som finns i Baltikum för sortering. Men som det ser ut för närvarande är det så mycket textil som skickas dit att de har svårt att hinna med, säger Jon Djerf på Avfall Sverige.
När textilierna är sorterade säljs de vidare för återanvändande i Europa och andra länder. En del går också till materialåtervinning.
Det finns, åtminstone till viss del, sorteringsanläggningar också i Sverige, både bland ideella aktörer och på till exempel Siptex i Malmö, som har världens första helautomatiska sorteringsanläggning för textilavfall.
Sverige ligger långt fram internationellt sett, där Södra har utvecklat en metod för kemisk återvinning av bomull.
– Vi konsumerar i snitt 13–14 kilo textil per person och år, och ungefär åtta kilo kastas i soporna eller lämnas till återvinningscentraler, säger Yvonne Augustsson på Naturvårdsverket.
Uppskattningen på 13–14 kilo bygger på det som importeras till Sverige och tulldeklareras. Men eftersom det är osäkert om huruvida allt som köps via nätet är inkluderat, är siffran troligen högre.
Det är enorma mängder. Att hitta ett sätt att återanvända och återvinna textilavfallet kan alltså ha stor inverkan på klimatet, eftersom det går åt stora mängder energi och resurser för att producera nytt.
– På såväl textilhögskolan i Borås som på KTH och Chalmers pågår forskning på området. Så även på forskningsinstitut som IVL, Rise och Wargön Innovation där det pågår flera pilotprojekt för att återvinna textilier, säger Yvonne Augustsson.
Det är ingen djärv gissning att det i framtiden kommer att finnas stora affärsmöjligheter för anläggningar som sorterar och materialåtervinner textil, men just nu behöver efterfrågan på fibrer öka för att det ska finnas ekonomi i det hela.
Källor: Yvonne Augustsson, Jon Djerf samt Hur många kilo extra har du i garderoben, IVL och Naturvårdsverket.