Helena, 40, mindes inte olyckan – efterlyste främlingarna som hjälpte henne
Helena Persson, 40, vaknade i ambulansen utan att minnas vad som hade hänt eller hur hon hamnat där.
Några dagar senare efterlyste hon främlingarna som hade hjälpt henne när olyckan inträffade.
– Jag är så tacksam över att just de var där, säger hon.
En fredag i slutet av juni har Helena Persson en underbar sommarkväll tillsammans med vänner i centrala Stockholm. Vid midnatt säger hon hejdå till sällskapet och påbörjar cykelfärden hemåt genom Södermalm.
Vid ett tillfälle stannar hon för att kunna betrakta utsikten och ta några bilder på skymningen som faller över staden.
Fotoögonblicket är det sista Helena minns.
I nästa stund ligger hon i en ambulans och kan först inte förstå vad som har hänt. Till någon eller några hon inte kan urskilja på gatan utanför hör hon sjukvårdspersonalen säga: ”Lås cykeln!”.
Sedan stängs dörrarna och ambulansen kör i väg.
– Jag var rädd och förvirrad, och blev ganska snart ledsen när insikten om vad som hade hänt sjönk in. Men jag fick jättefin hjälp av sjukvårdspersonalen. De var otroligt professionella.
Snart förstår nämligen Helena att hon varit med om en cykelolycka och fått sig en rejäl smäll. På Södersjukhuset röntgas hennes huvud och halsrygg, och läkarna kan snart konstatera en liten blödning på hjärnan. Hon skrivs in för vidare koll.
– Det var jätteläskigt men också skönt att jag hela tiden var alert och helt medveten om situationen. Läkaren sa dessutom att den här typen av blödning oftast läker av sig själv, berättar hon.
För sina följare på Instagram berättar hon om olyckan – och varnar även för att inte cykla utan hjälm.
Ville hitta de som hjälpte henne
Drygt ett dygn efter cykelolyckan kan Helena skrivas ut. Hon är tröttare än vanligt och skärrad efter händelsen, men mår under omständigheterna bra. Dagen därpå återvänder hon till platsen för kraschen och hittar sin cykel – låst och orörd.
– Det var smått traumatiskt att gå tillbaka och tänka på hur illa det hade kunnat gå. Jag kände väldigt starkt att jag ville veta vilka som hade hjälpt mig – dels för att kunna tacka, dels för att få reda på vad som egentligen hade hänt.
Frågan är bara hur hon ska hitta dem.
Plötsligt kommer Helena att tänka på Facebookgruppen Heja livet som hon har varit med i under en längre tid.
– Den är verkligen unik. Bara positivitet, kraft och hjälp. Jag bestämde mig för att göra en efterlysning.
Fick napp direkt
I ett inlägg beskriver hon fredagskvällens händelser så som hon minns dem och ber sedan gruppen om hjälp:
”Är det någon som känner igen detta och vet vem personen som hjälpte mig är? Jag skulle så oändligt gärna vilja komma i kontakt med hen för att säga tack. Hoppas!"
Genast börjar kommentarerna strömma in. En tjej skriver att hon gått förbi platsen och sett Helena bäras in i ambulansen. En annan att hon bevittnat olyckan på håll.
Efter bara en timme får hon napp.
En vän till personerna – Henning och en vän till honom – hör av sig och ger henne deras kontaktuppgifter.
Helena ringer samma kväll.
– Det var helt fantastiskt att jag fick tag på dem. Jag tackade så hemskt mycket för hjälpen och bad dem även att berätta vad som egentligen hade hänt. Jag själv mindes ju ingenting.
Många ville hjälpa till
Efter att ha pratat med både Henning och hans vän får Helena en betydligt bättre bild över vad hon varit med om under natten mot lördagen. De hade nämligen sett henne komma cyklandes, runda kröken och försvinna bortom synhåll – innan de hörde en hög smäll.
– Framförallt ljudet som fick mig att tänka att det var något mer seriöst. Det verkligen dunkade till, berättar Henning när Femina kontaktar honom.
Där ligger Helena på mage, med huvudet åt sidan och cykeln mellan fötterna. Henning ringer ambulansen samtidigt som vännen lägger Helena i framstupa sidoläge.
– I svängen hade jag gjort en missbedömning och cyklat rätt in i trottoarkanten. Jag flög av cykeln, landade med huvudet före – och svimmade av, säger Helena.
– Till slut vaknade hon till och började prata väldigt osammanhängande, men var i alla fall vaken, fyller Henning i.
"Sociala medier när det är som bäst"
Henning berättar att det även kom fram några förbipasserande killar som också erbjöd sin hjälp.
– Det har ändå gett mig en väldigt positiv känsla mitt i allt. Man får hopp när människor hjälper varandra, säger Helena, och tillägger:
– Jag pratade med min bror som var med i en trafikolycka i slutet av 90-talet när han krockade med sin vespa. Han har känt att han vill komma i kontakt med människorna som hjälpte honom – men det gick ju inte på den tiden. Att jag kunde få tag på Henning är verkligen sociala medier när det är som bäst.
– Jag blev väldigt glatt överraskad när hon kontaktade mig. Jag var nyfiken på vad som hade hänt och gick och undrade. Men det var väldigt roligt att få veta att allt hade gått bra, säger Henning.