Simon J Berger: ”En stor utmaning att ta sig an”

Berätta om Historien om Sverige – vad är din roll?

– Historien om Sverige är en folkbildande serie om hela Sveriges historia – från de första, första människorna som någonsin sätter sin fot på mark som nu är svensk. Vi sammanfattar 15 000 år på 10 avsnitt, 10 timmar. Det är en stor utmaning att ta sig an. För att få ihop allt det här och få en röd tråd så är jag där som ciceron, en berättare som håller tittarna i handen.

Vad är det som intresserar dig med svensk historia?

– Alltihop, helheten! Särskilt nu med det här projektet där man fått dyka in i de olika epokerna är det tydligare än någonsin att det är helheten som är grejen. Se förändringen av samhället över tid – att se hur människans livsvillkor förändras och påverkar samhället.

Finns det någon specifik händelse du hade velat uppleva på plats?

– Jag hade verkligen inte velat leva i någon annan tid än den vi lever i nu, jag tror att alla andra tider hade varit fruktansvärda att leva i jämfört med nu. Men det är så mycket man skulle vilja se, det är så feta grejer. Att gå under däck på Vasaskeppet, visualisera alla händelser… Men det gäller allting. Brutaliteten, slaget om Visby, första gången efter allmänna rösträtten. Det finns så mycket magiska tillfällen.

Hur kokar man ner hela Sveriges historia på 10 timmar?

– Det är helt tokigt. Men som producenten som är ansvarig för manusinnehållet brukar formulera det: ”Nästan ingenting är ju med”. Man har fått välja hur man tematiskt ska lägga upp det. Då har vi valt att göra det kronologiskt, och så har man bestämt sig för att det vi ska berätta är de stora förändringarna, de stora skeendena som formar samhället. När man har valt det blir det aningen lättare att välja bort.

Hyllar manuset i Exit

I Exit spelar du en minst sagt osympatisk rollfigur, är det jobbigt att spela den typen av roll?

– Nej, min tillvaro på jobbet styrs inte så mycket av vad det är för sorts person jag gestaltar. Den rollfiguren är en vidrig, vidrig människa men det faktumet gör det varken bättre eller sämre på jobbet. Det som påverkar min upplevelse av det är hur bra manuset är – hur bra skrivet är rollporträttet? Där sticker han ut. Innan den här har jag aldrig haft en rollfigur som har visat en sådan bredd. Det stack verkligen ut för mig när vi började med Exit, att få göra så många olika ansikten inom samma roll.

Hur skulle du känna om din dotter skulle se dig i Exit när hon blir äldre?

– Jag tänker nog att det inte är så konstigt, att det är ganska naturligt. Hon växer också upp med en förälder som är skådespelare, hon har varit med på inspelningsplatser och så där. Det är ganska lätt att förklara för barn – barn förstår grejen med att klä ut sig och leka rollekar. Det är ju det jag gör, jag går till jobbet och klär ut mig. Sen i takt med att hon blir äldre kan jag förklara mer, och hon kan få se fler sidor av det.

Får du fler roller i Norge efter Exit, eller börjar kika på en framtid i Hollywood?

– Det är sällan en produktion är så omvälvande. Om jag ska säga en sådan produktion som var omvälvande för mig så var det Upp till kamp, som var den första jag gjorde. Det var ett omedelbart genombrott, ett före och ett efter. Men jag får frågan ”har allt förändrats nu?” med jämna mellanrum, efter Torka aldrig tårar eller för den delen efter kortfilmen Istället för Abrakadabra som var Oscarsnominerad. För mig är det gradskillnader, det är inte en artskillnad.

Simon J Bergers bästa kulturtips

Vilket är ditt dyraste plagg i garderoben?

– Förmodligen något oväntat, något ostyligt. Det är nog inte det allra dyraste, men lowkey är det nog de här brallorna som jag har på mig, som jag har som varje dag-brallor sedan flera år tillbaka. De är från ett litet New York-bolag som gör kläder i material som är super-hightech, men som ser ganska normala ut. Det tycker jag är överlägset, det gör vardagslivet bättre att ha bra kläder.

Vad är det olagligaste du har gjort?

– Hade jag haft något riktigt fläskigt så hade jag inte sagt det.

Vem är kändast i din telefonbok?

– Kändast beror ju på vem man frågar, om den känner till folk eller inte. Det finns folk som är supersuperkända inom sina yrkesfält som allmänheten inte känner igen. Du menar någon slags allmänhet, och jag bedömer mig som en väldigt dålig bedömare av vad allmänheten känner till.

Vad vill du säga till dig själv som 17-åring?

– Kör på!

Vilket är ditt bästa kulturtips? Du får inte säga Historien om Sverige!

– Jag bryr mig inte så mycket om regler, så jag säger Historien om Sverige, haha. Nä, det behöver jag inte göra... Jag säger gå på museer, läs romaner, läs vad som helst. Om man som jag är intresserad av science fiction föreslår jag att man letar upp vad som helst av Octavia E. Butler, Ann Leckie och Martha Wells.