Lisa Nilssons tuffa motgångar – sorgen efter mamman och vännen
Artisten hade då tidigare tackat nej till att vara med i årets Så mycket bättre men tvingades ändra sig för att hon behövde pengarna, något hon är glad för i efterhand.
– Förra säsongen fick jag vänner för livet, och nu fick jag nya igen. Jag är väldigt glad att den där ekonomiska knuffen fick in mig, säger Lisa Nilsson.
Efter premiäravsnittet av Så mycket bättre stod en sak klar – Lisa Nilssons tolkning av Ana Diaz uppbrottslåt 100 kommer bli en av säsongens höjdpunkter. Den 50-åriga artisten valde att göra om texten så den passar hennes erfarenheter och upplevelser, ett grepp hon inspirerats till av sin förre Så mycket bättre-kollega Miriam Bryant.
– Jag fick möjlighet att använda hennes berättelse och göra den till min. Jag har ju levt med familj som ändå har gått i kras, säger Lisa Nilsson om mötet med Ana Diaz musik.
Men det var långt ifrån självklart att det skulle bli en till säsong av musikprogrammet för Lisa Nilsson – hon började nämligen med att tacka nej till att medverka. En turbulent tid i privatlivet, i kombination med att hon var i slutskedet av turnén med sin föreställning Kvinnan som är jag, gjorde att Lisa Nilsson såg fram emot att dra sig tillbaka, ladda batterierna och fokusera på det kreativa.
Då kom coronapandemin, och ställde allt på ända.
– Hela min årsinkomst frös inne. Plötsligt stod jag inför att som morsa med frilansjobb behöva lösa ekonomin. Så jag ringde och frågade "får man ångra sig". Förra gången hade jag ett behov och sug efter att göra något nytt, och jag såg det som en möjlighet att investera i mig själv. Nu hade jag en krassare ingång.
Två filmdagar på Gotland blev det, och i slutändan blev upplevelsen mycket mer positiv än vad hon hade väntat sig.
– Jag blev jätteinspirerad, och var väldigt glad att jag hade haft kraft nog. Förra säsongen fick jag vänner för livet, och nu fick jag nya igen. Jag är väldigt glad att den där ekonomiska knuffen fick in mig.
Tvingades ställa in jobb
Med coronavirustes framfart tvingades Lisa Nilsson skjuta upp sin turné, samtidigt som hon hade hunnit påbörja ett renoveringsprojekt som blöder pengar. Därför har artisten tacksamt tagit emot de jobb som erbjudits, bland annat på några jazzfestivaler – men det är fortfarande en stor skillnad i inkomst mot före pandemin.
– Man får jobba fem gånger så mycket för att vara i närheten av inkomsten före corona. Det är många bäckar små, ungefär som att åka tillbaka till debuten. Jag var ju stursk i början, men jag kommer söka bidrag, för jag har ett blödande bolag som börjar tömmas. Jag hade inte valt att ha ett pågående husrenoveringsprojekt om jag hade kunnat veta. Då hade jag kunnat leva på de pengarna som jag måste betala byggarbetare med.
Ekonomisk otrygghet har dock varit långt ifrån Lisa Nilssons största problem. Bakslag och tragedi har avlöst varandra under hela året, samtidigt som artisten nådde milstolpen 50 år i somras.
– Att gå igenom så många stora smällar hoppas jag bara behöva göra en gång. Att en av mina närmaste vänner dog, och sedan förlora all min inkomst, och sen blev mamma jättedålig och dog. Att sen fylla 50 och stå och dricka champagne, det blev ju helt absurt. Och så ett skärgårdsbygge som skulle finansieras under en finanskris. Det blir helt sjukt, tungt är ju en underdrift.
Efter den nära vännens bortgång till följd av en hjärnblödning drabbades Lisa Nilsson till råga på allt av coronaviruset, och tvingades sitta isolerad i karantän.
– Jag sattes i karantän och fick inte träffa barnen, de har en ansvarsfull pappa som sa tvärnej. Samtidigt hade min kompis gått bort i en hjärnblödning nyligen, som jag behövde sörja. Det var både sorgligt och befriande.
Lisa Nilssons sista tid med mamman
Vännens död följdes av att Lisas mamma, som varit sjuk i alzheimers i flera år, blev allt sjukare. Att artisten hade fått antikroppar gjorde dock att hon kunde ta vara på sista tiden, och vara vid sin mammas sida.
– Jag fick förtroendet att kunna gå rakt till mammas rum, och kunde vara med henne där de sista dagarna. Men då var hon så borta att hon inte kunde prata, man kunde bara klappa på henne och säga att man var där. Men hon fick ha sin man hos sig, han bodde där i karantän den sista tiden, det var fantastiskt att det gick att ordna. Man fick sagt det där som var viktigt att säga.
Den sista tiden med mamman gav Lisa Nilsson bevis på musikens läkande kraft – något som hon hoppar att Så mycket bättre ska kunna bidra med ute i landet också.
– Det sista året med min alzheimersjuka mamma märkte man att musiken hade en igångsättande verkan på hennes hjärnverksamhet. Hon var som en slokande tulpan, men så kunde man sätta på en av hennes favoritlåtar, så vaknade hon till, säger hon och fortsätter:
– Våra medmänniskor går igenom en kollektiv depression, och då hoppas jag att Så mycket bättre blir en oas man kan fly till.
Läs mer:
