Kim Kärnfalk fick Alzheimer vid 48 år – familjens nya liv
I en intervju med Femina berättar hon, tillsammans med maken Anders, om rädslan för framtiden och vikten av att ta vara på nuet.
– Jag tänkte att okej, antingen så lever jag nu eller så gör jag inte det. Då var det ju väldigt enkelt egentligen, säger Kim Kärnfalk.
Hunden Rufus skuttar ut genom ytterdörren, med svansen som en vindrutetorkare och en sko i munnen, och matte Kim Kärnfalk och husse Anders Löwstedt precis bakom sig.
– Hoppas det inte är något problem att vi har hund, säger Anders glatt inför intervjun.
Det är med Rufus som Kim Kärnfalk tar sina dagliga promenader i närområdet, för att få frisk luft och motion. Annars lämnar hon inte hemmet så ofta på egen hand längre – hennes Alzheimer har gjort det farligt för henne att röra sig fritt.
För svenska folket slog Kim Kärnfalk igenom med dunder och brak som en av sångerskorna i bandet Friends, som vann Melodifestivalen 2001 med låten Lyssna till ditt hjärta. Efter Friends, och en tid med duon Nina & Kim, gick Kim vidare till radio, och var programledare i olika Sveriges Radio P4-produktioner under många år.
Det var också i jobbet på radion som Kim Kärnfalks sjukdom först gjorde sig påmind. Kim drabbades av blackout i sändningen, och under 1,5 år var hon sjukskriven med vad alla trodde var utbrändhet eller utmattningssyndrom. Men när hon kom tillbaka till kanalen reagerade cheferna på att hon kunde ställa ungefär samma fråga flera gånger till gästerna – något hon aldrig hade gjort före sjukskrivningen.
– Det var en jobbig period, för du var sjuk i nästan två år utan att någon visste vad det var. Vi trodde hela tiden att det var utbrändhet, förklarar Anders.
Får diagnosen Alzheimer
Kim söker läkarvård och efter tester får hon beskedet som ingen vill ha – vid 48 års ålder diagnostiseras hon med Alzheimers sjukdom.
– På ett sätt tyckte jag det var ganska skönt att veta att det inte var något jag bara hade hittat på, säger Kim Kärnfalk.
Även om ovissheten är värre blir beskedet en kris för paret – vad innebär det här för dem och deras framtid? Kim får dödsångest och är rädd för att sjukdomsförloppet ska gå så fort. Men efter två veckor tar Kim ett beslut: hon väljer livet.
– Jag tänkte att okej, antingen så lever jag nu eller så gör jag inte det. Då var det ju väldigt enkelt egentligen. Jag var trött på mig själv, och kände att jag har grinat i två år, nu skiter vi i det här och gör roliga grejer, säger Kim, och maken fyller i:
– Jag var mycket deppigare, men du med din energi och ditt positiva, du kunde säga ”nu kör vi det här, så får vi se vad som händer sen”.
Paret åkte till Italien i två veckor för en mysig familjesemester, och flyttade upp till Stockholm från Uddevalla. Att flytta med Alzheimer är dock inte det lättaste – just tid och rum är det Kim har svårast att förhålla sig till. Hon kan sina vanliga hundpromenader, men går hon i andra områden kan hon lätt gå vilse. Något som hände när paret var nyinflyttade i Stockholmsförorten de nu bor i.
– Jag hade ingenting att göra, så jag gick och gick och gick. Och jag fick inte ladda mobilen.
Att mobilen hade laddat ur gjorde att familjen inte kunde se var Kim befann sig, och hon hittade ingenstans där hon kunde ladda batteriet.
– När du kom tillbaka hade du varit borta i åtta-nio timmar. Då åkte vi runt tio personer i bilar överallt och letade, det var superobehagligt. När du kom tillbaka då hade du gått 42 000 steg. Det var första gången det hände, och vi var ganska oförberedda på att något sådant kunde hända, säger maken Anders.
Vid ett annat tillfälle släppte han av Kim vid ett stylistmöte, men i stressen märkte han inte att frun inte gick de få metrarna från bilen in i butiken, utan i stället vandrade nedför gatan. En halvtimme senare får han ett telefonsamtal från stylisten som undrar vad Kim tagit vägen.
– Då hittade jag dig vid Gullmarsplan.
Hur känner du när du hamnar i en sådan situation Kim?
– Jag är livrädd alltså.
– När jag var yngre kunde jag hålla allt i huvudet, nu kan jag inte det. Det ligger ju i min diagnos, att jag inte är så snabb i huvudet som jag var innan. Jag saknar det.
