Stor intervju: Nu debuterar sångerskan Irma Schultz som romanförfattare

Irma Schultz har en lång karriär bakom sig som sångare, låtskrivare och skådespelare. Hon och systern Idde turnerade med bandet Zzzang Tumb innan den egna solokarriären tog fart. Många av oss som var unga på nittonhundratalet har nog dansat till låtar som Precis som du, Stureplan och Decembersnö. Nu debuterar hon som författare med romanen Härd.

– Det är intressant, säger Irma, jag har släppt många skivor, musikvärlden kan jag ganska väl, men det här är någonting annat. Jag är tillfreds med det jag har skrivit, men det är också obehagligt att lämna ut något som ligger mig så varmt om hjärtat. Jag pendlar mellan att känna mig cool och livrädd.

I Härd möter vi Isa, en ung kvinna som balanserar längs en existentiell avgrund. Hon bor tillsammans med en man, de har två barn tillsammans, nu vill mannen lämna henne. Isa bär på ett trauma från barndomen som gör henne känslomässigt förlamad. En älskad pappa förolyckas i en lägenhetsbrand, hon drabbas av en sorg som slår över i besatthet av eld och ett tvångsmässigt behov att tända på saker. ­Romanens berättarperspektiv växlar mellan ­barndom och ­vuxenliv.

”Elden är vacker och färgrik. Blå, purpur och gyllene som bärnsten. Jag skrattar till. Glödlopporna hoppar och flyger. Tungor av eld slickar sig om munnen och suktar efter mer.”

Läsaren får med andra ord möta en pyroman i vardande. Var kommer Isa ifrån?

– Ja, det kan man undra. Det är inte självbiografiskt även om jag förstår att det kan dras paralleller till mitt liv. Där finns ju till exempel två systrar, som jag och Idde, men det här är långt från min egen uppväxt. Jag ville undersöka vissa mörkerstråk, vissa emotionella frön, som jag tagit till annan jord där jag låtit dem växa fritt för att se vad det skulle komma att bli. Vad händer om man knyter någonting väldigt hårt inom sig, hur kan man leva med det och vilken påverkan har det på ens relationer?

Irma Schultz påbörjade romanen för 5 år sen

Irma började skriva på romanen för fem år sedan, då hon tog tjänstledigt från jobbet som kultursamordnare i Katarina församling i Stockholm, för ett år på Karis författarskola i Finland.

– Jag hade en dröm om att undersöka vad som ville bli skrivet, en känsla av att jag måste ge plats åt någonting inom mig. Från början hade jag inte någon tydlig berättelse, men vid ett tillfälle när jag var på väg till Karis läste jag om två tjejer i Sverige som hade satt eld på sin skola. Jag kände att det fanns något där, att det var ett slags självdestruktivt beteende, även om man inte skadar den egna kroppen. Min karaktär Isa, som inte kommer ur sin ensamhet, behöver något slags utlopp för den energi som har knutits fast inom henne.

På Kungliga Biblioteket beställde hon fram ­rapporter om brandanläggare som bekräftade en del av hennes tankar.

– Det är inte ovanligt att den som anlägger bränder verkar utifrån en inre stämning, ett högt inre tryck. I Isas fall hänger det också samman med traumat i barndomen.

Isa och systern mår båda ganska dåligt när de växer upp, mamman har träffat en ny man, Bo, som helst vill ha mamman för sig själv. Isa eldar, de snattar båda i butiker, och dödar små djur (sniglar) och skalbaggar.

– Jag har en fascination för vad barn kan göra. Som barn kan man ju pröva den där makten, testa gränser för det förbjudna, närma sig det mörka. Jag ville undersöka det.

”Mellan oss kämpar en skalbagge uppför // Makten är berusande och kväljande. Vi håller fast den i varsitt ben och undersöker den. Den svarta kulan roterar. Sen krossar vi den mot stenhällen.”

Irma Schultz har skrivit många sångtexter genom åren

Det har blivit många skrivna sångtexter genom åren, men att sträcka ut språket till en roman har varit krävande.

– Jag är ju van vid det kortare formatet, där varje ord och fras är väldigt viktig. Jag har haft det med mig in i Härd också, jag tycker om att bemöda mig om de små fragmenten även i en större text. Men att skriva en roman är så mycket mer tidskrävande, jag har mutat in tid när jag har kunnat, jag arbetar ju med annat också.

Hon sjunger ofta i kyrkor. Tillsammans med Toni Holgersson och Lasse Englund spelade hon 2007 in en skiva med tolkningar av psalmer. Och 2015 kom skivan Sånger från gläntan ut, med eget material samt tonsättningar av dikter av Tomas Tranströmer och Karin Boye. Från tiden som popstjärna på nittonhundratalet har Irma rört sig alltmer mot det andliga.

