Annas dotter är fast i kön till BUP – mött över 10 läkare men inte fått hjälp

Snön ligger som ett kompakt täcke över gatorna i den lilla orten utanför Umeå i Västerbotten.

Söndagen den 7 september i Uppsala var något helt annat.

Anna minns hur hon gick i den ljumma sensommaren på väg till SVT:s direktsända duell i Saluhallen. Att hon var nervös men ändå styrkt över att få tillfälle att ställa frågor till de två statsministerkandidaterna. Eller snarare framföra en desperat vädjan. Hon berättar att hon efteråt hoppades att Ulf Kristersson skulle vinna valet.

– Jag kände att han kom med något konkret och sa att vårdgarantin på 30 dagar skulle vara lagstadgad. Jag tänkte att min dotter nu kanske skulle få hjälp.

När Femina möter Anna i slutet av november känner hon sig nästan lite dum som ”gick på” de fina orden från två av politikens främsta makthavare.

– Det gör ont att det fortfarande inte är någon förändring. Det är precis samma situation nu som när jag stod där.

Annas dotter blev utsatt i skolan

Annas kamp med BUP, barn- och ungdomspsykiatrin, startade flera år innan hon stod i SVT:s studio. Hon berättar att dottern, som i dag är 17 år, gick i femte klass när hon började märka att något inte längre stämde.

– Hon kom ofta hem och sa att hon hade ont i magen. Varje dag var det som att hon kom på olika anledningar till att hon skulle få gå hem, säger Anna och beskriver hur läget eskalerade när dottern utsattes för mobbning.

– Hon blev extremt utsatt i skolan. Då var första gången jag fick höra orden: ”mamma, jag vill inte leva”. Det är det värsta man kan få höra som förälder, säger Anna, som har ensam vårdnad om dottern.

Samtidigt var Anna själv svårt sjuk. Ett brustet tarmvred ledde till allvarliga komplikationer och hennes då tioåriga dotter fick se sin mamma sväva mellan liv och död.

– Hon har sett mig åka ambulans fler gånger än vad många hundraåringar har sett någon nära åka ambulans under en hel livstid, konstaterar Anna och tillägger att det inte är konstigt att det satte spår.

Flera traumatiska händelser i barndomen gjorde att dottern drabbades av svår separationsångest. Varje gång Anna skulle lämna hemmet, om så för ett kort ärende, var förenat med rädsla hos hennes flicka, som fick sömnsvårigheter, panikångestattacker och ännu svårare att klara vardagen och skolan.

2016 fick Anna och dottern kontakt med BUP och familjen fick börja prata med en kurator på BUP-mottagningen i Lycksele. Dottern älskade kuratorn och fick stöttande samtalsstöd.

– Det gick bättre i skolan och saker och ting lättade lite. Hon diagnostiseras med PTSD, posttraumatisk stress, och kuratorn tyckte att en ADHD-utredning skulle genomföras.

Men så slutade plötsligt tiderna att komma och de stödjande samtalen stannade av. Kuratorn hade blivit sjukskriven och för Anna och hennes dotter blev det starten på en flera år lång resa inom BUP, där dottern bollats mellan 10–15 olika stafettläkare. En ADHD-utredning genomfördes i april 2021 med en för familjen ny psykolog. Drygt fyra månader senare fick Anna beskedet att bedömningen var att dottern inte uppnådde kriterierna för att få en ADHD-diagnos.

Anna är besviken över hur utredningen gick till och anser att den inte var tillräcklig. På BUP:s hemsida beskrivs det hur utredningen ofta tar flera veckor och omfattar flera möten, samtal om skolan och vardagen samt praktiska uppgifter.

– Det var absolut inte flera veckor, utan max tre tillfällen på 45 minuter med en person min dotter aldrig träffat tidigare.

Dotterns ADHD-utredning ifrågasätts

Dottern fick ingen diagnos. I stället fick hon hemskickat ett intyg från BUP som stipulerar att hon har ”svårigheter”. ”Intermittenta, emotionella, kognitiva och beteendemässiga regleringssvårigheter” som vid perioder av försämring ”kan behöva särskilda anpassningar och stöd i skolan”.

– Lappen har inte hjälpt någonting, säger Anna och fortsätter:

– Jag har gjort kopior till alla lärare men i och med att hon inte har någon diagnos får hon inte sitta i mindre klassrum, hon får inte tydligare instruktioner, inga mikropauser. Intyget är totalt meningslöst.

Under hela denna period har familjen väntat på att få en traumabehandling för dotterns konstaterade PTSD med panikångestattacker och depressioner. Under tiden Anna väntade på svar för dotterns ADHD-utredning fick hon beskedet att dotterns fall skulle flyttas från Lycksele till BUP i Umeå, vilket gjorde att de förlorade sin plats i kön och på nytt ställdes i kö för traumabehandling.

Region Västerbotten är den region i landet som under de senaste åren haft längst köer till BUP. Den ansträngda situationen har föranlett att de svårast sjuka barnen måste prioriteras, vilket i sin tur har inneburit att många familjer kan få vänta i flera år på hjälp. Patienterna graderas enligt en prioriteringsordning från 1 till 4, där 1 klassas som mest akut.

– Min dotter prioriteras som en trea vilket betyder att om det kommer in ett barn som är en tvåa så hamnar den före. Så kommer det fortsätta i evigheters evighet.

För Annas del innebär det att hon måste fortsätta att stångas för att få rätt vård och behandling till sin dotter. Ingen kan svara på hur länge de kommer att få vänta.

– Det spelar ingen roll vad jag säger eller hur mycket jag ringer, det är som att springa i motvind hela tiden, säger Anna.

Efter Annas medverkan i SVT publicerade Moderaterna klippet på Anna på sina sociala medier. Inläggen på Instagram och Tiktok har tillsammans fått över 800 000 visningar och över 68 000 gilla-markeringar. Kommentarsfälten är fyllda med hejarop och stöd till Kristersson för hans svar till Anna. Men för Anna och hennes dotter har ingenting förändrats, trots att sex månader har gått sedan hon vädjade om hjälp från Magdalena Andersson och Ulf Kristersson i direktsänd tv.

– Jag hade verkligen förhoppningen att det skulle ha blivit startskottet för förändring, men det har inte hänt någonting. Det känns till viss del som om de använder min person och min historia i marknadsföringssyfte.