Lisen Schultz startade klimatskola efter maken Pontus tragiska cykelolycka

”Kan vi inte hitta på något smart med näringslivet som fångar upp kraften?”

Det var Johan Rockström, professor i miljövetenskap och grundare av Stockholms Resilienscenter vid Stockholms universitet, som ställde frågan. Lisen Schultz som varit forskare vid SCR sedan starten hade också känt av näringslivets efterfrågan på kunskap och fakta och en kreativ lunch senare kom hon upp med sin idé tillsammans med Sara Öhrvall, ordförande i Pontus Schultz Stiftelse.

Satte landets toppchefer i skolbänken

Vid sidan av de stora årliga event med hundratals deltagare som de anordnade med stiftelse, som verkar för ökad hållbarhet, jämställdhet och mångfald i näringslivet, ville de sikta in sig på den reella makten. De med störst potential att skapa förändring. Svaret var en en vd-utbildning i klimat och hållbarhet.

– Folk trodde att det skulle vara svårt få vd:n att komma. ”Hm, kan ni göra någon kortvariant för vd så kan hållbarhetschefen gå den längre kursen?” Men det var inte det jag ville göra, det är en för stor fråga och jag kände att kunskapen måste finnas i den högsta toppen.

Sedan första kullen 2018 har ett 60-tal toppchefer inom svenskt näringsliv deltagit i den världsunika klimatutbildningen ”Executive program in resilience thinking” och bland ”studenterna” syns bland annat Jacob Wallenberg, ordförande för Investor, Martin Lundstedt, vd för Volvo, och Helena Helmersson, vd för H&M.

När kursen börjar i oktober igen står 16 nya direktörer på tur.

Varför är det så viktigt att få med näringslivet?

– För att det står för en så enormt stor del av ekonomin och sysselsättningen. Om både resurser och kompetens i näringslivet riktas åt ett hållbart sätt är det väldigt mycket draghjälp. Man kan alltid göra något och särkilt de här människorna har en möjlighet att påverka, säger Lisen Schultz och förklarar varför det inte ”räckte” med hållbarhetscheferna som är mer hands-on på frågorna.

– Om hållbarhetsarbetet i ett företag ska få effekt behöver det kopplas till utvecklingen av bolaget som helhet. Vad är vi för ett bolag? Hur ska vi förhålla oss till vår omvärld? Det är en strategisk fråga och inget man kan göra vid sidan av. Forskningen går framåt väldigt snabbt och de behöver ha koll på det senaste för att fatta rätt beslut.

Vad får de lära sig konkret?

– Första delen handlar om läget och hur vi hamnade här. Vilka som är de stora utmaningarna och vad vi som mänsklighet måste göra. Om klimatet, biologisk mångfald, haven och färskvatten. Man får en karta och en lägesbeskrivning. Och den är deppig, det är oundvikligt, om man gillar människor.

– Planeten klarar sig men för oss människor blir det väldigt svårt om vi inte få ordning på det här. I del två tittar vi på vägar framåt. Vad behöver ske i olika sektioner och hur fort måste det gå? Hur får man med sig sin organisation och sina ägare? Sen får alla identifiera något de vill göra i sina respektive roller där de har några månader på sig att genomföra det.

Är intresset genuint eller mer viktigt att kunna visa på pappret att man gått utbildningen?

– Min erfarenhet är att alla vill förstå. Det är inte värt att lägga så mycket tid annars för en vd. Är man ute efter en easy-win finns det nog lättare vägar. De inser att det är en överlevnadsfråga för företaget att förstå hur man ska navigera i den här omställningen.

Samtidigt som de har ett uppdrag att driva vinst – det ständiga motsatsförhållandet mellan lönsamhet och tillväxt kontra hållbarhet. Men enligt Lisen Schultz har det blivit en bättre balans de senaste åren.

– På ett sätt är det en evig fråga, på ett annat sätt har den förändrats ganska mycket. I början var det mer så ”det kan inte både vara hållbart och lönsamt” men saker har kommit på plats med nya klimatlagar och EU-direktiv. Det är klart att ett kolkraftverk inte kan bli hållbart, men då får man ställa om till att producera hållbar energi istället.

