TV
Efter reklamen: Femina granskar BUP: IVO-chefen: ”Det är ett misslyckande från vården”
(1:56)
De långa köerna inom barn- och ungdomspsykiatrin är ett utbrett problem i stora delar av landet, och bristande resurser gör att barn med särskilda behov, psykisk ohälsa och NPF-diagnoser hamnar i kläm. Femina har under våren granskat de långa köerna, och följt mammor som kämpar för att deras barn ska få den hjälp de har rätt till.
Nu berättar artisten Linda Bengtzing att hon är i samma sits. I en intervju med Lotta Bromé i Halv tre med Lotta Bromé i Mix Megapol öppnar Alla flickor utom jag-artisten upp om kampen för att ge sin nioåriga son rätt förutsättningar för att klara skolan på bästa sätt. Men trots att sonen har fått två diagnoser, där den ena är adhd, har Linda upplevt en oförmåga att hjälpa till från skolans håll.
– Skolan finns inte där för barnen som inte passar in i rutan. De vägrade hjälpa oss och då kände vi tillslut att ska vi utreda honom så kanske vi får bättre hjälp. Men det tog flera år och vi tyckte att han skulle få hjälp utifrån där han var. Jag tror att första mötet var i juni ett år och sen var han diagnostiserad ett år senare. Ett år har man slösat bort då, säger Linda Bengtzing i radioprogrammet.
Linda Bengtzing kämpar för sitt barn.
Foto: Karin Törnblom/TT
Linda Bengtzing: ”Ett jäkla trassel”
Sonens utredning skedde under pandemin, då Linda Bengtzing inte kunde jobba, och därför hade hon tid att fokusera all sin energi på att hjälpa sitt barn. Men nu när vardagen är tillbaka till hur den brukade vara, med skola och jobb, har det varit svårare igen.
– Vi har bett att få en egen resurs till honom vilket man har rätt till när man är LSS:ad. För att han ska hinna ikapp, nå resultat. För han lär sig och vill gå till skolan. Det fönstret kan vara så kort för såna barn. Han vill gå till skolan, ta tillvara på det, säger Linda Bengtzing.
LSS är en förkortning för Lagen och stöd och service, som innebär att personer med vissa typer av diagnoser – som autism – har rätt till mer hjälp och stöd i olika form.
Linda Bengtzing är trött på romantiseringen av adhd, då många kända personer kallat diagnosen för ”sin superkraft”.
– Man brukar säga att adhd är en superkraft, det gör mig inte alltid jätteglad för det är inte så i hans fall. Som nioåring är det inte det, kanske som vuxen... Men just nu är det ett jäkla trassel, säger hon till Lotta Bromé.
