Därför älskar jag att ha nyårslöften jag inte håller

Inspireras av nyårslöften för 2026

Julen är över för i år, och 2026 står för dörren. Jag älskar den här tiden på året, att fundera över det kommande året, och planera min nystart. Vad ska 2026 bli för år egentligen – vad vill jag göra det till?

Jag älskar att skriva en lista med nyårslöften, som ett sätt att visualisera det nya året, och ta sats in i det som komma skall. Men ofta när jag säger att jag funderar över det kommande årets nyårslöften möts jag av ett ”usch, jag skulle aldrig ha nyårslöften” eller ”nej, jag är inte en sån som har nyårslöften”. Fair enough så klart, alla gör det de mår bäst av – men jag tror också att nyårslöften har fått ett oförtjänt dåligt rykte, och förknippas med negativitet och självspäkning på ett väldigt orättvist sätt.

Ett nyårslöfte behöver inte handla om viktnedgång eller att sluta röka, eller vara något som gör ditt liv jobbigare, tråkigare och slitsammare. Jag har under ganska många år snarare använt nyårslöften som ett sätt att skaffa mig goda vanor, och ta tag i förändringar jag insett att jag behövt göra. Vissa människor kanske kan göra sådana förändringar från en dag till en annan, men jag behöver nystarten som ett årsskifte innebär – det blir en hävstång för att få lite skjuts i min förändring!

Nyårslöften har förändrat min vardag

De senaste åren har mina nyårslöften förbättrat min vardag, ekonomi och hälsa avsevärt. Att jag numera alltid har med matlåda till jobblunchen (och därmed sparar hundralappar varje vecka) började som ett nyårslöfte, och att jag tandtrådar varje kväll likaså. Jag har ett år haft som nyårslöfte att lära mig sminka ögonbrynen snyggt, för att ett annat år fokusera på att göra en hårresa och få mer hälsosamt hår. Att tandläkartider bokats, fondspar startats upp och nagelvård prioriterats har också grundat sig i nyårslöften.

Sjävklart så håller jag inte alla mina nyårslöften. Min strategi är att skriva upp en hel radda löften, mål och affirmationer, och sen se lite vilka som fastnar. Jag ser inte de brutna löftena som ett misslyckande, utan som en del av processen. Om man siktar mot månen och landar i Sundsvall så har man i alla fall kommit en bit, liksom.

Det finns inte heller något som säger att jag inte kan ha samma löften flera år på raken. Jag har till exempel länge kämpat med att snitta 10 000 steg om dagen, och även om jag hittills inte har lyckats så har mina steg ökat varje år, och det är ju knappast heller något dåligt. Vem vet, 2026 kanske blir året det händer?