Hur mycket står domedagsprofetiorna i vägen, att det inte är lönt att ställa om eftersom ”det redan är kört”?

– Forskningen pekar lite olika håll. En del miljökommunikatörer säger att man måste visa en positiv framtidsvision, det gör att folk engagerar sig. Andra menar att en belysning av problematiken gör livsstilsförändringar. Sanningen är nog att det beror på vem man är. I vårt program ska det vara vetenskapsbaserat. Vad säger forskningen? Är man ledare för ett enormt bolag med 50 000 anställda vill man veta hur det ligger till, inte få någon friserad sanning.

För att fånga upp din tidigare frågeställning, hur fort kommer det att gå?

– Vi har en tumregel som är att om vi vill hålla Parisavtalets mål om 1,5 graders uppvärmning max behöver vi halvera utsläppen var tionde år globalt. Det låter omöjligt men om man tittar på varje sektor för sig, så finns det tekniska lösningar för den första halveringen. Ur ett naturvetenskapligt perspektiv är det inte för sent, men det måste gå fort. Vi kan inte stanna och säga ”det gick inte, vi struntar i det”, vi ska bara fortsätta att jobba på, men ju längre vi väntar desto svårare blir det.

Hur är det för dig som forskare att följa klimatdebatten med självutnämnda experter som tycker en massa och tror sig veta?

– Jag tycker att det är en stor skillnad i kunskap jämför med för fem-tio år sen i det allmänna. Men klart att det titt som tätt kommer någon nyvaken klimatförnekare som drar upp någon gammal studie som är avfärdad för länge sedan. Då blir man lite trött, men det är färre och färre. Jag tror att folk ser med egna ögon vad som händer med bränderna, översvämningarna och stormarna. Det är kunskapen om vad vi ska göra åt det som brister.

Vilken klimatmyt vägrar att dö?

– Oj, svårt men den som skrämmer mig mest är alla de här som tror att det inte är någon idé att göra något, säger Lisen Schultz.

Att hon själv skulle viga sin utbildning och karriär åt att arbeta för klimatet stod klart tidigt. Engagemanget föddes när hon var tonåring i slutet av åttiotalet, berättar hon. Med larmen om ozonlagret, Tjernobyl-olyckan, säldöden och regnskogen i Amazonas som försvann med x antal fotbollsplaner per minut.

– Allt kom samtidigt och jag tyckte att det var så jäkla läskigt när det gick upp för mig: Jag tillhör en art som är parasit på den här världen och jag vill inte det. Jag tänkte att det var bäst att det inte fanns några människor på jorden och bestämde mig för att inte skaffa några barn. Sen funderade jag på hur en sådan planet skulle bli. Harmonisk och vacker men en tråkig planet. Jag ville hellre engagera mig för att vi människor skulle kunna leva bra på jorden. Då kunde jag leva vidare och till och med börja fantisera om att få barn en dag.

Maken Pontus Schultz förolyckades under ett cykellopp

Det skulle bli tre, tre flickor, tillsammans med maken Pontus Schultz, som var chefredaktör på Veckans Affärer. De var på plats hela familjen i Frankrike på sommaren 2012 när Pontus som deltog i cykelloppet Haute Route under tävlingens sista etapp kraschade ner i en ravin och omkom.

Ordet resiliens brukar i ekologiska sammanhang förklaras som ”förmågan att leva vidare efter en kraftig störning” och för Lisen Schultz blev det efter makens död något hon tvingades möta själv.

– När Pontus dog var det som att allt blev starkare för mig. Jag forskade redan om de här frågorna och jobbade med tvärvetenskap och kände att jag skulle fortsätta att göra allt jag kunde för den här frågan och leva så bra som möjligt, vid sidan av den stora sorgen såklart. Pontus och jag hade pratat mycket om näringslivets roll hemma men jag hade personligen inte engagerat mig överhuvudtaget och hade innerst inne inte sett näringslivet som en potentiell positiv drivkraft. För det gjorde Pontus så himla bra. Det hade varit bättre om han hade fått fortsätta göra det på sitt fenomenala sätt men nu fick vi som var kvar hjälpas åt att ta det vidare i stället.

