Elaine Eksvärd gick emot sin pappas släktingar, trotsade risken att dömas för förtal och släppte 2016 boken Medan han lever. Där skildrar hon de sexuella övergrepp som hennes pappa utsatte henne för under uppväxten. Men att efter 33 år av tystnad lägga ifrån sig skammen och berätta, raderade per automatik inte de minnen och känslor som framkallat stark ångest. År av psykoterapi, kognitiv beteendeterapi och gruppterapi har tagit henne dit hon är idag.
– Jag ville inte bara överleva efter övergreppen, jag ville leva fullt ut. Trots alla de negativa konsekvenser jag fått stå ut med så känner jag mig idag hel, säger Elaine.

Elaine Eksvärd om ångesten efter pappans övergrepp

I sin nya bok Överlevare – att bli hel efter en trasig barndom beskriver Elaine hur hon lyckades ta sig vidare, trots att sannolikheten att begå självmord är fem gånger så stor för dem som blivit sexuellt utnyttjade som barn.
– Jag har funderat på att ta mitt liv massor av gånger. När jag var tonåring orkade jag inte leva med ångesten. Jag utvecklade ett självskadebeteende och testade droger.
– Under en natt i Barcelona provade jag på allt jag kom över för att dämpa ångesten, ecsatcy, gräs och diverse andra substanser. Jag minns hur jag låg utanför en nattklubb klockan sju på morgonen omringad av oroliga men inte lika höga människor som jag. Jag hade stora pupiller och en hjärtklappning som de försökte dämpa med andra substanser. Jag minns att en del av mig var rädd och att en annan del inte brydde sig om jag överlevde eller inte.

För de flesta som utsätts för sexuella övergrepp blir skammen stor, trots att det är förövaren som borde skämmas. Elaine minns ett specifikt tillfälle under gruppterapin som blev en ögonöppnare i hennes kamp för att bli hel.
– En tjej skämdes så mycket för vad hon varit med om att hon inte kunde prata om det. ”Då blir jag äcklig på riktigt” sa hon. Terapeuten svarade ”jag tror att du blandar ihop dig själv med din förövare, det han gjorde mot dig var äckligt, men du är inte äcklig.” Det var ett uppvaknande för mig.

Kände du igen dig i hennes känsla?
– Ja, jag har känt mig skitäcklig och ifrågasatt varför jag inte sa nej till pappa. Jag har kämpat i mitt sexliv för att inte blunda och titta åt ett annat håll och för att kunna ha sex med lampan tänd. Det är viktigt att inte blanda ihop sex och övergrepp. Det min pappa gjorde var inte sex, det var övergrepp. I dag skäms jag inte för att jag inte sa nej, jag är snarare förbannad på honom för att han inte stoppade sig själv. Jag var ju bara ett barn!

Kände stort hat under tonåren

Under tonåren, när tjejkompisarna intresserade sig för killar, kände Elaine enbart hat. Med åren insåg hon att många män ville henne väl och i 20-årsåldern fick hon uppleva genuin kärlek, även om hon hade svårt att besvara den.
– Jag har nog varit en kvinnlig motsvarighet till mansgris. En kille sa vid ett tillfälle att även om jag skulle förlora alla ben och armar och bli brännskadad så skulle han ändå älska mig. Jag minns hur fint det var och hur glad jag blev.
När han sedan undrade om Elaine skulle älska honom trots ölmage och hängpung var hennes svar: ”Det skulle jag aldrig göra!”.
– Han var attraktiv och trevlig, men jag älskade honom inte. Jag låg med ett gäng sådana killar och jag är så glad att jag kunde erövra mitt sexliv, trots övergreppen. Jag tror att det delvis är tack vare att jag levde i celibat och var pingstvän från att jag var 19 till 22 år. Jag säger inte att man behöver pingstkyrkan, men jag behövde en tid av celibat. Det var viktigt för mig att vänta med det sexuella för att sedan kunna ge mig hän, berättar Elaine.

Med Gustav, Elaines make var känslorna besvarade från båda håll. Bara bara en månad efter att hon träffat honom berättade hon om sin pappas övergrepp.
– Det var inför fars dag 2008 och Gustav märkte att jag var ledsen och bad mig berätta varför. ”Min pappa är en pedofil” sa jag och berättade sedan allt för honom.
Gustav tog emot Elaines känslor precis så som hon hoppades och han bjöd in henne att fira fars dag med hans pappa och resten av släkten för att slippa sitta ensam.
– Det var en helt annan känsla i deras släkt än hur min familj var under tonåren. Jag var alltid rädd för att krama de manliga släktingarna, jag visste ju att de skulle försöka trycka sig nära och känna om jag fått bröst. Jag visste aldrig om jag skulle känna en snopp mot mig när jag sattes i någons knä. I Gustavs släkt däremot hade alla en värme och en stor respekt för varandra, någonting som var helt nytt för mig.

