”Skiftet” på Netflix – kvinnorna som förändrade svensk polis

Efter reklamen: Vem är mest – med Josephine Bornebusch och Johan Rheborg

År 1958 tog Klara-polisdistriktet i Stockholm – då Sveriges mest brottsdrabbade område – en chansning som få hade vågat. Av ren och skär nöd. Personalbristen var akut, och man tvingades ta till drastiska åtgärder.

Därför kunde en något motvillig polisledning presentera Sveriges första grupp kvinnliga poliser – som ett tillfälligt experiment. Ett projekt som väckte stor uppmärksamhet både i den kritiska pressen och bland manliga kollegor som inte dolde sitt missnöje.

Den verkliga historien har fångats upp av de svenska manusförfattarna Rojda Sekersöz (Young Royals) och Patrik Ehrnst (Ambassadören) i samarbete med Netflix – som, om man ska döma av det bländande resultatet, inte har snålat på budgeten.

Skiftet på Netflix

Premiärdatum: 3 oktober

Genre: Polisdrama

Regi: Rojda Sekersöz och Julia Lindström

Idé och manus: Rojda Sekersöz och Patrik Ehrnst

Skådespelare: Malin Persson, Josefin Asplund, Agnes Rase med fleraLand: Sverige

Avsnitt: 6 avsnitt

Vi sätter betyg på Klas Östergrens nya bok!

Vi sätter betyg på Klas Östergrens nya bok!

Pionjärer sätts på prov

Hustrumisshandel, sexism och aborträtt – det är inga små frågor Skiftet kastar sig in i. Under sex skarpa och intensiva avsnitt följer vi tre kvinnor som just tagit steget in i ett yrke som knappt vill ha dem där.

Vi möter den nyfikna Carin (Josefin Asplund, Vikings), den judiska och lite klumpiga Ingrid (Malin Persson, Morden i Sandhamn), och den före detta skönhetsdrottningen Siv (Agnes Rase, Midsommar) – alla tre samboende och redo att ta sig an uppdraget, trots oddsen.

Med raka ryggar, höga klackar och höfthållare som skaver sönder låren dag efter dag, tvingas trion vänja sig vid att kallas "galna poliser" på gatan. På stationen viskas det hånfullt “patrullkärring” över det sorgliga bryggkaffet, och männen gör klart att de inte tänker ge plats frivilligt.

En favorit hos fansen

Trots att både Siv och Ingrid har starka och gripande historier, är det den gränslösa Carin som snabbt vinner publikens hjärtan.

I första avsnittet hamnar hon direkt i ett blodigt mordfall under sitt första, ödesdigra nattpass. Utredningen trappas snabbt upp och för henne djupt in i Stockholms mörka undre värld – där hon konfronteras med den mäktige hallicken Jack och hans prostituerade.

Av en slump visar det sig att Jack har nära band till just den polisenhet som driver det så kallade ”kvinnoexperimentet”. En enhet som utåt sett försöker visa upp en fläckfri fasad, men där sanningen är betydligt mörkare.

Modern retro

Den svenska kriminalserien får faktiskt danska Carmen Curlers påkostade miljöer att kännas som en blek dansk kopia. Skiftet är minutiöst genomarbetad i varje visuell detalj, och ljudbilden fulländar illusionen.

Spårvagnar dundrar genom stadsmiljön med ett dån, statister kastar sig åt sidan, och skraltiga cyklar står lutade mot slitna fasader med handmålade butiksskyltar.

Allt detta – bara för att Siv och hennes kollega ska kunna promenera sin patrullrunda i lugn takt, och till slut gripa ett överförfriskat fyllo.

För att ta det redan starka uttrycket till en ny nivå, är Skiftet genomsyrad av en vild 70-tals grindhouse-estetik. Tänk Kill Bill, men förlagt till 1950-talets Stockholm.

Bildfrossa! 15 år sedan premiären – så har skådespelarna i Solsidan förändrats

Stora gula bokstäver sveper plötsligt över skärmen. Den eklektiska klippstilen driver berättelsen framåt i högt tempo. Genom en rad montage får vi se kvinnornas möten med sexism – i varierande former och allvarlighetsgrad.

Det är ett snyggt grepp som visar att varje kvinnas upplevelse av kränkningar är unik. Ingen utsätts för exakt samma sak – men allt sker inom ett system som är ruttet, både stationen och samhället i stort.

Lägg till ett oväntat men passande soundtrack – där hiphopartister som Ice Cube och argentinska Trueno, kända för sina polisfientliga texter, dominerar – och du får Skiftet: en serie med ett uttryck som är både extremt omotiverat och samtidigt riktigt, riktigt coolt.

Även om seriens skildringar av polisvåld och strukturellt förtryck kanske inte alltid är tidsenliga för 50-talet, träffar budskapet mitt i prick. Det är en skarp kommentar om hur lite makthavarna egentligen har förändrats när det gäller diskriminering.

För som snart alla kvinnor i ”experimentet” får erfara är nästan alla manliga poliser sexistiska, våldsamma svin som missbrukar sin makt vid varje tillfälle. Den värsta är förmodligen Ingrid, vars partner är en fullständigt dum och korrupt grabb.

Under patrullerna pressar han småbutiksägare på gratisvaror ”i utbyte mot polisskydd”, utnyttjar fängslade prostituerade och driver på nätterna en slags slagsmålsklubb där poliser får misshandla småbrottslingar – alltid med judar eller invandrare som offer.

4 nyheter på Netflix som är värda att se – och filmen du kan skippa

Priset för naivitet

Malin Persson gör en stark insats när hon gestaltar Ingrid, som balanserar på en knivsegg mellan moral och önskan om att bli accepterad av sina kollegor.

Men det visar sig snart att det kostar dyrt att säga ifrån. Det är ibland lättare att blunda och sjunka ner i den mörka avgrund som frestar med den rusning som fysisk makt kan ge en underkuvad kvinna, vars agerande aldrig tidigare haft någon större påverkan.

Generellt måste alla kvinnor i Skiftet navigera försiktigt, eftersom ”experimentet” inte är tänkt att fortsätta längre än just Carins, Sivs och Ingrids årskull.

Huvudpersonerna kämpar inte bara för sig själva, utan för hela sitt köns rätt att göra karriär i polisyrket – trots den extremt opraktiska uniformen de tvingas bära varje dag.

Med ett fantastiskt sista avsnitt som knyter ihop prästen med Carins hallickmysterium – samtidigt som kvinnornas framtid lämnas oviss – har första säsongen av Skiftet sparkat igång en berättelse som utan tvekan kommer att nå toppen på Netflix populärlista.

Det vore nästan kriminellt om streamingtjänsten inte fortsatte med en uppföljare till vad som måste vara Nordens bästa periodkriminaldrama.

Den här artikeln publicerades ursprungligen i Feminas danska systertidning Femina.dk.