Inne på rummet på äldreboendet Solskiftet i Åkersberga utanför Stockholm, har Birgitta ”Gittan” Lundberg, 86, en välfylld garderob. Där inne hänger blusar och långklänningar i alla möjliga färger och mönster. Men kläderna är inte hennes från början.

– De här är hennes, Ingers. Det mesta är Ingers kläder, säger Birgitta.

Inger var Birgittas fru som gick bort 2016. På ett svartvitt foto från bröllopsdagen 1959 syns de två sida vid sida – Inger med vit slöja och krona på huvudet och Birgitta, som på den tiden hette Bengt, i mörk kostym och med en vit blomma i bröstfickan. Makarna fick ett långt och lyckligt äktenskap ihop – men under alla år delad de också en stor hemlighet.

Birgitta Lundberg har tagit med sig mycket av hustrun Ingers kläder till äldreboendet där hon numera bor.

Foto: Hamon Moravejzadeh

Berättade aldrig sin hemlighet för någon annan

Ingen annan än Inger visste att Bengt egentligen innerst inne var kvinna.

– Innan vi förlovade oss berättade jag att jag var transvestit. Jag sa att jag inte kunde tänka mig något annat, och att det var som det var. Hon var den första jag berättade det för. Hon sa inte så mycket om det.

Birgitta säger att hon inte minns första gången hon egentligen förstod att hon var kvinna. Klart är i alla fall att tankarna har funnits med henne genom hela livet.

– Idén att klä mig som kvinna hade jag väldigt tidigt, redan i skolåldern, säger hon.

Birgitta med bröllopsfotot som togs när hon gifte sig med sin Inger 1959.

Foto: Hamon Moravejzadeh

Jobbade med Hylands hörna och fick barn

Birgitta föddes 1934 och växte upp i Nynäshamn. I början av 1960-talet var hon med och skapade tv-historia, då hon som en av drygt 500 sökande fick arbete som kameraman för det sedermera klassiska underhållningsprogrammet Hylands hörna i SVT. Birgitta gick till jobbet som Bengt varje morgon och hon berättade aldrig sin hemlighet för någon annan än Inger.

De två hade ett fint och lyckligt liv tillsammans.

– Hon älskade mig och jag älskade henne. Vi hade ett mycket bra äktenskap tillsammans. Både med barn och svärföräldrar och allting sånt. Och barnen växte upp och blev stora förstås. Och under alla år var det här vår hemlighet.

Porträttet av Inger har Birgitta målat i olja.

Foto: Hamon Moravejzadeh

Berättade för barnen när hustrun blev sjuk

Men hösten 2015 fick Inger veta att hon drabbats av cancer i bukspottskörteln. När Inger låg för döden valde Birgitta att avslöja sin hemlighet också för deras gemensamma barn. Under hela sin uppväxt hade döttrarna aldrig anat någonting, men i dag har de accepterat att deras pappa hemlighöll en så stor del av sitt liv för dem under så många år.

I januari 2016 gick Inger bort till följd av cancern. Efter hennes död började Birgitta på allvar fundera på att genomgå en könskorrigering.

– Jag hade inte en tanke på att byta kön förrän efteråt. Först tog jag kontakt med min doktor. Hon sa: ”Följ dina planer, lev ditt liv”.

Birgitta drabbades av en stroke i samband med operationen. I dag sitter hon i rullstol och har vissa svårigheter med talet, men hon tycker själv att hon blir bättre och bättre hela tiden.

Foto: Hamon Moravejzadeh

Fick en stroke efter operationen

Birgitta berättar att hon hade stort stöd av sin samtalsterapeut Emma och att beslutet växte fram tiden efter Ingers död. 2017 genomgick hon, 83 år gammal, flera operationer för att byta kön.

Men efter den första operationen höll det på att gå illa – Birgitta drabbades av en stroke.

– När jag vaknade var jag lam och kunde varken prata eller röra händerna. Jag stakar mig fortfarande mycket, men det blir faktiskt bättre och bättre.

Ångrar inte att hon inte gjorde operationen tidigare

I dag lever Birgitta fullt ut som sig själv. Hennes långa silverfärgade hår är fäst i nacken med en pärlemorskimrande hårklämma, naglarna är prydligt rödmålade och runt halsen hänger ett vitt pärlhalsband. Birgitta ångrar inte att hon inte genomgick operationen tidigare.

– Nej. Jag ångrar ingenting. Jag hade det så bra så länge Inger var frisk och vi var tillsammans.

Birgitta har länge klätt sig i kvinnokläder, även om hon inte genomgick könskorrigeringen förrän vid 83 års ålder.

Foto: Hamon Moravejzadeh

Även om hon i dag kan vara sig själv och inte längre bär på sin stora hemlighet, tycker hon egentligen inte att det särskilt stor skillnad på att vara kvinna jämfört med man.

– Är det någon skillnad? Jag kan inte se någon skillnad alls. Det handlar om att vara människa, säger hon.

Läs mer:

Caroline Farberger om resan från Carl till kvinna och relationen med hustrun idag

Lisa Nilssons tuffa motgångar – sorgen efter mamman och vännen

Vd:n hånar feminism i brev: ”Kalla mig mansgris”