Kommer med dokumentär på TV4
Det senaste året har Kim och Anders spelat in en dokumentär om livet med Alzheimers sjukdom, som nu sänds i tre delar på TV4 i juli. Dokumentären är gjord tillsammans med parets nära vän Nike Lindblom, som Kim känt sedan hon producerade första säsongen av Friends på turné i början av 00-talet.
Tittarna får följa med på läkarbesök, vara med i vardagen och ta del av hur Kims fortsatta musicerande blir en glädje i mörkret. När Kim får sjunga med gamla parhästen Nina Inhammar från Friends är det som att ingen tid förflutit, och de två har gjort en del spelningar tillsammans sedan Kim fick sin diagnos.
– Ni är ju som syskon när ni ses, ni är supertighta, konstaterar Anders.
Har du någon kontakt med Bert Karlsson fortfarande?
– Bert har kommit till spelningar, han kommer in i logen och klagar på allt. ”Det var fel låtar, fel ordning”, skrattar Kim och härmar den gamla skivbolagsdirektören.
– Han älskar dig, men ni har en väldigt gnabbig relation, säger Anders.
Kim och Anders har varit tillsammans i över 20 år, och träffades när Anders jobbade inom media och valde bort Kim som deltagare i ett panelsamtal. Trots att de båda är musiker är det först på senare år som de börjat musicera tillsammans – och musiken har varit en viktig terapi för paret. Nu släpper de ett album i samband med dokumentären – Vykort till framtiden.
– Det kretsar helt kring dig, fast vi skriver det ihop. Från din uppväxt och när du är ung vuxen, det finns ett nu och ett då liksom. Sjukdomen är inte uttalad, men vet man om det så kan man ju läsa in det i textraderna, säger Anders.
Har det varit viktigt för dig att skriva de här låtarna Kim?
– Jag vill gärna att någon ska veta att vi har funnits, säger hon.
Har skrivit framtidsfullmakt
Att diagnostiseras med Alzheimer vänder inte bara upp och ner på ens liv och framtidsplaner – det innebär också ett stort administrativt arbete. Kim och Anders har skrivit testamente och framtidsfullmakt, och behövt gå igenom dokument med både bank och försäkringskassan, och för att avsluta anställningen på Sveriges Radio. Nu får Kim sjukpension, men det har krävts många intyg och möten för att komma dit.
– Man får kämpa ganska mycket för att få igenom det, det är så mycket pappersarbete.
Hur pratar ni om framtiden?
– Det är inte så ofta vi pratar om det, för det är inte så kul. Men det är ju en dödlig sjukdom. Men vi vet ju inte hur det är om ett, två eller tre år, det är väldigt olika hur snabbt det utvecklas. Men vi vet ju att vi kommer behöva mer och mer hjälp här hemma, säger Anders.
Paret har en dotter tillsammans, som bara var 13 år gammal när hennes mamma fick Alzheimer-diagnosen. Anders har också tre vuxna barn från en tidigare relation, och lyfter hur fint de har stöttat sin lillasyster under de här åren.
– Man märker att hon har mognat snabbt. Vi tog hjälp av psykolog från början för att få veta hur man gör det här bäst med ett barn, och rådet vi har fått är att vi ska vara superöppna. Vi berättade om diagnosen efter bara några dagar, och nu följer vi hela det här sjukdomsförloppet tillsammans.
Alzheimers sjukdom
Alzheimers sjukdom är den vanligaste demenssjukdomen. Sjukdomen innebär att hjärnans nervceller gradvis bryts ner och dör vilket bland annat påverkar minnet och tidsuppfattningen.
Alzheimers sjukdom går idag inte att bota. I stället fokuserat vården på att underlätta vardagen och hjälpa de drabbade att hålla en så god livskvalitet som möjligt.
Totalt beräknas cirka 150 000 personer i Sverige ha någon form av demenssjukdom och varje år insjuknar cirka 20 000–25 000 svenskar.
I dag beräknas drygt 100 000 personer lida av Alzheimers sjukdom i Sverige och ser man till hela världen är ungefär 20 miljoner människor drabbade.
Källa: Hjärnfonden.
Kim och Anders följer utvecklingen inom Alzheimer-forskningen, och hoppas på en ny medicin som nyligen blev godkänd i EU. Under tiden tar Kim den läkarhjälp som finns att tillgå i Sverige, och äter de mediciner som finns. Men framförallt vill hon fokusera på nuet med familjen – något hon sjunger om i låten Leva nu:
”Jag vill leva nu, ta till vara allt det fina som jag har nära mig. Allting har ett slut, skyndar mig att känna allt det där som inte säger nej – leva nu”.
Kim klappar på Rufus, som har ställt ifrån sig en sko på soffbordet och lagt sig vid mattes fötter.
– Jag vill bara vara här och nu, så får vi se vad som händer.