Vad hade Pontus tänkt om han sett hur du förvaltat engagemanget?

– Jag tror att han hade varit jättestolt och glad. Han var otroligt uppmuntrande mot mig jämt. Han hoppade av journalisthögskolan för att starta sin första tidning och brukade alltid säga att han led av akademisk avund. Därför är det väldigt kul att han har fått en högskoleutbildning i sitt namn. Det hade han skrattat gott åt.

Förra året samlade Lisen Schultz sina erfarenheter från vd-utbildningen vid Stockholms Resilienscenter i boken Kursen: 10 lektioner för ett hållbart näringsliv, som hon skrev tillsammans med journalisten Erica Treijs.

”Vi ska inte skamma varandra jättehårt”

Men inte bara direktörer och makthavare. Även om livsstilsvalen är små i det stora hela skapas en förändring när folk väljer annorlunda, menar forskaren i hållbarhet.

– Vi som har över 33 000 i månaden tillhör världens tio procent rikaste och står för över 50 procent av utsläppen, så det gör skillnad om vi bestämmer oss för en flygresa mindre eller byter ut en köttmåltid mot en växtbaserad i veckan. Men vi ska inte lägga all kraft på att bli perfekta, vi ska ha ork och kraft att förändra omkring oss. Istället för att skamma varandra jättehårt med livsstilsval kan man se vad som går att göra tillsammans med andra. Kan du komma med förslag på jobbet, om policyn för tjänsteresor eller maten som serveras till exempel?

Lisen Schultz tips är att se det som en utmaning.

– Vi är så himla skolade i att ju mer det kostar och ju längre bort desto göttigare är det. Men det är egentligen inte det. Det finns underbara upplevelser som är väldigt klimatsmarta. Vad är det för upplevelse du längtar efter och kan du skapa den upplevelsen hemma eller i Köpenhamn istället? Hur kan jag göra det ännu härligare utan flyg och det brasilianska köttet? Man ska inte göra så det blir helt tråkigt och grått, men så härligt det bara går med så lite utsläpp som möjligt, säger Lisen Schultz och avlutar med en hoppfull påminnelse:

– Det som är fint att tänka på i efterhand är att vi med gemensamma krafter lyckades förhindra att ozonhålet spred sig.

Expertens tips: 5 okrångliga saker DU kan göra för klimatet

I grunden handlar hållbarhet om två saker enligt forskaren Lisen Schultz: att möta sina egna behov utan att överskrida planetens kapacitet, och att bidra till att andra också kan göra det. Vad just du kan göra för omställningen till hållbarhet beror förstås på vem du är, vilka du kan påverka, och hur du lever idag.
Men här är fem tips på saker du kan göra nu för en mer hållbar värld.

1. Maten:
Lär dig en god och snabblagad rätt med lågt klimatavtryck och bjud på den. Sen lär du dig en till! Om du bara orkar tänka på en sak – ät mindre men bättre kött. Om du orkar tänka på en sak till – ät upp den mat du köpt.

2. Resorna:
Om du är en person som tycker att semester betyder flygresa, känn efter vad du verkligen längtar efter nästa gång du ska vara ledig. Är det avkoppling? Äventyr? Eller kravlös samvaro med familj och vänner? Använd sedan din fantasi för att uppnå det med lågt klimatavtryck.

3. Hemmet:
Oavsett om du bor i lägenhet eller hus, ensam eller ihop med andra, finns det enkla sätt att minska utsläppen samtidigt som trivseln bibehålls eller höjs. Om du bara orkar göra en sak: byt till miljömärkt el och låt saker som fungerar vara kvar (med undantag för gamla vitvaror som med fördel uppgraderas till energisnåla sådana).

4. Jobbet:
Oavsett vilken roll du har kan du göra stor skillnad här. Fråga hur organisationen du jobbar för ställer om till hållbarhet, och hur du kan bidra!

5. Fritiden:
Rösta fram politiker som du tror kan skapa en hållbar utveckling. Och hjälp dina vänner, din familj och din förening agera hållbart. Var en inspirerande förebild!