Helena Bergström om att bli äldre

Henrik Montgomery/TT

Helena Bergström är en av våra mest omtyckta och folkkära skådespelare – så pass omtyckt att hon i konkurrens med Greta Garbo och Ingrid Bergman tog hem priset som århundrades skådespelerska på Guldbaggegalan 1995. Men mottagandet blev svalt. Publiken hånskrattade och blev sedan knäpptyst när de upptäckte att Helena var där. Efter tacktalet sprang hon ut och tog en taxi hem.

– Innanför dörren faller jag ihop som en blöt fläck på golvet. Jag gråter hejdlöst. Dagen efter är det en ny omröstning i tidningarna om vem som egentligen är bäst! Usch och fy vad knäppt det kan bli när allting egentligen handlade om något fint. Att publiken gillade mig och hade bemödat sig att rösta, berättar hon för Expressen.

I dag är hon stolt över att ha vunnit priset, även om det var jobbigt just då.
– Det släpade med i många år. Jag fick liksom fortsätta att be om ursäkt. Men så här i efterhand är det ett pris som jag är stolt över.

Mår bra av ridning

Trots kärleken till skådespelaryrket har livet utanför alltid varit viktigare för henne.
– Jag är otroligt tacksam och glad att jag har hittat mina andningshål. Jag kan träna med min ettåriga labradoodle Harry och nörda in mig totalt. Då glömmer jag om någon skrivit något elakt. Jag blir fri i skallen, säger hon.

Ridning har också en stor betydelse.
– Hoppar jag över hinder med min häst, blir jag fri från pyset i hjärnan. Hästhoppning är något extremt konkret i den här tyckarvärlden.

Att bli äldre är inget bekymmer för Helena.
– Jag vill omfamna mitt åldrande. I Bröllop och begravning kan jag känna oj, ser jag ut så där. Helt plötsligt tycker jag om hur jag ser ut nu. Marie Göranzon är det vackraste som finns, tycker jag.

Läs mer:
Helena Bergström: "Vi lever i ett oerhört hårt klimat"

Lena Endres beslut: Vägrar botox och ingrepp

Quiz: Minns du svenska filmerna? 24 roliga frågor