Kändisarnas egna ord om att vara adopterade

Michael Nyqvist

Michael Nyqvist var en av Sveriges mest folkkära skådespelare, med filmer som Män som hatar kvinnor och Grabben i graven bredvid. I sitt Sommar i P1-program 2007 berättade han för första gången att han var adopterad. Som bebis lämnades han till ett barnhem där han sedan adopterades från Italien till sin familj i Sverige. Redan vid fem års ålder fick han veta att han var adopterad, men det var först i vuxen ålder han kunde söka upp sina biologiska föräldrar.

I en intervju med tidningen Yourlife, enligt Aftonbladet, berättade Michael att han vid sitt enda möte med sin biologiska mamma fick veta att det var hennes nya man som krävde att hon skulle lämna bort sin bebis. Michael Nyqvist beskrev mötet med sin mamma som ”enastående obehagligt”.

– Den där dagen, alltså jag minns att jag tänkte att det här är en film. Så här kan det ju inte vara! Men det var så. Jag blev ju rädd också. Och det jag inte förstod ... var det spädbarnet i mig, eller den vuxna Micke, som kände skräck? Det gick upp och ner och hit och dit.

Mötet med hans biologiska pappa kändes dock annorlunda, har han berättat.

– Det var en märklig känsla av självklarhet. Där var han ju! Det var så tveklöst han, min far. Jag såg genast likheten mellan oss, och det var som att hitta hem. Vi har samma händer, samma ljusa ögon, samma egensinniga och intensiva karaktär.

Marianne Mörck

Skådespelaren och forna julvärden Marianne Mörck adopterade bort vid åtta månaders ålder. Hennes biologiska mamma ville ge henne ett bättre liv än vad hon kunde – men i stället hamnade Marianne i en familj där titlar och det yttre var det enda som betydde något.

– Det var bara utseende som gällde hemma. Du är inte good enough, har Marianne berättat i Renées brygga.

Hon bestämde sig därför till slut för att söka upp sin biologiska mamma, med hjälp av dopbeviset från sin församling. Men det sågs inte med blida ögon av hennes adoptivföräldrar, som låste in henne i hemmet i flera dagar.

När Marianne till slut fick träffa sin biologiska mamma upptäckte hon stora likheter dem emellan. För skådespelaren var det en känsla som stod ut efter att ha återförenats med sin mamma.

– Frihet! Jag har ju aldrig passat in i mitt adopterade liv.

John Lundvik

Melodifestivalen-vinnaren John Lundvik adopterades av sina föräldrar i London när han bara var en vecka gammal. Under de första sex åren bodde de i den engelska huvudstaden, innan familjen flyttade till Växjö.

Hans mamma var en ung kvinna från Kuwait, men mer än så vet inte artisten om sina biologiska föräldrar – och hittills har han inte velat undersöka mer.

– Jag har världens bästa föräldrar som alltid har stöttat mig. Vad som än händer är de min mamma och pappa. Men det är klart att det kan vara intressant att veta vad som finns i mina genetiska led någon gång. Just nu finns ingen tid att rota i det, men kanske någon gång längre fram, har John Lundvik sagt till Allas.

Kikki Danielsson

Kikki Danielsson tillbringade sina första fyra år tillsammans med sin biologiska familj, men när hennes föräldrar skilde sig blev Kikki och hennes syster fosterbarn i varsin familj, medan deras bror fick bo kvar hos mamma. Efter några år som fosterbarn hos barnlösa Ture och Abela blev Kikki adopterad, och var familjens prinsessa. Uppväxten på gården i Småland var fin, men Kikki blev också överbeskyddad.

– Då tänkte jag att när jag blir mamma i framtiden ska mina barn minsann få upptäcka saker på egen hand – utan att bli inlindade i bomull hela tiden, har hon sagt till Svensk Damtidning.

Alice Svensson

Alice Svensson var med i Idol 2008, och det var genom den medverkan hon fick kontakt med sin biologiska familj i Vietnam. Alice visste att hon var adopterad, men fick först då veta att hon hade en enäggstvilling. 2016 kunde hon återförenas med sin tvilling i programmet Spårlöst special.

– Jag är inte ett av de där adoptivfallen där de känner att saknar en del av sig själva, det har inte funnits hos mig. Jag har haft en otroligt trygg uppväxt, och har varit trygg i att jag är jag, och min familj är min familj, sa Alice då till Expressen.

För Alice Svensson var det viktigt att visa att alla adopterade inte känner sig vilsna och rotlösa.

– Jag har varit mån om att få visa en annan del av adoption, bilden i medier är att adopterade känner en saknad och letar sina rötter. Och det är klart det blir så i vissa fall, men det finns dubbelt så många lyckliga adoptioner, bara att de inte syns och hörs.