Tragiska siffror från modeveckorna: ”Kroppen har blivit en trend”

Här testar danska Femina DK algoritmerna på Tiktok: "Skrämmande"

Det är ett steg framåt och två tillbaka för en bransch som äntligen hade skärpt sig. Åtminstone var det vad de ville att vi skulle tro. Har de lurat oss?

Enligt en rapport, framtagen av Vogue Business, var hela 97,1 procent av kläderna som visades under vår/sommar-säsongen 2026 – modet ligger som bekant ett halvår före – så kallad straight size (vilket motsvarar en amerikansk storlek 0–4), 2 procent i mid-size (storlek 6–12) och 0,9 procent i plus-size (storlek 14 +). Storlek 14 motsvarar en svensk storlek 44.

Därmed är siffrorna bara marginellt bättre än förra säsongen, som visade några av de lägsta inkluderingstalen sedan mångfaldsrapporten först lanserades.

Det är modeveckan i London som fortsätter vara den mest storleksinkluderande av de så kallade fyra stora modeveckorna, som förutom London även omfattar New York, Paris och Milano.

I Milano visade bara fyra märken modeller i andra storlekar än straight-size. Det är det lägsta antalet sedan rapporten startade.

I Paris ökade storleksinkluderingen något medan New York upplevde en nedgång.

Inte precis upplyftande läsning.

Men vad är orsaken?

Pendeln svänger

Det finns en rad faktorer som bidrar till den låga inkluderingen inom mode. Den i kronor och ören, såklart: att inkludera modeller i andra storlekar kräver både tid, planering och pengar.

Det kulturella skiftet är en annan faktor som spelar in.

Konservativa värderingar smittar av sig även på modebranschen och inte minst på skönhetsideal som tycks skruvas åt mot det mer "traditionella".

Detta sker visserligen efter en period med fokus på mångfald och inkludering. Att pendeln svänger är inte precis något nytt. Inte heller att det nyaste nya ofta står i stark kontrast till det föregående.

Det är modets natur, på många sätt.

Så sett är detta en förväntad katastrof, men en katastrof likväl. En ny "smalvåg" har intagit modebranschen. Kropp har återigen blivit en trend. Och inte vilken kropp som helst, utan den radikala magerhet som alldeles för länge har fått dominera catwalken internationellt.

Detta kom i kölvattnet av 90- och 2000-talstrender som fokuserade explicit på kroppen, såsom skinny jeans och kort-korta magtoppar, och efterhand även den ganska utbredda användningen av viktminskningsmediciner som Ozempic.

Dessutom kan det ibland vara ganska svårt att skilja mode och trend från kropp.

Som när supermodellen Bella Hadid, endast iklädd trosor, får en klänning sprayad på sig på catwalken. Eller när Pradas lillasyster Miu Miu blir viral med sina kort-korta minikjolar, som på catwalken stylas på radmagra modeller med bara magar.

Just dessa ovan nämnda tillfällen lyftes fram som modehöjdpunkter det året, även av undertecknad. Men kroppen ska inte vara en trend. Aldrig. Ändå har återkomsten av storlek noll blivit större än själva modet.

Varningslamporna borde lysa

Medan smala modeller mer eller mindre alltid har dominerat catwalken, såg vi under några år en vridning mot mer inkludering i casting. Men frågan är om det bara var en fläkt. Eller om "guldåldern" redan är över.

På den skandinaviska catwalken har inkluderande casting visserligen blivit regel snarare än undantag. Men så är det tyvärr inte internationellt.

Konstigt, egentligen, eftersom plus-size-marknaden internationellt växer.

Ändå blir den alltmer otillgänglig.

Varningslamporna bör lysa nu när modebranschens mångfaldsprojekt är på tillbakagång. Innan allt som är kvar av inkludering och mångfald inom mode är ett slags symbolpolitiskt spel för galleriet.

För vi har faktiskt inte råd med tokenism.

Denna artikel kommer från vår systertidning KK.no