Nyhetsbilderna från morgonen den 29 september, 2013, visade en utbrunnen fritidsstuga.

Polisen rapporterade att huset på Dalarö utanför Stockholm var övertänt redan när räddningstjänsten kom till platsen och att två kroppar hade hittats i resterna.
Vilka de avlidna var eller hur branden startat var okänt - men snart skulle ett av de mest brutala och omskrivna dåden i Sverige under 2000-talet rullas upp.

Det om barnamorden på Dalarö och en förälder som i medierna fick epitetet Dalaröpappan.

Foto: TT

Mamman till de två pojkarna som dog i mordbranden en höstnatt 2013 har tidigare framträtt i Kanal 5-programmet Sofias änglar och i Malou efter tio på TV4 och berättat om sin kamp för att gå vidare i livet och nu sju år senare har Expressen träffat de äldre syskonen Amanda och Philip, och berättar historien om vägen fram mot katastrofen.

Amanda som var 16 år då var tillsammans med sin storebror Philip, 19, och deras mamma på en kryssning. Amanda berättar i intervjun att hon var så lycklig den dagen, hon hade under veckan fått träffa sina småsyskon för första på länge, de tre barnen som hennes och Philips pappa fått med en annan kvinna efter skilsmässan från deras mamma.
Men hon hade en klump i magen också, eftersom henne pappa hade förbjudit henne att träffa de yngre syskonen.

Handlade tre flaskor tändvätska

Samtidigt som Amanda och Philip befann sig mitt på Östersjön, hade deras far ”pappahelg” i sommarstugan på Dalarö för de tre yngre syskonen, en sjuårig flicka och två pojkar på tre och fem år.

De hade varit på besök hos vänner och Dalaröppan hade stannat till på Statoil för att tanka på vägen hem och köpte samtidigt tre flaskor tändvätska. Väl tillbaka i stugan lagade han makaroner och korv eller om det var var potatismos (han mindes inte under förhören i rättegången) medan barnen tittade på Körslaget på tv.

De tre syskonen hade lagt sig och sov sida vid sida när deras pappa några timmar senare placerade ut pappersservetter över golvet, dränkte dem i tändvätska, och tände på.

Han tar bort stegen från barnen loftsäng och går.

När elden börjar ta sig sätter han sig i bilen, kör 50 mil söderut och överlämnar sig till polisen på Öland, efter att klockan 02.41 skickat ett sms till barnens mamma:

”Hämnden är ljuv din jävla idiot”.

Polisen spärrade av Ölandsbron i jakten på en mördare. Foto: TT

Patric Sderstrm / TT

Den sjuåriga dottern vaknade och lyckades rädda sig ur infernot men de två små pojkarna dog i branden.

Dalaröpappan avtjänar i dag det livstidsstraff han dömdes till 2014 i fängelse och har erkänt att han tände på fritidshuset där tre av hans barn låg och sov.

För de som blev kvar är det sju år senare ett tungt trauma att bära.

Philip och Amanda som inte fick något skadestånd i rättegången eftersom de inte ansågs vara närstående, har inte gett några intervjuer, förrän nu i Expressen.
För reportern Kim Malmgren och var för sig berättar Dalaröpappans två äldsta barn att de i dag har helt olika relation till sin far.

Skakade av ilska

Amanda har stadig kontakt med pappan och längtar till den dag han försätts på fri fot, medan storebrodern fortfarande är arg och aldrig mer vill träffa mannen han en gång kallade för sin far.
Philip som tänker på småsyskonen varje dag och brukar säga god natt till dem innan han lägger sig, berättar i intervjun att han besökt pappan två gånger i fängelset - men bara för att kräva svar.

– Jag satt där i fyra timmar. Första halvan skakade jag för att jag var så arg. Han satt och grät. Andra besöket varade bara i en timme. Då sa jag att jag inte skulle hälsa på honom igen. Han gav mig samma svar båda gångerna. Att han inte minns något från den kvällen. Jag tror att det bara är skitsnack, säger Philip till Expressen.

Expressen 27 september 2020.

Amanda konstaterar att hon troligtvis hade varit en annan person i dag om hon inte blivit så hårt drabbad i tonåren. Hon går regelbundet hos psykolog och har haft svårt att behålla jobb, samt lever än i dag med skuldkänslorna över att hon hade träffat sina småsyskon trots att hon "inte fick".

Också hon tänker på sina småbröder dagligen och när hon gör det hatar hon sin pappa, medger hon, men Amanda har till skillnad från sin bror valt att ha en kontakt med fadern.

Kommer aldrig att förlåta

De skriver, pratar i telefon och träffas i fängelset.

– Jag vill inte gå runt och tänka på min pappa som en mördare. Han sitter i fängelse – och mina bröder är döda. Men jag försöker inte sammankoppla de faktumen med varandra för då mår jag bara dåligt. Det är inte för hans skull jag tänker så – det är för min egen, säger Amanda till Expressen, och vidare:

– Folk tror att jag inte är arg, att jag har förlåtit honom bara för att jag har kontakt med honom. Men det stämmer inte. Jag kommer aldrig förlåta honom. Men jag älskar honom och vill ha honom i mitt liv.

LÄS MER:

Därför är det Kim Wall vi ska minnas – inte Peter Madsen

Annica, 70, skulle vräkas – tog sitt liv

Sommaren 85 – här är prylarna och kläderna vi aldrig vill ha tillbaka

Se mer inspirerande innehåll från oss på Femina: