0:51

Efter reklamen: 5 saker du vill veta om Annika Jankell

(0:51)

Slå på ljud

Annika Jankell, journalist och nya programledaren i radioinstitutionen Melodikrysset, har på många sätt blivit ansiktet utåt för kvinnor mitt i livet. Med sitt företag Wakai vill hon hjälpa kvinnor efter 45 att lyfta och framhäva sig själva och varandra, och med sina 60 år känner Jankell att hon är i sin bästa tid i livet.

Men olika skeden i livet med sig olika utmaningar, och många över 60 känner nog igen sig i att ha sjuka och gamla föräldrar.

– Jag känner mig inte gammal, och är privilegierad som har två barn och dessutom barnbarn. Jag är i en toppålder och på en bra plats. Men jag märker min ålder på att jag har en mamma som har blivit gammal och fått alzheimers. Det är en typisk grej man märker i den här åldern, att föräldrarna blir gamla, säger Annika Jankell.

Annika Jankells första möte med 13 år yngre pojkvännen Ronnie

Att få en förälder som har Alzheimers eller annan demens innebär ofta att man som barn måste ta mer ansvar, och hjälpa till med det praktiska. För Annika Jankell innebar det att bo med sin mamma ett tag.

– Jag flyttade in hos henne en period när sjukdomen började bli påtaglig. Sen fick man slåss med stadsdelsförvaltningen för att hon skulle få plats på ett omsorgsboende, berättar hon.

Så får mammans sjukdom Annika att tänka om

I dag bor hennes mamma på ett boende med personal, men Annika är ofta där och hälsar på.

– Jag går till mammas hem hela tiden, jag kan inte låta bli. Det är lite som att ha en treåring som man vet är själv, då skulle du vilja gå dit hela tiden.

Här är 12 svenska kändiskvinnor som dejtat samma män

Mammans sjukdom har gjort att journalisten tänker en del kring sin egen hälsa, och har märkt hur vissa ålderskrämpor har dykt upp. Jankell är därför extra noga med att ta hand om sin hälsa med exempelvis yoga.

– Det blir nya utmaningar när man är mitt i livet. Jag gillar min ålder så länge det går att vara frisk, men plötsligt märker man att det händer grejer – det kommer högt blodtryck och krämpor. Det är bara att hålla käften och vara glad, och njuta av det här tomteblosset till liv. Jag tänker på det när jag sitter hos min lilla mamma. Hon är som en liten fågelunge nu, som mitt lilla barn. Hon har alltid varit så noga med att ta vara på livet, och inte lägga för mycket energi på annat.