Emma Gray Munthe: Det är alltid kvinnorna som saknar integritet

Men jämna mellanrum dyker det upp krönikor och texter om integritet, och hur den saknas (hos andra) i framförallt sociala medier. Trots att vi skriver år 2022 verkar de oftast handla om kvinnor och deras – vår – brist på integritet. Det är de – vi – som ”säljer ut” och ”fläker ut” och ”saknar gränser”.

I kanske 99 fall av 100 är det bara en omskrivning för att någon annan dragit sin gräns längre fram – eller kanske närmare huden och det hudlösa – än vad tyckaren själv skulle kunna tänka sig att göra.

För många betyder integritet påklädd

Alla vet att kvinnors litteratur om det innersta kallats geggig och gränslös medan män hyllats för sitt mod och deras eventuella integritetsproblem flugit under radarn. Någonstans på vägen har också ”integritet” för många blivit detsamma som ”hemlig”. Jag har inte sett din frukost eller din förlossning eller ditt hem på sociala medier, alltså har du integritet.

För många innebär ”integritet” fortfarande mest bara ”påklädd”.

När Vanity Fair:s olika omslag på det årliga Hollywood-numret släpptes i går reagerade folk på det inte helt fingret på samtidens puls-artade valet att ha Nicole Kidman i miniskoluniform på ett av dem. Andra kommenterade (givetvis) Kidmans kropp och om hon är snygg eller ful och om det är bra eller dåligt att hon ser ut som hon gör. Sedan har vi den betydande grupp människor som började yra om att Kidman som erkänd och etablerad skådespelerska inte ”behöver” vara så avklädd på bild.

Underförstått: att visa hud är inget en kvinna egentligen vill göra – och innebär helt säkert lite tall på just integriteten. Det är något kvinnor bara förväntas göra när de är på väg upp här i världen. Sedan, när de lyckats, tar de på sig ordentligt. Skaffa sig en integritet.

Det är för dumt.

Många världsproblem skulle lösas

Rent generellt skulle ganska många världsproblem lösa sig om vi bara lät folk göra vad de vill med sina kroppar, oavsett om det handlar om skönhetsingrepp, aborter, vad de har på sig, hur de ser ut eller hur mycket de visar eller varför då. Inte la oss i vilken längd deras kjolar har, vad de har för religion eller vad de läser för böcker. Inte kommenterade hur andra sörjer, eller hur stora deras bekräftelsebehov är. Inte hade så mycket åsikter om andras könsidentitet, sexualitet eller hur de uppfostrar sina barn. Eller, om var andra vuxna drar sina gränser.

Herregud, låt människor vara.

Integritet är att veta var man själv har sin gräns och sedan försöka att inte tumma på den. Det är svårt, och man lyckas inte alltid. Och vad gäller andras gränser och hur andra lever sina liv: jag har åsikter om vad folk håller på med varje dag, men så länge de inte skadar någon annan försöker jag bita mig i tangentfingrarna. Det är svårt, och jag lyckas långt ifrån alltid.

Vill man nödvändigtvis ventilera att någon gjort något obegripligt eller lagt upp sin jävla frukost eller på annat sätt passerat anständighetens gräns – då måste man komma ihåg att det är en enorm skillnad på att skvallra med vänner, prata vid fikabordet på jobbet eller kommentera där hemma framför tv:n eller över tidningen vid frukostbordet än att sätta det i skrift. Helt oavsett var orden hamnar.

Låt 2022 bli året när vi sköter oss själva och våra egna integritetsproblem och skiter i andra och deras.