Sanna Lundell: Därför slutade jag dricka alkohol

Det har gått tio år sedan Sanna Lundell, tillsammans med Ann Söderlund, spelade in tv-programmet Djävulsdansen, en dokumentärserie om missbruk, psykisk sjukdom och medberoende. Främst handlade dock Djävulsdansen om själva anhörigskapet.

– Serien handlar inte om de som missbrukar, vars berättelser vi är så vana att höra – den handlar om alla oss som står bredvid, sa Sanna Lundell, då.

Sanna Lundell bottnade i det hon skildrade. Hon har själv erfarenhet av att vara anhörig, och att vara medberoende. I hennes närmaste familj finns både missbruk och psykisk sjukdom. Att prata om det, att sprida ordet och kunskapen, och därigenom minska skammen och stigmat kring detta har blivit något hon brinner för.

– Det har blivit en mission faktiskt, slår Sanna Lundell fast.

Att göra programmet var oerhört läkande, men det skapade också en frustration, en frustration som bottnade i känslan av att mer folkbildande behövs då det kommer till beroende.

– Det är så viktigt att vi berättar mer om det här. Det kommer hjälpa varenda kotte som tampas med missbruk, antingen själv eller som anhörig.

Beroende med Sanna Lundell – en ny serie om beroende

Nu kommer en ny serie om beroende. Också den står Sanna Lundell bakom. Denna gång sänds serien i radio. I Beroende med Sanna Lundell får vi möta människor som kämpar med olika typer av beroenden. I första avsnittet berättar Linda, 37 år, om sitt läkemedelsmissbruk som höll på att kosta henne livet – hon fick hjärtstopp tre gånger.

Under det senaste decenniet har kunskapen om alkohol- och drogmissbruk förändrats. Fler talar öppet om beroende och skammen kring beroendesjukdomar är inte längre lika stor. Den som utvecklar alkohol- och/eller drogberoende kan bli sjukskriven och har rätt till stöd och vård.

– Det vi nu ser är andra beroenden som innebär ett lika stort lidande för både de drabbade och deras anhöriga. De har samma kliniska egenskaper som substansmissbruk: förlust av kontroll över ditt beteende, psykologiskt beroende, tolerans och abstinens. Det finns så många fördomar kring beroendesjukdomar och de föregås av myter och okunskap kring sjukdomen, säger Sanna Lundell.

Serien sänds i åtta avsnitt, i P1 och i en poddversion. Avsnitten berör både spel, alkohol, relationer, narkotika, läkemedel och socker. Vi får möta människor som tampas med dessa beroenden. Öppet berättar de om sina resor.

– Det känns så fantastiskt att de, på ett så generöst sätt, delar med av sina liv, berättar Sanna för Femina.

Sanna säger att serien bjudit på många insikter och aha-upplevelser. Bland annat kring hur lika de beroende och de anhöriga faktiskt är.

– Ofta delar vi samma barndomsupplevelser. Vi kommer inte sällan från dysfunktionella hem.

Beroende med Sanna Lundell är en serie som skildrar det svåra, men programmet bjuder också på hopp och på läkning.

– Jag tror att både anhöriga och beroendesjuka kommer känna sig hoppfulla efter att ha lyssnat på serien.

Slutade själv dricka alkohol

I samband med att arbetet med programmet började slutade Sanna Lundell själv att dricka alkohol. Först var tanken att det skulle hålla i sig i tre månader, men det har blivit längre än så. Hälsofördelarna är många.

– Det här har öppnat en ny dimension i mig! Jag har fått så oerhört många nya tankar. Det är något lite sorgligt med vår kultur och vårt samhälle eftersom så mycket av det vuxna umgänget kretsar kring alkohol: det är aw, det är vin i solen, till och med när man har syjunta dricker man vin... Det gör något med en, att ständigt bli marinerad i alkohol.

Sanna fortsätter:

– En anledning till att jag slutade var att jag haft problem med min sköldkörtel. I dag är mina värden normala igen och jag medicinerar inte. Det är fantastiskt. Sedan älskar jag verkligen att aldrig vara bakis. En bakfylla pågår ju faktiskt i regel längre än en dag, det kan vara lätt att glömma det. Man är ofta lite låg och dämpad i tre-fyra dagar efteråt. Suget att göra saker, spralligheten, försvinner ofta dagarna efter att man druckit vin. Jag är mycket jämnare i mitt sinne nu. Nu, när jag är nykter, känner jag mig som 12 år igen. Jag är så sugen och hungrig på livet. Jag märker verkligen det. Jag vill göra saker.

Om man har någon i sin närhet som befinner sig lite i riskzonen, och som man misstänker tampas med ett beroende. Hur ska man göra?

– Det är SÅ viktigt att ställa frågan. Ställ frågan men utan skam. Fråga hur personen mår, om något har hänt? Men utan att moralisera. Vi har så många idéer kring vad som exempelvis är ett okej drickande eller inte. Det viktigaste är inte att berätta vad som är fel eller rätt, det viktigaste är att lyfta på locket, på ett ödmjukt sätt. Ett annat tips är faktiskt att lyssna på den här serien, och berätta om det. Och att kanske dela sina egna erfarenheter och bjuda lite på sig själv. Då kan det bli lättare för personen att öppna upp. Sedan måste man ha respekt för att den här resan kan ta tid.