Skådespelarens son fick cancer – då försvann vännerna

2015 var den danska skådespelaren, författaren och regissören Anne-Grethe Bjerup Riis på höjden av sin karriär. Hon hade åren innan skrivit flera böcker och regisserat två långfilmer.

Men hemma var allt inte som det skulle. Åttaåriga sonen Gilbert hade en tid haft ont i ryggen, något han själv trodde berodde på att han hade ramlat på lekplatsen. Hon tog sonen till både kiropraktor och läkare som inte kunde se något fel på röntgenbilderna, men smärtan blev bara värre.

– Det är så dumt, men jag ville nog inte inse hur illa det var. Slutligen ringde jag till läkaren och sa att jag inte visste vad jag skulle göra, för Gilbert kunde inte gå längre, och han låg i sängen och grät av smärta, berättar hon i en intervju i KK.no.

Då skickades familjen till sjukhus där de fick beskedet som är alla föräldrars mardröm – deras åttaåring hade blivit sjuk i leukemi.

Var nära förlora sonen

Läkarna konstaterade dock att Gilbert hade goda chanser att överleva och bli frisk med rätt behandling. Under det första halvåret låg han inne på sjukhuset i Danmark, alltid i sällskap av antingen mamma Anne-Grethe eller pappa Bo Mortensen.

Anne-Grethe släpper nu en ny roman, In the kingdom of God, som är baserad på tiden hon tillbringade med sonen på sjukhuset. Där bearbetar hon bland annat hur hon och maken var nära att förlora sonen på grund av de tuffa cancerbehandlingarna han tvingades gå igenom.

– En av de svåraste sakerna att skriva om var de två gånger vi var extremt nära att förlora Gilbert, eftersom han var så dålig på grund av kemoterapins biverkningar. Det var otroligt tufft och samtidigt försökte vi hålla familjen tillsammans, även om det var nästan omöjligt. Jag gick runt i en bubbla och var både rädd och ensam. När det var min tur att vara med honom kunde jag bara lämna honom några minuter i taget om det fanns en sjuksköterska som tittade på honom, säger hon.

Vänner och familj slutade höra av sig

Vänner och familj försökte stötta Anne-Grethe och hennes familj i början, men hon reflekterar över hur de inte riktigt verkar ha kunnat ta in vad de gick igenom.

– Många vänner frågade om jag inte skulle komma in för en kopp kaffe, eller om de kunde stanna vid sjukhuset så att vi kunde träffas på kaféet. Det var tankeväckande, men det var bara inte möjligt att genomföra. De skulle ha behövt komma upp till mig i rummet, för jag tog hand om Gilbert. Och det faktum att de var tvungna att komma upp till rummet tror jag fick många att vägra.

Följden blev att många från umgängeskretsen försvann under sjukdomstiden, något hon nu har svårt att förstå.

– Kom och besök, ring och skicka meddelanden. Visa att du är där för dem. Vi är ingenting utan varandra och inte alls när ni har så många bekymmer och är så rädda. Då är samhället så viktigt. Både Gilbert och de omkring honom kände sig små och svaga och behövde allt stöd vi kunde få. Det handlar inte bara om att göra en lasagne, utan om att vara där och lyssna på tankarna som springer runt i huvudet. Att ha ett sådant sjukt barn är nästan omänskligt.

För två och ett halvt år sedan blev Gilbert klar med sin cancerbehandling, och tog sina sista piller kemoterapi. Han är i dag en glad och frisk pojke som tycker om att spela trummor.

– Ingen förtjänar att gå igenom det vi gjorde. Men med detta sagt har det förmodligen gjort mig mer medveten om att jag vill få ut det mesta av livet. Jag bryr mig inte att spendera tid på saker som inte är viktiga.