– Jag tycker det är underbart att spela i kyrkor. Det får vara lågmält, kyrkan är som ett slags lyssnande rum, där människor samlas för att bli berörda.

Hon började jobba i kyrkan sent på nittiotalet, som volontär och med en massa olika saker.

– Jag läste teologi och började utbilda mig till präst, men hoppade av. Jag kände att kyrkan var rätt plats för mig, men idén att bli präst var inte tillräckligt bärig, det var en roll jag inte skulle vara helt bekväm i. Jag har alltid haft ett behov av att känna mig fri, att kunna gå lite som jag vill.

Vad för slags tro har du?

– Det är svårt att tala om tro, det bli så lätt flummigt, svarar Irma och skrattar. Men när man är i kreativitet, när man har flöde i skapandet, och känner att något öppnar sig, då kan man erfara att man är del av någonting större. Det kan man också uppleva i relationer, i naturen och i kyrkan.

– En musiker fick en gång frågan om hon var troende, och hon svarade, ”ja jag håller ju på med musik”. Det kan vara bra att påminna sig i den tid som är nu, att den musik en människa på något vis kanaliserar och skapar är någonting annat än vad en artificiell intelligens kan göra. Jag vill tro att man kan erfara om musiken har själ eller inte.

– Att vara i det andliga är att nå fram till en motvikt mot alla de krafter i tiden som vill splittra oss, alla som vill göra skillnad på vi och dom. Att närma sig det andliga är att få kraft att vila i någonting som är större än en själv, och försöka vara i tjänst för det som läker och helar.

Irma Schultz har behövt leva sig in i karaktären Isa

Romanens Isa kämpar med tillvaron, hon vill få kontroll över elden. ”Att bränna och bemästra branden. Elden är en häst som måste tämjas. Den kommer vilja löpa amok och sparka bakut, du måste tydligt sätta gränsen. Om du lyckas kommer det inge dig en känsla av makt och kontroll. Det här är ditt språk. Det är du som bestämmer.”

Isa vill också bränna någonting stort, hon tänker att hon då kommer skapa en sorts jämvikt till den eld som tog pappan ifrån henne.

– Många av oss håller på med ett slags magiskt tänkande, säger Irma, om vi bara gör så och så kan vi beveka livets okontrollerbarhet. Men det fungerar ju inte så, och det fungerar inte heller för Isa. Det är ett halmstrå hon griper efter.

Det har varit en krävande resa att skriva fram Isa. Irma jämför skrivandet med skådespeleriet, tänker att hon har gått in i karaktären Isa som hon går in i en roll på teatern eller i en film.

– Det har varit nödvändigt att gå in i henne med hela mitt väsen för att förstå vart hon varit på väg. Vad skulle Isa säga och göra, vad skulle hon inte säga och göra? Man måste försöka vara sann mot den här människan man försöker skriva fram, det har varit spännande men samtidigt också jobbigt. Det har varit som om jag spelat en föreställning på en teater i fem års tid, och det är ganska skönt att det är färdigt nu. Nu får Isa möta läsarna.

Systern Idde och föräldrarna har fått läsa manus, då vissa platser har konkreta förlagor, betyget har blivit med beröm godkänt.

– Min mamma är både journalist och bokförläggare, med henne har jag kunnat bolla kreativa processer, det har varit en ynnest.

Skrivandet av en roman har varit en resa ut i okänd terräng som har skapat mersmak.

– Det vore spännande att fortsätta utforska skrivandet, men jag är inte där att jag har några tydliga idéer som ska ta vid nu. Att skriva en längre text kräver mycket tålamod och tid och jag måste fundera lite över hur jag ska förhålla mig till andra uppdrag.

Musiken släpper hon inte, det kommer under hösten ut ett nytt album med två körverk, där hon skrivit text till musik av Hans Kennemark, och framöver kommer hon att dyka upp i en liten roll i en välkänd tv-serie. För att hålla balans mellan jobb och vila ger hon sig ut och springer ett par gånger i veckan.

– Det rensar skallen på ett underbart vis. Man sitter och jobbar med något och kör fast och så ger man sig ut och springer och plötsligt ser man klart. Löpning kan också vara en andlig upplevelse, säger Irma och skrattar till avslut.

3 böcker som vidgat Irma Schultz syn på världen

Fåglarna av Tarjei Vesaas.

Huvudpersonen Mattis i Fåglarna är framskriven så briljant att man som läsare alltmer blir Mattis, alltmer ser ­världen genom Mattis väsen. En oerhört stark läsupplevelse.

Flickorna av Emma Cline.

En mästerlig roman om makt och manipulation i en sekt, om unga kvinnors utsatthet men även deras motståndskraft.

Livets tunna väggar av Nina Burton.

Äkta kunskap om den här outsinligt fascinerande planeten vi lever på, dess myllrande liv och rörelse, förmedlad på ett snillrikt sätt.