Anders Hansen: ”Det var helt fel för mig”

Med böcker, sommarprat och tv-program har psykiatrikern Anders Hansen blivit så folklig en läkare kan bli, och hans senaste program Din personlighet på SVT har hyllats av tittarna.

– Det verkar vara många som har tittat och det har varit en väldigt fin respons. Folk kommer fram på stan och kramar om en. Det har varit fina reaktioner tidigare också på tv-serier och sådär, men det här verkar ha slagit an något speciellt hos många, säger Anders Hansen till Femina.

Att gräva djupare i hur våra personligheter formas är något som Anders Hansen har varit intresserad av länge, och först hade tänkt ha med i ett annat tv-program – men till slut valde han att göra det till en egen programserie.

– Till en början så tänkte jag att psykologiska tester och femfaktors-modeller som används för att mäta personlighet inte kan lära mig något nytt om mig själv. Jag känner väl mig själv. Men när man gör dem så ser man att det kan man faktiskt – man börjar se skogen för alla träden. Vi vet om väldigt lite om oss själva. Det gäller mig också. Jag tror att de här testen faktiskt kan ge ett helikopterperspektiv på en själv som är svårt att få annars.

I programmet har tittarna bland annat fått träffa enäggstvillingar som vuxit upp i olika familjer utan att känna till varandra – men som ändå haft mycket gemensamt när de träffats i vuxen ålder.

– Det är intressant att jag hade varit ungefär samma, även om mitt liv hade varit på ett annorlunda sätt. Jag hade haft en annorlunda livsresa men kommit fram till ungefär samma plats. . Och det tyckte jag kändes rätt fint. Man kan ju tänka att ”det spelar ingen roll, vi styr inte över oss själva utan det är bara vi är dömda av våra gener”. Men så tycker jag inte att man ska se det. Jag tycker att man ska se det som att det finns något unikt som bara är ens eget. Man är inte ett höstlöv som kastas runt i vinden. Det finns något där som aldrig har funnits och som aldrig kommer att finnas igen, i den unika personligheten man har, säger Anders Hansen.

Anders Hansen tackar nej till förslag

Att tittare kommer fram till Anders Hansen och tackar för programmen är inte ovanligt, och något som gör honom glad. Men kändisskapet kommer också med en nackdel som han inte var beredd på.

– Det känns väldigt fint att mötas av den här värmen, alla har varit väldigt positiva. Jag tycker det känns väldigt bra. Det enda jag tycker blir jobbigt är de som vill ha ut något av en. Det dyker upp många olika försäljartyper som ska ha med en i it-bolag kopplat till hälsa och så där. Då är jag rätt kort mot dem kan jag säga. Det finns två saker som är oändliga. Det ena är universums storlek och det andra är antalet förfrågningar man får när man har en serie på SVT. Det är bara att tacka nej till allt som har med kommersiella saker att göra.

I dag arbetar Anders Hansen inte längre heltid som psykiatriker, utan delar tiden mellan det, föreläsningar, och skrivtid.

– Och så jobbar jag ganska mycket med lanseringar av böckerna i andra länder, med intervjuer och så, men det har också bara varit roligt. Det är inte så att jag jobbar ihjäl mig längre. När vi spelar in så är man ju borta i sex-sju veckor. Då är det väldigt intensivt, man får sätta allt på paus.

Hur har ditt liv förändrats sen du blev känd?

– Inte alls. Jag gör precis samma sak som jag alltid har gjort. Det som möjligtvis har förändrats är att folk lyssnar lite mer på en. Och det är ju skönt om man pitchar saker eller om man ska ha en ny idé för en bok. Men samtidigt är det ökade krav på att det ska vara bra. Jag vill inte göra sådana här serier för att det ska bli populärt, det roliga är hela processen. Det är skitkul att sitta och skriva det här, och sen att spela in det. Det är en otroligt stimulerande process.

Tog skolan med en klackspark

Även om han i dag är så förknippad med sitt yrkesval var det till en början inte självklart för Anders Hansen vad han skulle bli – innan han hittade rätt utbildade han sig till civilekonom.

– Jag började med att läsa ekonomi. Jag visste inte vad jag ville, jag tänkte att läkare kändes så ”landstingigt”. Jag var 19 år och hade ingen koll – så jag började läsa på Handels. Det var helt fel för mig, och det borde jag ha fattat direkt, men det gjorde jag inte. Jag tog skolan med en klackspark, och så reste jag mycket och var skibum och sådana grejer. Först när jag var 24 bytte jag till medicin, berättar han.