“Jag har bråkat sjukt mycket genom åren”

Även om Elaine och Gustav, såhär 12 år efter den där fars dagen fortfarande är ett par, så har det inte varit en självklarhet. Elaine berättar att hon på grund av återkommande trauman under så många år har utvecklat någonting som heter komplex traumasyndrom. Det påminner om posttraumatiskt stressyndrom (PTSD), men den drabbade får inte ”bara” mardrömmar och återupplever sina trauman som vid PTSD, utan också svårt att reglera humöret, får känslor av skuld och skam och svårigheter med relationer.
– Jag lärde mig aldrig att sätta gränser som barn, utan har istället haft ett överdrivet känslouttryck för att kompensera det jag aldrig fick sagt som barn. Jag har bråkat så sjukt mycket genom åren, vissa förtjänade det och andra inte. En gång stod till exempel en granne och fotade min tomt, när han inte slutade trots att jag sa åt honom blev jag en galen människa, jag skällde ut honom totalt och bad honom att dra åt helvete. Jag kanske hade rätt i sak, men jag använde helt fel uttryck för att säga det.

I sin bok ber hon därför om ursäkt till alla de hon tycker om men som hon genom åren har bett dra åt helvete. Hennes kärlek Gustav är en av dem. När det var ostädat hemma kunde Elaine påminnas om pappans ”svinstia” och få ett utbrott. Eller när barnen råkade springa in i rummet under ett av de mer avklädda avsnitten av Game of Thrones. Då fick Elaine panik och påmindes om hur hennes pappa haft igång porrfilmer varje dag under barndomen, på samma sätt som andra föräldrar har haft igång radion eller spelat musik.
– Jag har inte känt att jag har haft Gustavs stöd fullt ut alltid. Och det är inte så konstigt, jag skrek ju att han skulle dra så fort det blev jobbigt, trots att jag bara ville att han skulle stanna. Vi hade inga verktyg för hur vi skulle hantera mitt trauma.

Elaine och sambon flyttade isär en period

Istället för att gå isär hyrde paret en lägenhet som de bodde i varannan vecka och började gå i parterapi. I dag ser de året ifrån varandra som en nystart på någonting ännu bättre och starkare. Och även om relationen har svajat, har de alltid haft en gemensam bild över hur de ska uppfostra sina tre barn.
– Våra barn får inte sova över hos någon. Det är sex barn i varje klass som blir sexuellt utnyttjade enligt statistiken, och 90 procent av dem har blivit det av en nära anhörig. Det vore dumdristigt att låta dem sova borta.

Elaine brukar prata med vuxna i familjens närhet om integritet och gränser, att hennes barn till exempel inte får spela krigsspelet fortnite, inte se på vuxenfilmer och att man ska respektera deras privata delar.
– En gång när Matheo skulle följa med en kompis hem sa mamman att ”min äldsta son kan passa pojkarna när jag ska gå till tandläkaren”. Då sa jag att nej då kan de leka en annan dag. Hon försökte säga att hennes son är jättesnäll, men det hjälper inte, varför ska jag riskera att låta någon jag inte känner vara ensam med mitt barn?

Elaines mamma och Gustavs föräldrar är de enda som får passa barnen ensamma, med dem känner Elaine sig trygg. Att lämna på förskolan har också varit en utmaning.
– När första barnet skulle börja gick jag med i förskolerådet. Jag var den där tjatiga föräldern som inte tillät vikarier att vara ensamma eller byta blöja på barnen. När vi vuxna sitter på toa så vill vi inte ha en främling bredvid oss, och samma sak gäller när vi sover. Varför ska en främling då vara ensam med barnen när de ska gå på toa och sova?

“Jag riskerade hela karriären att berätta om detta”

Man behöver inte gå runt och misstänka folk, menar Elaine. Men hon tar gärna det säkra före det osäkra.
Sedan hon offentliggjorde sitt trauma har hon mötts av oändligt med kärlek, men också en del personer som menar att hon bygger karriär på sin utsatthet och bara är ute efter kändisskap.
– Jag riskerade hela min karriär för att berätta om detta, jag riskerade förtal. Man blir inte rik av att prata om sexuella övergrepp, det är ett som är säkert.

Om du inte hade berättat och istället fortsatt hålla händelserna inom dig, hur hade du mått idag?
– Dåligt. Jag hade varit separerad och levt i ilskan och konsekvenserna av min barndom. Jag hade förmodligen inte haft någon nära relation kvar över huvud taget.

Hon säger att den vanligaste frågan hon fått sedan hon skrev den första boken är om hon har förlåtit sin pappa nu.
– Fråga honom om han har sagt förlåt istället. Det går inte att förlåta någon som inte har sagt förlåt. Jag tycker att han ska fundera kring det ordet istället för mig.

Elaine bloggar numera för MåBra – du hittar hennes blogg här.

Läs mer:

Elaine Eksvärd: 11 knep som gör dig mer omtyckt av andra

Har du börjat göra tantljud? Kolla vår lista!

Camilla Läckberg om viktkampen: "Gråtit"